Rätt byten. Fel startelva
Ryssland inledde VM med en poäng mot Sydkorea, något som får ses som en missräkning. Det var först när Fabio Capello bytte in Alexander Kerzjakov som det blev ordentlig fart på Rysslands anfallsspel och Zenitstjärnan visade än en gång att landslaget alltid är som bäst när han finns på planen.
Det offensiva lag som det ryktades om på förhand fick vi inte se mycket av. Alan Dzagojev satt på bänken och på kanterna hade Capello valt Jurij Zjirkov och Alexandr Samedov av någon märklig anledning. Ingen av yttrarna gjorde något större väsen av sig och åtminstone Zjirkov bör ha spelat sig ur startelvan. Det ryska anfallsspelet var dåligt i stora delar av matchen och längst fram var Aleksandr Kokorin väldigt isolerad och fick inte speciellt mycket att jobba med.
Oleg Sjatov gjorde en blek figur på mittfältet och verkade mest intresserad av att inte göra något fel istället för att göra någonting rätt. Avsaknaden av Roman Sjirokov var extrem i den första halvleken där Ryssland knappt skapade en målchans.
Under Capellos tid som förbundskapten har Ryssland konsekvent varit som bäst mot mer spelande lag som vill gå framåt i planen. Sydkorea hade inte några sådana ambitioner och det kontringsspel som varit Rysslands främsta anfallsvapen under kvalet fick man nästan aldrig chansen att använda.
Efter Akinfejevs prakttavla i den andra halvleken gjorde Capello två snabba och korrekta byten. Alexander Kerzjakov kom in istället för Zjirkov och Igor Denisov tog en tröttkörd Denis Glusjakovs plats på mittfältet. Det blev en helt annan rörlighet med Kerzjakov längst fram och han behövde inte mer än tre minuter innan han hade kvitterat.
Med sin enorma löpkapacitet och sin förmåga att hela tiden vara spelbar förbättrade Kerzjakov än en gång det ryska landslaget till den grad att det är oförståligt att han fick starta matchen på bänken. Visst, han kommer inte från sin bästa klubblagssäsong i karriären - men Ryssland har inga fler anfallare av samma klass (Kokorin ska främst ses som en ytter eller tillbakadragen forward) och precis som i EM 2012 gör Ryssland sina bästa insatser när Kerzjakov är på planen.
Igor Denisov tycker jag också tillför en hel del. Visst, han kom in i ett ganska tacksamt läge där Sydkorea inte längre hotade speciellt mycket och Denisov kunde nästan enbart fokusera sig på att sätta igång anfallen, något han gör bättre än Glusjakov.
Aleksandr Kokorin var den spelare jag var mest intresserad av på förhand, men som ensam forward är han inte speciellt bekväm. Speciellt inte då Rysslands anfallsspel mestadels handlade om inlägg och även om Kokorin spelade upp sig efter paus och var inblandad i de flesta anfallaren är det inte som forward i ett 4-5-1 han gör mest nytta för laget. Kanske ifall man får ytor att kontra på, men Sydkorea tillät knappt någonting bakom sin egen backlinje och även om Kokorin hade fler avslut än någon annan rysk spelare var det bara Igor Akinfejev av de som spelade 90 minuter som hade bollen färre gånger. Det är helt enkelt slöseri med resurser att spela honom ensam längst fram.
Man kan såklart lyfta fram bytena och säga att Capello lyckades vända matchbilden. Men jag skulle snarare ifrågasätta startelvan. Det var en otroligt defensivt balanserad elva mot det lag som nästan alla såg som gruppens sämsta på förhand. Jag tycker inte att Sydkorea motbevisade någon igår natt, snarare tvärtom. Det här var en match som Ryssland skulle ha vunnit och krysset innebär nu att man antagligen tvingas ta fyra poäng på de två sista matcherna för att gå vidare. Belgien i nästa match är givetvis svår, men det är ett motstånd vars spel kommer passa Ryssland bättre. Jag skulle inte bli överraskad ifall insatsen i den matchen är klasser bättre än den mot Sydkorea, men det förutsätter att Alexander Kerzjakov startar. Det ska han alltid göra.
