Panathinaikos galna gäng!
Dagens upplaga av Panathinaikos är ett galet gäng.
Wimbledon hade sitt ”Crazy Gang” på 80-talet med spelare som Dennis Wise, John Fashanu, Vinnie Jones och Lawrie Sanchez. Även om Panathinaikos inte tillämpar samma brutala och raka spel som var kännetecken för Wimbledons ”Crazy Gang” så är dagens upplaga av Panathinaikos ett galet gäng.
Sommaren och säsongsstarten var verkligen tung för Panathinaikos. Mitt i den hopplösa situationen verkar tränare Ferreira ha hittat hem. Precis som i Braga för sju år sedan, och i likhet med Porto för fyra år sedan så fick han chansen att jobba på det sätt han älskar. En tränare som egentligen inte skulle vara kvar då klubbens majoritetsägare Giannis Vardinogiannis ville ha bort honom i somras. Klubben hade i princip avtalat med Atromitos tränare (Donis) men man backade i sista stund då Panathinaikos inte hade råd att göra sig av med portugisen.
Transfers och Europa
Klubben tappade tre startspelare under sommarens transferfönster (Cissé, Gilberto Silva och Tzorvas). Ersättarna kom in väldigt sent och Tzorvas ersattes aldrig. Till följd av den usla planeringen åkte Panathinaikos för första gången på 15 år ut redan i den första omgången i det europeiska cupspelet, två gånger dessutom mot riktigt uselt motstånd (Odense och Maccabi Tel-Aviv).
Skadorna och ödet
Christodoulopoulos skadade sig på försäsongen (kommer tillbaka om en månad), Ninis skadade sig under en landskamp mot Israel (kommer tillbaka i februari). Skadorna på Toche, Petropoulos och Rudolf innebar att Panathinaikos var utan anfallare i över en månad. Mot Atromitos i Super Leagues tredje omgång utvisades målvakten (Karnezis) efter tre minuters spel och Panathinaikos tvingades spela med en 17-åring i mål.
Om det är ödet eller genidrag från Ferreira låter jag vara osagt men Leto på topp med Cleyton som anfallspartner har fungerat sjukt bra och tillsammans med Quincy och Zeca på kanterna och Katsouranis på mitten har man fått ett riktigt fint och rörligt anfallsspel. 17-årige Kapino är ett kapitel för sig. Han är inte sämre än Galinovic eller Tzorvas och trots sin ringa ålder är han troligtvis förstemålvakt säsongen ut.
Det som inte dödar det härdar
Man brukar säga att det som inte dödar det härdar och så är fallet med årets Panathinaikos. När laget kom hem från träningslägret i Österrike hade Katsouranis sagt att ”Ni kommer inte att tro era ögon”. Nej vi trodde inte våra ögon när Panathinaikos åkte ut mot de sämsta lagen man någonsin åkt ut mot i europaspelet. Men vi trodde heller inte våra ögon efter matcherna mot Ergotelis, PAOK, AEK, Olympiacos och OFI. Panathinaikos har spelat en bländande fotboll och man har just nu seriens bäst spelande lag. Sju poäng i matchserien PAOK borta, AEK hemma och Olympacos borta inger respekt.
Laget har vunnit våra hjärtan och det handlar inte så mycket om poängskörden. Det handlar om sättet de uppträder på plan. De spelar en attraktiv fotboll och de gör det med glädje. Laget är en supporters dröm.
Sättet laget firar sina mål på är helt underbart. Cleyton står för koreografin och laget dansar, just det laget dansar. Man firar som ett lag vilket är det bästa kvittot för den familjära stämning som finns.
Firandet efter 0-1 borta mot PAOK (PAOK-Panathinaikos 1-3)
Vad blev rätt?
Helt omedvetet blev det rätt för Panathinaikos. Man hade inte råd att sparka tränaren och Ferreira blev kvar. Ägarna bråkade med varandra vilket innebar att fotbollsavdelningen fick arbeta fritt. Med fotbollsavdelningen menar jag tränarteamet och den adjungerade ordföranden Gontikas för så mycket mer finns det inte just nu i Panathinaikos organisation. Att en anställd agerar ordförande säger ganska mycket om hur ”illa” det är ställt i styrelserummet.
Gontikas som är 100 % ekonomistyrd behöll Ferreira, skippade att anställa en sportchef och lät portugisen sköta det sportsliga. Helt plötsligt satt Panathinaikos med en modell som passade klubben.
Personligen är jag för att en klubb har en fast strategi och jobbar utifrån den. Det betyder att man värvar spelare och tränare utifrån strategin. Men då detta är Grekland och där samarbete i princip är omöjligt (se bara ägarna eller politiken för den delen) så funkar det bäst med en envåldshärskare. Så modellen som Panathinaikos basket tillämpat så framgångsrikt tillämpas nu även i fotbollen. En erkänt duktig tränare har fått fria händer (utifrån budgetens ramar).
Ferreira har visat att det med kompetens och kärlek går att skapa något bra utan pengar. Kompetens-Kärlek-Pengar är en treenighet inom lagidrotten. Har du alla tre så har du ett lag utav yppersta klass, se bara Panathinaikos i basketen eller Barcelona i fotbollen. Saknar du någon av delarna kan du inte ha ett lag av yppersta klass men du kan ha ett riktigt bra lag. Har du ingetdera så har du Panathinaikos från 05/06 och 06/07.
Ferreira har fått jobba på sitt sätt och även om hans önskningar under sommarens transferfönster inte uppfylldes till fullo (vare sig förstavalet eller andravalet på anfallssidan kom in och box-till-box mittfältaren Castro gick till Sporting Gijon) så har han fått fria händer. Med värvningarna av Quincy och Zeca har han visat att han har ett riktigt bra öga. Tyvärr så är Quincy bara på lån medan Zeca kommer bli en klasspelare. Om Panathinaikos spelar sina kort rätt så har man hittat en guldklimp.
Hade jag fått bestämma hade Ferreira fått tre år på sig att fullfölja sitt arbete. Med en humanare budget så kommer han att uträtta underverk. Tills vidare kommer jag att njuta av det galna gäng han har skapat. Leto, Cleyton, Zeca, Quincy, Katsour, Simao är alla en del av Panathinaikos ”Crazy Gang” som vi börjat älska.
Kommer det galna gänget att vinna ligan?
Impossible is Nothing som Adidas säger, men den grekiska ligan är speciell och skulle ett Panathinaikos med noll inflytande i de styrande instanserna ta hem detta så skulle det vara en bragd. Sommarens utveckling kring de uppgjorda matcherna har fått många att vara försiktiga vilket kan gynna en positiv utveckling av grekisk fotbolls trovärdighet. Men, men det börjar dyka upp lite oroväckande signaler. Det ser ut att bli ett krig mellan pilbågar och atombomber.
Vinna ligan eller inte så förtjänar Ferreiras galna gäng allt stöd de kan få...
Det är vår skyldighet att stå upp för dem!
