10 händelser att minnas från 2012
2012 har nåt sitt slut, men innan vi startar 2013 på allvar kommer här en lista över tio händelser värda att minnas (eller förträngas) från året som gått.
10. Unai Emery får sparken. (25 November 2012)
Redan från dag ett kändes någonting fel med Emery. Spartaks självgode sportchef, Valerij Karpin, berättade i samma stund som Emery utnämndes som tränare att spanjoren minsann inte var deras förstaval. "Vi pratade med andra tränare, men de tackade nej" sa Karpin och redan där kändes det som att maktkampen mellan Karpin och Emery skulle spåra ur. Efter en stark start på serien åkte Emery till Sankt Petersburg och fick se sitt lag bli fullständigt överkörda av Zenit som vann med 5-0. Även om Emery inte gjorde sämre resultat än vad Karpin gjorde som tränare var det omöjligt att se någon stabilitet eller en röd tråd i lagets spel. Man blandade och gav resultatmässigt och på sin korta tid som tränare använde sig Emery av hela 29 spelare. Han hämtade in fem nya spelare inför säsongen, samtliga utlänningar, vilket inte var helt populärt bland lagets unga spelare. Flera ryska talanger hade fått chansen förra säsongen och imponerat, när Emery istället satsade på att ta spansktalande spelare till truppen skickade han en tydlig signal om vilka han skulle satsa på i framtiden.
Slutet kom när Spartak föll med 1-5 hemma i derbyt mot Dinamo Moskva och direkt efter matchen fick tränaren beskedet att hans tid i klubben var över. Med det välkomnande han fick var det ingen som blev överraskad.
9. Olga Smorodskaja vs. Lokomotivfans (Hela 2012)
Hon sticker inte bara ut för att hon är den enda kvinnliga klubbchefen på den här nivån i Ryssland. Hon har under sin tid som president för Lokomotiv Moskva sparkat en tränare som hon misstänkte för att medvetet ha tagit ut ett svagt lag för att förlora och hon har ständigt varit i konflikt med fansen. Först efter att hon sparkat klubblegendaren, Jurij Semin (2011) sen för att hon och klubben gång på gång misslyckats med dyra värvningar och nu senast för att hon stängt av supportrar som vädrat sitt missnöje. 20-talet fans fick beskedet att de inte längre var välkomna till klubbens hemmamatcher. Anledningen var inte pyroteknik, bråk eller det vanliga. Utan helt enkelt för att de sagt kritiska saker om klubbens ordförande. Hon är den mest drivande klubbchefen i frågan kring de nya, hårdare supporterlagarna och den enda gången hon stod upp för sin klubbs supportrar var när Anzjis mittback, Christopher Samba, anklagade en supporter för att ha kastat en banan mot honom. Smorodskaja berättade för media att något sådant absolut inte inträffat och att hon personligen hade iaktagit fansen under matchens gång och inte sett något otrevligt. Att en videofilm på händelsen läckte ut några dagar senare ville presidenten inte uttala sig om....
Det har länge ryktats om Smorodskajas avgång, men än sålänge sitter hon kvar och sålänge hon gör det kommer fansens protestramsor fortsätta på Lokomotiv Arena. Tills hon stängt av hela högen vill säga.
8. Dinamo - Zenit (17 November 2012)
3000 Zenitfans gjorde resan till Moskva för att se sitt lag i bortamatchen mot Dinamo. Men en halvtimme in kastades ett knallskott in från bortasektionen som landade strax bredvid hemmamålvakten, Anton Sjunin, som föll till marken och efter en kortare diskussion valde domaren att bryta matchen. Hemmalaget tillskrevs segern, vilket fick Zenitledningen att rasa. Allt från hot om att dra sig ur ligan till att starta en ny liga, innehållandes alla f.d Sovjetländer, drogs igång. Zenits målvakt, Malafejev, sa att Sjunin mycket väl kunde ha fortsatt spela och Luciano Spalletti anklagade Sjunin och hemmalagets ledning för att fejka skada för att få matchen avbruten. "Ena sekunden säger han att han är ok, en minut senare pratar han med sin tränare och då är han helt plötsligt allvarligt skadad." Sjunin togs till sjukhus, men skickades hem timmarna efter att Dinamo tillskrivits segern, vilket inte gjorde Zenitledningen gladare. Diskussionen efteråt handlade om vem som ska straffas? Det ryska fotbollsförbundet och polisen gjorde inga större ansträngningar för att hitta den skyldiga utan anklagade mer eller mindre alla 3000 som fanns på bortasektionen. Och istället för att ställa den skyldiga inför rätta drog man till med ett kollektivt straff och gav Zenit förlusten samt två matcher utan publik. Även Dinamo fick en match utan publik, utan att någon kunde fatta varför då det i rapporten står att Zenit är ansvariga för sin sektion. Även om Dinamo och polisen själva hade beslutat om att ta ansvar för alla sektioner inför matchen. Hängde ni med? Nej, det var det ingen som gjorde när straffen delades ut heller.
