Resebloggen, Dag 2: Framme i Zwolle
Johan Dykhoff bloggar från sin fyra dagar långa fotbollsresa till Nederländerna.
Så var jag då framme, tyvärr inte på mitt hotellrum i Zwolle utan vid hotellets reception. Varför förklaras senare.
Flygresan ned hit gick skapligt. Planet lyfte lite sent från Arlanda och väl på Schiphol i Amsterdam fick vi stå och vänta ett litet tag på landningsbanan på grund av något bagagerelaterat (vad exakt förstod jag inte riktigt), detta till ett antal fransmäns stora irritation som jag tror skulle med ett annat flyg från Schiphol. Nu kan jag typ ingen franska alls, men jag inbillar mig att de stod och gnällde över att saker och ting tog en jävla tid. Sen är det ju som det är att flyga om man som jag är 191 centimeter lång och dessutom lätt irriteras av andra människors taskiga planering i offentliga rum, typ när de studsar upp och ned mellan sätet och handbagageförvaringen fyra gånger redan innan planet har lyft, så att det blir värsta kön bakom dem. Ibland tror man att det är ett jävla stekbord på stolen, så som vissa vägrar sitta ned och chilla tills planet är uppe i luften.
Efter viss förvirring på Schiphol lyckades jag köpa rätt tågbiljett och även hitta rätt tåg. På informationsskyltarna på perrongen stod det något med Zwolle, som jag med mina grundläggande kunskaper i nederländska trodde betydde "går inte längre än till Zwolle". När jag översatte meningen till svenska i min iPhones Google Translate-app sade den att det i själva verket betydde "Går längre än Zwolle", men när jag sen bytte och bad den översätta till engelska sa den att det betydde just vad jag trodde från första början. Det är fan inget bra betyg för en översättningstjänst att den översätter till direkta motsatser beroende på vilket språk man väljer.
Tågresan gick också bra, borträknat besvikelsen över att NS (holländarnas motsvarighet till SJ) på de två år jag inte har varit här inte har lyckats tå till vettigt WiFi på sina tåg, detta trots att de stoltserar med WiFi-symboler på tågens dörrar. Som resesällskap hade jag bland annat två äldre damer som kommenterade saker på ett liknande sätt som min farmor gör, en medelålders kvinna som såg ut som Jamie Lee Curtis och en tjej i kanske 20-årsåldern som såg extremt mycket ut som en kollega på mitt sommarjobb förra sommaren och som precis som jag har ovanan att knäcka med knogarna utan att tänka sig för bland främmande människor.
Nederländsk arkitektur är för övrigt intressant. Jag kan inte tillräckligt mycket om arkitektur för att säga vilken stil olika byggnader tillhör, men helt klart är att nederländska stadskärnor i regel är väldigt fina och mysiga, med en massa gamla hus som förmodligen bryter mot alla bygg- och handikappstandarder som finns idag. Undantaget ska, har jag förstått, vara Rotterdam som tydligen är butt-ugly överallt. Förorterna däremot… Heliga Maria, vad nederländarna kan bygga fula förorter. Ifall bygge av fula förorter någon gång blir en OS-gren bör de orangea ha bra medaljchans där. Tågresan från Schiphol till Zwolle tog drygt en timme och jag vet inte hur många fullständigt motbjudande fula hus jag såg när jag tittade ut genom fönstren likt Patrik Isaksson i "Hos dig är jag underbar"-videon. Jag brukar tycka att nya hus är snygga och coola, men regeln här nere är att de slående ofta är skitfula och det gäller oavsett om det handlar om lägenhetshus, villor/radhus eller kontorshus. Det är som om man vill leka Dubai och göra det så himla flashigt och panoramafönstrigt men sen spara pengar genom att anlita någon arkitekt som hoppade av utbildningen efter andra terminen. Jag såg ett högt nybyggt lägenhetshus som från sidan såg rätt okej ut, men sen när tåget åkte så att husets ena långsida syntes blottades där dess avokadogröna loftgångar. Fy satan, säger jag.
Nu sitter jag på det inte supercharmiga hotellet i Zwolle och slår ihjäl den tid som återstår innan mitt rum är klart. Jag trodde att rummet skulle vara klart klockan tolv men i själva verket var det klockan två, vilket ställer mina planer för dagen lite på ända för jag hade tänkt sova nu och sen gå och äta. Nu får jag kanske skippa min planerade powernap och hitta någonstans där man kan få sig något okej att käka och sen åka till Heerenveen. Risken finns att jag är svintrött under matchen ikväll, för jag har varit uppe sen typ klockan två inatt. Vädret är skittråkigt, föga förvånande. Det är mulet och mellan varven regn och kanske fjorton-femton grader varmt.
Ikväll blir det alltså Heerenveen – Excelsior på Abe Lenstra Stadion i Heerenveen, en arena som folk kanske känner igen eftersom de har målat röda näckrosblad med hjälp av stolar på läktarna. Näckrosblad finns ju på den frisiska flaggan och Heerenveen ligger i just Friesland, en region vars egna språk låter som en variant av nederländska där man har rationaliserat bort diftongerna. Avspark är 19:45 och läget i tabellen är som så att hemmalaget Heerenveen ligger på trettonde plats av arton lag med en inspelad poäng på två matcher. Motståndarna Excelsior ligger sexa, med fyra poäng på två matcher. I Heerenveen har vi inte mindre än tre svenskar i form av målvakterna Kristoffer Nordfelt och Viktor Noring samt den nyligen värvade yttern Sam Larsson. De har även en dansk, en norrman och en finne. I Excelsior finns också en svenskbekanting i form av den f.d. Malmö FF-mittfältaren Rick Kruys. Han har spelat i Excelsior sedan juli 2012 och honom minns jag mest för att han efter typ två månader i Malmö kunde ge en intervju på begriplig svenska.
På återhörande ikväll med någon kortare variant av matchrapport och recension av Heerenveen som stad.
