Var fan är hjärtat?
På fredagskvällen skulle Slovakien stå för en av de mest pinsamma och brutala insatserna i fotbollshistorien. Man fick bara 1-1 mot ett av världens svagaste fotbollsnationer - Liechtenstein.
Slovakien lyckades med bedriften att spela oavgjort mot ett av världens sämsta fotbollslag på fredagen. Men det som får mig att vilja skrika ut min frustration över den slovakiska huvudstaden, är inte faktumet att Slovakien faktiskt tappade poäng mot Liechtenstein - det är sättet man gör det på.
Man kunde ha slitit och krigat, för att sedan falla. Man kunde ha haft otur med stolpskott, ribbskott, felaktiga domslut och tunga skador. Men det hade man inte. Man hade inte ett domslut emot sig, man hade inte en ramträff, man hade inte en tung skada. Förutsättningarna var ulitmata - till och med gräsmattan var felfri.
Nej, nej. Griga och Hipp. Ni har inte gjort ett bra jobb. Faktum är, att ni inte tillfört ett knyst till detta landslag. Jag må låta patetisk att lägga skulden på två herrar som styr rodret. Men visst har de en stor del i det hela - de styr och ställer och ger spelarna uppgifter som de sedan ska följa. Men för att hitta något konkret att skylla på - uppställningen. Hur tänker man när man ställer upp med en anfallare mot Liechtenstein? En avdankad Hološko som sprang offside mer än vad Zlatan klacksparkar, var inte ett dugg het framåt. Olyckligtvis skadade sig Depetris, det lovande esset i rockärmen, precis innan laguppställningen skulle släppas. Det var menat att han skulle ha Hološkos plats - och med tanke på att han vann skytteligan i Slovakien, skulle det vara ett utmärkt alternativ. Depetris och Dubek - ettan och tvåan - i anfallet. Varför Griga? Varför är du så jävla värdelös?
Det är inte bara tränarna som ska ha en rejäl känga upp i rektum. Hela laget ska ha det idag - förutom Stoch. Stoch var den enda som överhuvudtaget verkade bry sig. Hamšík. Vad gör du i landslaget? Vad tillför du? Visst, du lyckas med en hel del pass, men när det kommer till avgörande lägen så flyger bollarna dit pepparn växer.
Slovakien hade ett starkt lag. Det var inget B-lag man ställde upp med, bara för att man mötte Liechtenstein. Det gör det hela bara mer tragiskt. Man hade ett lag, kapabelt att vinna tvåsiffrigt. Men icke. 1-1 får man och det är Durica av alla som kvitterar sent.
Den första halvleken var kort sagt, värdelös. Liechtenstein gjorde mål på i princip sin enda chans, men man var fortfarande värda att inneha ledningen in till pausvilan. Noterbart är att det var Liechtensteins historiskt första mål mot Slovakien. Målskillnaden såhär långt mellan de bägge är 26-1 till Slovakiens fördel, tack o lov.
I den andra ryckte Slovakien upp sig och spelade bättre. Inte bra, men bättre. Kvitteringen kom för sent och forceringen kom för sent. Man var centimetrar från 1-2 och det var på de fasta situationerna man var som farligast. Kanske skulle det blivit 2-1 till Slovakien och givetvis skulle frustrationen inte vara lika stor - seger som seger liksom - men så är nu inte fallet. Slovakien har inget i ett världsmästerskap att göra. Man kan inte prestera mot sämre lag och när man möter större nationer och spelar bra, har man inte marginalerna på sin sida. Slovakien är inne i en djup, mörk svacka. Vad för slags förbannelse som vilar över Europas hjärta vet jag inte, men den verkar i vilket fall som helst inte försvinna.
Nu får man vänta till i höst på att ställas mot Bosnien gånger två samt Grekland. Givetvis, är det inte kört ännu, men vad ska man ha för förhoppningar när man inte kan mosa Liechtenstein? Utöver de tunga mötena väntar också Lettland på bortaplan. Ett Lettland som garanterat kommer gå för ett kryss och ett Slovakien som kommer underprestera. Jag tror inte att jag är särskilt kontroversiell när jag tippar att det blir 1-1 mellan de bägge.
Det ska bli ytterst intressant att höra vad tränarduon har att säga efter dagens debacle. Jag förväntar mig ett uruselt och oproffsigt uppförande som kommer resultera i att någon journalist får en utskällning. Pinsamma individer är vad de är och bör försvinna, kvickt. Förbundet har hela sommaren på sig att bestämma sig och jag hoppas hjärtinnerligt att en drastiskt förändring sker, för såhär kan vi inte fortsätta.