7. Jurij Krasnotzjan, Anzji. (13 Februari 2012)
Nyrika Anzji letade bland de mest välrenommerade tränarna men fick nöja sig med Jurij Krasnotzjan. Inget ont om honom, men de resultat han levererat i karriären har varit i mindre klubbar. Nu skulle han helt plötsligt ta hand om Samuel Eto'o, Roberto Carlos etc. Det funkade inte alls. Redan innan han tränat laget i en tävlingsmatch fick Krasnotzjan sparken från jobbet. Rykten sa att Samuel Eto'o hade ställt ett ultimatum till klubbens ägare, Sulejman Kerimov, att antingen lämnade Krasnotzjan eller så lämnade Eto'o. Roberto Carlos var tydligare när han berättade om varför tränaren fick lämna jobbet. "Han saknade erfarenheten för att ta hand om en klubb som Anzji där han måste jobba med världsstjärnor. Han la upp träningsprogram som var helt orealistiska och när han fick kritik från några av spelarna fick han plötsligt hela truppen emot sig." Krasnotzjan lämnade jobbet och har varit fåordig om sin korta tid i klubben. Anzji och Kerimov vände sig istället mot Guus Hiddink, medans Krasnotzjan hamnade i Kuban där han gjort strålande resultat.
6. Paintballattack mot Dinamo Moskva. (19 Oktober 2012)
Fans som visar sitt missnöje är inget nytt, men det sätt som ett fåtal Dinamo Moskvafans visade sitt var minst sagt orginellt. Några veckor tidigare hade hundratalet supportrar besökt Dinamos träningsanläggning för att berätta hur usla spelarna hade varit under säsongsinledningen. Laget ryckte upp sig de kommande omgångarna men föll sen ner i ännu en formsvacka. Då valde några maskerade supportrar att gömma sig i skogen runt träningsanläggningen och när spelarna kom ut på planen besköts de med paintballkulor. Därefter satte gärningsmännen upp flera lappar med hot mot vissa av lagets spelare. "Det här är sista varningen". "De här spelarna förstör klubben och ser till att klubbandan ruttnar bort". Det var främst importerna, Kuranyi, Dzsudzsak, Noboa och Fernandez som kritiken riktades mot. Spelare som lyfter en hög lön men som inte alls presterat. Flera Dinamospelare förklarade i efterhand att de var chockade och kände ett obehag att röra sig ute på stan. Men faktum är att efter incidenten har Dinamo vunnit sju av åtta matcher.
5. Utnämning av VM-städerna. (29 September 2012)
Ända sedan Ryssland tilldelades VM 2018 har det pratats om vilka städer som kommer att få anordna matcher. Flera regioner och städer i landet har gjort anspråk på minst en match. När beskedet tillslut kom, då överraskades de flesta av att Krasnodar, som hyser två lag i högsta serien, inte fanns med på listan. Däremot fanns städer som Saransk och Sotji där. Saransk, en stad som först i år fick ett lag (Mordovia) i högsta serien med ett publiksnitt på c:a 7000 och som är Rysslands 64:e största stad sett till invånarantalet valdes alltså före en stad (Krasnodar) med över dubbelt så många invånare och med två nya arenor som står färdiga de närmsta åren. Varför? Enligt FIFA för att "Krasnodar redan är en utvecklad stad och vi vill lägga pengar på infrastruktur för att utveckla Saransk". Sanningen är snarare den att för få människor i Krasnodar la en röst på Putins parti, "Enade Ryssland" och att Saransk nu "belönas" då de levererade de röstsiffror som Putin ville. OS-Staden, Sotji, var mindre överraskande. Men i dagsläget har man inte ens ett professionellt fotbollslag, vilket gör att den utnämningen kan ifrågasättas.
