Idolerna tvingas bort
Ninis och Simao är redan förlorade för Panathinaikos som tvingar bort idolerna.
Som Panathinaikosspelare har det varit dödsdömt att vara älskad av fansen. Sällan har idolerna fått avsluta karriären på ett värdigt sätt. Panathinaikos anno 2011/12 är ett lag som är uttömt på idoler men det betyder inte att de få som är kvar kommer att få ett värdigt slut.
Man får tycka vad man vill om spelaren Sotiris Ninis men han tillhör en kategori spelare som är idoler. Han kommer från klubbens akademier men kommer att få lämna utan att ha erbjudits ett kontrakt som om han vore en fiende. Han kommer dessutom att gå gratis till Parma (bra val av killen men det är annan diskussion) och Panathinaikos kommer inte att få in några pengar från en spelare vars marknadsvärde varit mellan 50-100 miljoner kronor.
Samma sak håller på att hända med Simao som tycks vara muntligt överens med en utländsk klubb. En spelare som haft ett marknadsvärde mellan 40-60 miljoner kronor kommer även han att gå gratis.
Förutom att vi pratar om några av de få spelarna som är kvar som har ett hyggligt marknadsvärde pratar vi om två spelare med billiga kontrakt och med "låg" kostnad till att förnya kontrakten. Med andra ord spelare som är en bra investering. Båda hade varit kvar med löner som är under den Vyndra fick av klubbens ägare Giannis Vardinogiannis som tack för lång och trogen tjänst. Rent affärsmässigt är det som att skjuta sig i foten när man låter 100 miljoner vandra iväg men här pratar vi om ren hämnd från grabben med silverskeden.
Till spelarnas ekonomiska värden ska man lägga till att detta är två spelare som Olympiacos tar emot med öppna armar och som skulle lösa ärkerivalens problem de kommande 10 åren på deras ålderstigna mittfält. Giannis löste deras målvaktsproblem så varför inte bygga upp deras mittfält också. Olympiacos har legat på dem (vilket de har fått göra) sedan december men hittills har ingen av spelarna lockats över.
Giannis motiv kan tyckas vara nya då vi pratar om ren hämnd men familjen Vardinogiannis har haft en viss allergi mot idoler. Några exempel från minnet:
Dimitris Saravakos
Saravakos är min stora idol från ungdomsåren och visserligen avslutade han sin karriär i Panathinaikos men sommaren 1994 gick han till AEK. Han spenderade tre säsonger hos de gulsvarta innan han kom tillbaka för att spela sina sista två matcher.
Juan José Borrelli
Man han knappt njuta av semifinalen i Champions League innan Borrelli såldes till Oviedo sommaren 1996. I vanlig Vardinogiannis anda försvagar vi laget efter framgångar och det tog åtta år till nästa ligatitel.
Nikos Liberopoulos
En av många spelare som fick bära hundhuvudet då klubben inte skyddade sina spelare i en av grekisk fotbolls svartaste dagar i Rizoupoli våren 2003. Liberopoulos har istället blivit en symbol för AEK och Panathinaikos tappade en kompetent anfallare.
Djibril Cissé
Sommaren 2011 fick Cissé lämna för kaffepengar. Varannan unge gick runt med en Cissétröja men vad ska barnen med idoler till? De en spelare som ensam kunde locka barnen till grönt men som symbol för vad som kunde vara Panathinaikos framtid fick han lämna.
Gilberto Silva
När jag bli gammal kommer jag att kunna säga att Panathinaikos hade en spelare som var lagkapten för Brasilien samtidigt som han spelade i klubben. Gilberto Silva erbjöds inte ens ett kontrakt. Han hade varit kvar för mindre pengar än de Vitolo fick.
Saravakos, Borrelli, Liberopoulos, Cissé, Gilberto Silva, Ninis, Simao och Leto tillhör kategorin spelare som är idoler. Idoler är extremt viktiga för varumärket och en Cissé betyder mycket mer för varumärket än ett guld i Super League. Idoler behövs och det är tragiskt att både Ninis och Simao redan har lämnat. Leto är nästa idol som kommer att lämna.
Jag tänkte avsluta med en gammal artikel härifrån SF daterad den 21 april 2010 som jag tillägnar Giannis Vardinogiannis. Hans mor som engagerar sig i sjuka barn kanske kan förklara för honom om värdet av drömmar och idoler. För mig räcker det i för sig om hon ber honom att sticka.
*************
Andreas och Ninis sparkar boll
Jag vill träffa Ninis innan jag dör
På tisdagen gick det att lyssna till en tårdrypande historia på sportradiostationen Sentra FM. Det var farbrodern till en avliden 8 årig pojke från Cypern som öppnade sitt hjärta för att tacka Ninis och Panathinaikos.
Det krävs ibland sorgliga nyheter för att ta distans men även för att se storheten med Fotboll. Mitt i allt det hatiska kring fotboll finns det plats för barn och deras idoler. Idoler som med enkla handlingar kan ge hopp och glädje.
Det var oktober 2007 då den då 6-åriga Andreas och hans familj fick veta att han hade en elakartad tumör i huvudet. Nu i veckan förlorade den nu 8-åriga Andreas kampen mot tumören.
Panathinaikos var hans lag och Sotiris Ninis var hans stora idol. Hela hans rum var fullt av affischer med Ninis.
En morgon för ungefär två månader sedan hade han en dialog med sin faster vid frukostbordet
”Jag vill väldigt gärna träffa Ninis, men kommer jag hinna att göra det?” sa Andreas till fastern som svarade med ”Varför skulle du inte hinna?” varpå lille Andreas sa ”Det gör inget, om jag inte hinner så kommer jag att drömma om honom”.
Denna dialog satte igång en process där Andreas släkt till slut kom i kontakt med Panathinaikos. Två dagar innan avresan till Rom för att möta Roma flög Ninis till Larnaca för att träffa Andreas. Andreas med familj hämtade Ninis och de umgicks en hel dag genom att spela Tv-spel och att spela fotboll.
De utväxlade presenter och lille Andreas bad Ninis om en liten tjänst. Andreas ville att de skulle åka till sjukhuset och hälsa på hans kompis Christoforos som led av ett liknande problem. Vilket de också gjorde. Samma kväll åkte Ninis tillbaka till Aten och han lovade Andreas att han skulle spela för honom på Olimpico i Rom. Den som såg matchen vet att Ninis höll sitt löfte.
