- -
SLOVAKIEN TILL EM 2016
De slovakiska fotbollsherrarna har avancerat till sitt första europamästerskap som självständig nation.
Vi är där. Vi är äntligen där.
Den satt hårt inne. Något som såg så självklart ut började mot slutet att bli svajigt, oron började växa - men när det verkligen gällde, reste vi oss. Nu är vi där. Vi är i Frankrike. Och jävlar, det är vi värda.
Man slutade aldrig att tro och hoppet var aldrig ute. Men när svackan kom, med tre raka mållösa matcher, började man tänka tillbaka på kvalet till VM 2010. Men precis som den gången, lyckades man reda ut det till slut. Precis som den gången, var man värda att gå vidare. Och precis som den gången, gjorde man det i den sista matchen.
I ett iskallt Luxemburg, där de röda lejonen för fyra år sedan skrällde i liknande väderförhållanden (extrem dimma), skulle de denna gång inte få någon vidare chans. Men det var ett tillsynes nervigt Slovakien vi fick se i inledningen. Luxemburg testade sin offensiv och hotade Matúš Kozácik en aning, innan de vitklädda fick sina första farliga lägen och tog över tillställningen helt. Kucka och Mak fick varsitt jätteläge, innan målskyttet skulle öppnas och den snöpliga torkan, på tre mållösa matcher, skulle brytas.
Och självklart var det Marek Hamšík som målade.
Napoli-kaptenen fick bollen i straffområdet från Vladimír Weiss, vände runt sin försvarare och satte bollen högt bakom hemmakeepern Jonathan Joubert. 0-1 - och smaken av baguetter, rödvin och escargots började genast att kännas av. Målet kom i 24:e minuten och innan klockan hade tickat upp i 30 minuter, hade slovakerna en 3-0-ledning. I den 29:e minuten frispelades Adam Nemec från kanten och 2-0 satt säkert bakom Joubert - och bara en minut senare, var det Róbert Mak som frispelades på samma sätt. Till samtliga mål, assisterade Vladimír Weiss.
Slovakerna kontrollerade halvleken väl och 3-0 stod det i pausvilan. Precis samma resultat som när nästjumbon gästade Žilina. Men i den andra, skulle mardrömmen smyga sig på.
Inom loppet av fyra minuter gjorde nämligen hemmalaget två (!) mål. Efter att de vitklädda planenligt fortsatte att skapa chanser, fick hemmalaget en kontring och 1-3 gjordes av Mario Mutsch. Ett skott som ändrade riktning på Tomáš Hubocan och ställde Kozácik betydde reducering nummer ett och bara några minuter senare fick man en straff - en straff som Lars Gerson tog hand om och satte. Kalldusch gånger två. Den kallaste av sådana, drabbade Slovakien. Luxemburg fick energi och jagade en kvittering, medan slovakerna, som hade en så solid ledning, nu bara var ett mål ifrån ett fiasko.
Men man verkade inte ha blivit alltför ställda. Offensiven fortsatte och dessutom bytte Ján Kozák in både Stanislav Šesták och Martin Jakubko. Chanserna var många och den "lilla" nervositeten som möjligtvis infann sig hos de vitklädda, kunde ha försvunnit i ett tidigt skede, men något snabbt mål fick man inte in.
Vårt repre var värda att vinna, och det skulle de - till slut. Precis efter att fjärdedomaren höll upp skylten för 5 minuters tilläggstid, kom slovakerna i ett fint 3-mot-1-läge. Šesták (som bytte av Weiss) blev fri och efter vissa komplikationer spelade han istället fram till Marek Hamšík som bombsäkert dunkade in 4-2.
Slutsignalen ljöd och euforin var total. Glädjetårarna rann och den tunga stenen från hjärtat föll.
Äntligen! Slovakien spelar EM nästa år. Landets första i dess självständiga historia.
Sme tam. Dakujeme.
Slovensko do toho!
Slutligen: Jag som redaktör vill tacka alla er som har följt med under alla dessa år. Ni är alla guld värda. Att få skriva rubriken som pryder denna artikel, har jag drömt om länge. Nu ser vi fram emot en fotbollsfest nästa sommar. För Slovakien, de är där.