4. Ryssland - Portugal, VM-Kval 1-0. (12 Oktober 2012)
Det må ha varit en enstaka match, och i slutändan "bara" tre poäng som stod på spel. Men det var det första beviset på att det ryska landslaget faktiskt genomgår en förvandling mot något positivare. Populariteten efter EM-fiaskot (mer om det senare) har sjunkit något enormt och behöver man bevis på det är det bara att kolla in publiksiffran i kvalpremiären mot Nordirland. Mot Portugal flyttade landslaget återigen in på Luzjnikistadion i Moskva då biljettrycket var högt. Men på förhand gick de flesta dit för att se Cristiano Ronaldo mer än för sina höga förväntningar på hemmalaget. Men de fick se ett helt annat Ryssland än vanligt. Ett lag där varje spelare slet ihjäl sig för att ta tre poäng. Alexander Kerzjakov gjorde matchens enda mål i första halvlek, därefter stängde Ryssland igen matchen med ett enormt uppoffrande försvarsspel. Behövde man bevis på att Fabio Capello sålt in sin spelidé till landets stjärnspelare var man övertalad när domaren blåste av. Capello har under sin korta tid som förbundskapten petat spelare som Arsjavin, Zjirkov, Pavlyutjenko och Pograbnjak. Han har valt spelare som får regelbunden speltid och han har bänkat Alan Dzagojev då han tycker att dennes defensiva jobb är för dåligt. Landslaget har lång väg att gå för att vinna tillbaka folkets förtroende, men Capello har åtminstone gjort vad han kunnat (full pott efter fyra kvalmatcher) både resultatmässigt och attitydsmässigt. Under hösten har vi fått se ett landslag som kämpar både för poängen och för sina platser i laget. Något man knappast kunnat anklaga dem för innan.
3. Anzji vs. Ryssland (Hela 2012)
Bakrunden till konflikten har jag skrivit om tidigare och under 2012 fortsatte den i vanlig ordning. Anzji spelade för första gången sedan man köpts upp av Sulejman Kerimov, Europacupfotboll men då UEFA inte tillåter klubben att spela sina matcher i Makhatjkala har man fått förlägga matcherna i Moskva. I den sista kvalmatchen till gruppspelet samlades hundratalet fans från klubbarna, CSKA, Spartak och Lokomotiv för att hålla på gästande AZ Alkmaar. Eller, det var den officiella versionen. Under matchens gång kastade man in bengaliska eldar på planen, sjöng om sitt hat mot Anzji och människor från regionen Kaukasus. Det var bara ännu en i raden av aktioner från Moskvaklubbarnas fans mot den nyrika klubben som står som symbol för den våldsdrabbade regionen Kaukasus. Efter matchen pratade de ryskfödda spelarna i klubben om en uppgivenhet. "Vi spelar för Ryssland, vi drar in coefficentpoäng till Ryssland. Varför står inte folk på våran sida?" Var den vanligaste kommentaren. Diskussioner om att flytta matcherna till andra ryska städer väcktes, men anfallaren Sjamil Lakhijalov såg ingen anledning til det. "Varför? Vart vi än spelar i landet möts vi av samma sak. Det vore bättre ifall vi spelade matcherna någon annanstans i Europa". Och så är det nog. Graffitimålningar med texten "Hela Ryssland hatar er" och banderoller mer liknande meddelanden brukar dyka upp i städer som Anzji besöker numera. Precis som klubben fungerar som en symbol att vara stolt över för invånarna i Makhatjkala, lika mycket fungerar den som ett sätt att visa sin avsky för många av supportrarna från främst Moskva.
2. Hulk, Witsel, Denisov. (3 September 2012)
Kvällen den 3/9-2012 blev Zenit Sankt Petersburg hela fotbollsvärldens mest omtalade klubb. Runt 20-tiden briserade bomben att klubben gjort klart med både Hulk och Axel Witsel. Två spelare som jagats av lag från hela Europa och köpen blev ett bevis på att ryska klubbar minsann kunde locka till sig spelare i sina bästa år. Dagarna efter solade sig Zenitledningen i glansen av värvningarna och supportrarna drömde om stora framgångar i Champions League. Men att allt inte stod rätt till märktes tidigt. En usel insats i nyförvärvens debut hemma mot Terek följdes upp av en ännu sämre i Champions Leaguepremiären mot Malaga. Helgen efteråt flög Zenit till Samara för bortamatch mot Krylija. När laget väl kom ut på planen saknades Igor Denisov. När man kom ut till andra halvlek saknades Alexander Kerzjakov. Det visade sig att Denisov i ett möte med Spalletti kvällen innan match förklarat att han inte var motiverad att spela matchen. "Jag känner mig inte uppskattad och respekterad när ni betalar ut en dubbelt så hög lön till Hulk än vad ni gör till mig" ska Denisov ha sagt till Spalletti som svarade med att placera Denisov utanför laget. I pausvilan när Zenit låg under med 2-0 ska Denisov ha kommit in i omklädningsrummet, vilket inte uppskattades av ledarteamet som skickade ut mittfältaren. Alexander Kerzjakov ska då ha tagit sin barndomskompis i försvar vilket slutade med att han byttes ut. Zenit hämtade upp underläget och fick med sig en poäng, men det var inte vad som diskuterades de kommande veckorna. Denisov och Kerzjakov skickades ner i b-laget. Kerzjakov bad snabbt om ursäkt till Spalletti och var tillbaka i träning efter mindre än en vecka. Denisov däremot fortsatte att tjura och förklarade för media att han vill förhandla om sitt kontrakt men att det egentligen inte handlar om pengar. "Det handlar om respekt". Efter mer än en månads frånvaro tog Denisov sitt förnuft till fånga och bad klubben och sina lagkamrater om ursäkt. Fansen fick inget omnämnande i Denisovs uttalande på hemsidan, rykten säger att han inte uppskattat den behandling han fått under sin frånvaro. Bl.a. har en banderoll med texten "Ni ska bry er mer om Zenit än vad ni bryr er om pengar" satts upp med tydlig riktning mot mittfältaren. Denisov har hela tiden berättat att han inte vill lämna klubben och att han är en livslång Zenitsupporter som inte vill spela i ett annat lag. Kanske var det därför allt snack om hans lojalitet sårade honom lite extra. När Denisov väl gjorde comeback mot Rostov i början av November möttes han av burop från läktarna. Sakta men säkert har han börjat bygga upp sitt förtroende igen med sitt uppoffrande spel, men det är inte vad man kommer minnas av Denisovs 2012.
