Ryssland har fått tillbaka självförtroendet - men har fortfarande massor kvar att bevisa
Fyra segrar på fyra försök. Det blev Leonid Slutskijs facit i EM-kvalet efter att ha tagit över från Fabio Capello, och efter mycket om och men så har Ryssland säkrat en plats i Frankrike nästa sommar. Men trots den fina avslutningen på kvalet finns det ingen anledning till överdriven optimism, Ryssland gjorde vad som krävdes och det ska väldigt mycket till för att det här laget ska kunna ställa till det för några av toppnationerna i kommande EM-slutspel.
Leonid Slutskij förtjänar beröm för sina två första månader som förbundskapten. Även om motståndet varit långt ifrån det bästa så har Ryssland gjort vad som krävdes genom att avsluta kvalet med fyra raka segrar. Man fick den hjälp man behövde från Österrike i September och i gårdagens match mot Montenegro kunde man enkelt jogga hem tre nya poäng och EM-platsen var aldrig hotad i slutändan. Platsen i Frankrike 2016 firades rejält bland supportrar, spelare och media som skrev upp bedriften som om Ryssland tagit en medalj i EM. Givetvis förtjänar spelarna och ledarna beröm för att man tog sig ur en besvärlig situation, men man förtjänar ungefär lika mycket kritik för att man ens satte sig i den i första läget. Mycket av den skulden läggs nu på Fabio Capello, som uppenbarligen inte fick ut max av spelartruppen. Leonid Slutskij har i princip använt samma spelare och på sina fyra matcher har han maximala 12 poäng, medans Capello bara mäktade med åtta poäng på sex matcher. Och då kom tre av dem efter den avbrutna matchen i Montenegro.
En del positiva saker finns dock att notera från Slutskijs första månader som landslagschef. Ryssland spelar en mer optimistisk fotboll nu och det är mer frihet hos de offensiva spelarna än vad det var under Fabio Capello. Slutskij har dessutom fått med sig en skadefri Roman Sjirokov och vad han betyder för landslagets offensiv går inte att blunda för. Om inte annat syntes det under VM 2014 när Rysslands anfallsspel inte ens existerade utan Sjirokov i den offensiva mittfältsrollen. Man kan säga mycket om den nu 34-åriga mittfältarens personlighet, men på planen är han den kanske mest begåvade spelaren som Ryssland fått fram sen Andrej Arsjavins bästa dagar och Ryssland får nu hålla alla tummar som finns för att Sjirokov håller sig skadefri fram till EM-slutspelet, något som långt ifrån kan garanteras då han ständigt har problem med sina hälsenor.
Med Sjirokov i den mer framskjutna mittfältsrollen verkar Slutskij ha hittat rätt i den offensiva uppställningen och åtminstone tre av de fyra offensiva spelarna lär också finnas med i VM-premiären 2018. Sjatov & Kokorin på varsin kant och Artem Dzjuba längst fram. Ryssland måste givetvis hitta en ersättare för Sjirokov tills dess, men för första gången sedan landet tilldelades VM-slutspelet har man nu en offensiv trio att bygga på i ett par år. Här finns det dessutom ett par bra alternativ på bänken och både Alexej Ionov och Dmitri Tjerysjev har mer att ge i landslagströjan. Speciellt den sistnämnde. Och även om Alan Dzagojev blivit mer tillbakadragen med åren är han fortfarande en spelare som kan ta den offensiva mittfältsrollen.
Till EM behöver dock Slutskij inte ta så mycket hänsyn till åldern på spelarna. Det lag han använt sig av i de här fyra matcherna lär med stor sannolikhet också bli det som han tar med sig till Frankrike. Inte för att spelarna i den här truppen är några världsstjärnor, men det finns inte speciellt många alternativ bakom. Framförallt defensivt är det problematiskt att bröderna Berezutskij och Sergej Ignasjevitj är ohotade på sina positioner sedan 2008 då det helt enkelt aldrig kommit fram ett yngre alternativ. Ingenting talar heller för att så skulle vara fallet till sommaren och det faktum att Ryssland igår startade med en backlinje med en sammanlagd ålder på 131 år är oroväckande och av de fyra försvararna som startade igår är Dmitri Kombarov rena ungdomen med sina 28 år och bland de backar som inte startade igår är det egentligen bara Igor Smolnikov (född 88) och Georgij Sjennikov (91) som någolunda etablerat sig i landslaget och fortfarande är aktuella.
VM 2018 kommer alltid ses som viktigare än EM 2016 i ryska fotbollsögon, och därför ska man inte utesluta helt och hållet att Slutskij (på order uppifrån) tar med sig ett par yngre namn till turneringen. Laget han har idag har han på kort tid förvandlat till ett stabilt lag med tillräcklig offensiv kvalitet för att besegra lag som Montenegro, Moldavien, Liechtenstein och Sverige. Men det finns ingen anledning att tro på att det här är början på en ny stor rysk fotbollstid, laget är fortfarande långt ifrån länder som Frankrike, Tyskland, Spanien och i ärlighetens namn fortfarande klassen under lag som England. Fyra segrar mot mediokert motstånd förändrar inte det faktumet, men det har åtminstone gett rysk landslagsfotboll tillbaka självförtroendet och en liten förhoppning om att VM 2018 inte blir den katastrof som man förutspådde så sent som i somras.
