Venezuela - Argentina0 - 2
Nattsvart och färglöst i Olomouc
För en vecka sedan drabbade Tjeckien och Slovakien samman i ett, på förhand, stekhet derby i Olomouc. Stämningen var på topp trots regnet och publiken på Andruv Stadion såg fram emot en klassisk stormatch. Det hann inte ens bli spännande, efter förödande missar i det slovakiska försvaret... Tjeckien vann mycket rättvist och Slovakien är nu tillbaka på ruta ett.
Man visste på förhand att spelare som Martin Škrtel och Vladimír Weiss skulle saknas inför stormötet i Olomouc. Man visste också att tjeckerna hade stora problem på anfallssidan, med skador som satte käppar i hjulen.
Att en spelares frånvaro kan synas så tydligt, visade det slovakiska försvaret på onsdagskvällen i förra veckan. Redan efter två minuter lät man Lafata hoppa upp och helt ren nicka in 1-0 bakom en helt chanslös Dušan Kuciak.
Det slovakiska laget hade dock öppnat ganska piggt den första minuten och man fick en känsla av att laget skulle kunna bjuda på ett och annat mål i matchen. Försvaret motbevisade dock detta, då man fortsatte att bjuda på absurda missar i form av tveksama ingripanden och misslyckade markeringar. Bara minuter efter tjeckernas ledningsmål, rundades Peter Pekarik bort av Ladislav Krejci på ett mycket lustigt sätt. Först lyckades han lobba över den forne Wolfsburg-backen och sen, lyckades han få med sig bollen och springa förbi honom, när Pekarik i själva verket kunde ha petat bort bollen.
Efter Krejcis tämligen enkla uppvisning, lade han bollen in till Lafata som hur enkelt som helst lade in bollen i öppet mål. Ännu en gång var Kuciak chanslös och tittade snopet på sitt tama försvar. Det där håller inte. Det där är inte landslagsklass, Pekarik.
Stanislav Griga och Michal Hipp började genast agera. Redan efter en kvart byttes försvararen ut efter sin blunder och lunkade in i omklädningsrummet. Det var ett tag sedan man såg ett sådant tidigt byte, som inte hade med en skada att göra...
Efter de två snabba målen hade hemmalaget bud på fler. På något sätt lyckades försvaret stänga ute möjligheterna och de rödklädda fick inte skotten på mål. Tur det.
Slovakerna var lika färglösa som sina vita dräkter. Det fanns ingen spelidé, ingen kreativitet. Spelarna såg ut att vilja lämna planen och åka hem. Trots det, lyckades man skapa ett par kvalificerade målchanser under matchen. Marek Hamšík missade ett gyllene läge från ett par centimeter, när han fick ett perfekt inlägg från vänsterkanten. Någon träff fick han inte och bollen rann ut över kortlinjen.
Men det var tjeckernas match. Man skapade gång på gång farliga målchanser och skulle kanske vunnit med betydligt större siffror. I den andra halvleken lyckades man peta in en tredje boll bakom Kuciak, efter en tilltrasslad situation i straffområdet. Sist på bollen var Borek Dockal som dunkade in den i nättaket.
Att Slovakien behöver offensiva pjäser är ingen nyhet. Vittek är ständigt på skadelistan och är ur form, Šestak och Hološko lika så. Bakoš har varit ur form i Viktoria Plzen på sistone och spelare som Jendrišek verkar ha gjort sitt i landslaget. Om inte de offensiva kvaliteterna träder fram under det vintern, kommer landslaget få en tuff resa till ett eventuellt VM 2014. Mittfältet är den enda stabila biten, där dock Marek Hamšík måste börja leverera mer framåt. Skadade Weiss har gjort det bra i Pescara, medan Miroslav Stoch har haft det betydligt tuffare i Fenerbahce. Kucka, Pecovsky och Sapara, däremot, har visat en fin form och kanske kan ta med den till landslaget i det resterande kvalet - där den sistnämnde leder den interna skytteligan såhär långt.
Ett försvar utan Odjuret från Handlová, är ett uselt sådant. Škrtels skada lär vara läkt fram till kvalet i mars, annars lär Slovakien bli ett nytt San Marino...
Med tanke på onsdagens förlust, är Slovakien nu tillbaka på ruta ett. Man får vibbar från fjolårets EM-kval, där inledningen innehåll segrar, men oerhört instabila sådana. Spelet från Greklands-matchen syndes inte till ett dugg i matchen mot Tjeckien och nu har Griga + Hipp en hel del att tänka på inför det fortsatta kvalet... Som tur är, har man fortfarande Grekland samt Bosnien gånger två kvar att möta. Matcher som kommer att bli direkt avgörande och matcher som man helst av allt ska vinna. Vägen är tuff och lång, men mirakel och vändingar har skett förr. I vår vill jag se ett nytt, mer vågat Slovakien, som spelar med hjärtat och visar varför de ska ha en plats i världsmästerskapen i Brasilien, även 2014.
Veríme!