1. EM 2012 - efterspelet (Juni 2012)
Efter en fantastisk start där man värmde upp med att slå blivande finalisten, Italien, i en träningsmatch med 3-0 och sen körde över Tjeckien i EM-premiären med 4-1 såg Ryssland lika starkt ut som under mästerskapet 2008 då man tog sig till semifinal. 1-1 mot Polen var visserligen en missräkning med tanke på att man hade ledningen i matchen men Ryssland behövde ändå bara en poäng i den avslutande matchen mot Grekland för att ta sig till slutspel. Det blev förlust med 0-1. Men det var inte det som upprörde mest. Inte ens den usla insatsen och det faktum att man knappt skapade en målchans under matchens sista 45 minuter när man behövde ett mål för att ta sig vidare, diskuterades särskilt flitigt. Istället var det spelarnas nonchalanta uppträdande och arroganta attityd mot det faktum att man åkt ur turneringens svagaste grupp som upprörde. Utanför spelarhotellet i Warszawa samlades fans som i första hand ville ta en bild eller få en autograf av någon av spelarna. I princip alla spelare vägrade och rykten säger att både Roman Pavlyutjenko och Roman Sjirokov ska ha förolämpat flera fans. Inne på hotellet hade ett fåtal supportrar och mediarepresentanter släppts in och när de fick syn på Andrej Arsjavin, som till synes obemärkt av förlusten satt och skämtade med lagkamrater tog sig en supporter fram med sin mobilkamera för att fråga Arsjavin varför det gick som det gick. Resten är, som de säger, historia.
Arsjavin förklarade för de supportrar som lagt flera tusen på att ta sig till mästerskapet och som tagit ut semesterdagar för att följa landslaget att "det är erat fel ifall ni har förväntningar på oss". Lagkaptenen som efteråt inkasserade nån miljon i bonus från förbundet halvlåg lite nonchalant i soffan nere i hotellentréen och förklarade att "ni ska inte ifrågasätta oss när ni är i onyktert tillstånd". När supportern förklarar att han inte druckit på flera år svarade Arsjavin med att "ni har ingen rätt att ha förväntningar på oss".
En halvhjärtad ursäkt från Arsjavin kom via hans hemsida några veckor senare, men skadan var redan skedd och lagkaptenen fick klä skott för inte bara sitt, utan hela lagets, usla beteende efter förlustmatchen. I media turades olika krönikörer om att såga laget och även högt uppsatta politiker pratade om att Arssjvin borde slängas ut från landslaget och vissa gick t.o.m så långt som att föreslå att han inte längre borde vara välkommen i landet. Det var givetvis en överreaktion, men också ett tydligt bevis på hur länge fotbollsfans i landet hade stört sig på spelarnas bristande attityd och inställning. Arsjavin gjorde sin senaste landskamp i Augusti 2012. Då buades han ut av stora delar av publiken. Det har även ryktats om att Zenit inte velat ha tillbaka sin f.d stjärna p.g.a fansens förväntade reaktioner, men så sent som i September bekräftade klubben att man hade erbjudit honom ett kontrakt men att han själv tackat nej. Hela historien innebar att landslagets popularitet sjönk drastiskt i Ryssland, och även om Fabio Capello har inlett kvalet till VM i bästa stil har publiksiffrorna visat på att man har lång väg att gå innan förtroendet är uppbyggt igen.