"Vi spelar inte bra, vi är inget lag och det funkar inte så här längre"
Två av tre möjliga vinster, sex inkasserade poäng av totalt nio möjliga. Efter första omgången var Kroatien nästsist, i dag leder landet gruppen tack vare bättre målskillnad. Ren tur eller skicklighet? Är kroatisk fotboll i gungning i detta nu eller kommer alla aspekter falla på plats sakta men säkert?
Det har varit en intensiv och turbulent period i landslaget. Saker och ting ser inte bra ut, vissa aspekter är under all kritik, andra blir bättre och bättre. Dock är en sak tydlig och klar, Dalics mannar har enorma problem och kroatisk fotboll befinner sig i en negativ trend som endast pekar nedåt.
Idélöst från start till mål
Låt oss backa tillbaka bandet. UEFA Nations League. Kroatien, som med en stark och respektabel trupp, tog sig an Sverige, Portugal och Frankrike. Endast en vinst, av sex möjliga. Fem förluster, minus sju i målskillnad, förnedrade i Dragao och i Solna. Där och då trodde man att det var en (negativ) effekt av den fantastiska sommaren 2018 då landet tog VM-silver. Att det i princip ”alltid” blir så efter en utmattad, tuff och osannolik turnering. Trots det lyckades Kroatien att stanna kvar i den högsta och svåraste A-gruppen i den ovan nämnda turneringen. Objektivt sätt så var Sverige det landslag som borde fått äran att stanna kvar, sett till Kroatiens spel och resultat i turneringen. Det är dock en turnering som många förbundskaptener väljer att utforska, experimentera och testa saker och ting inför framtiden. Man fick bedöma landslagets prestationer genom fingrarna. Det får man dock ge Dalic, är det någon gång han bör och verkligen måste göra det – då är det Nations League.
Men det var något som saknades; spetsen, avsluten, själva beteendet att man vill framåt, att man inte var mätt efter VM, att spelarnas hjärta brann lika mycket som under matcherna i Ryssland 2018. Trots det att Kroatien rent av sagt var en slagpåse i Nations League så visste man att det sker en generationsväxling, där man skulle sakta men säkert avlasta Modric, Lovren, Vida och de spelare som varit med länge och som möjligtvis kan tänka sig att tacka för sin tid i den röd-vita-tröjan. Det var inte riktigt det som skedde.
Man lottades mot Malta, Slovakien, Ryssland, Cypern och Slovenien i VM-kvalet. På pappret ska Kroatien vara favorit i gruppen, med möjligtvis en eller två kryss. Vi kanske kan prata om en eventuell förlust om landslaget har en dålig dag – och i så fall mot Ryssland. Inte mot andra lag. Man har nu bytt ut Subasic, Mandzukic, Rakitic och Corluka. Av dessa fyra spelare är det Livakovic som är given i mål, möjligtvis Kovacic som tagit på sig Rakitics roll. Resterande platser är vidöppna. Generationsväxling, är ordet. Det har inte Dalic lyckats med, mycket händer fortfarande på Modric. Spelar Luka bra, då har Kroatien väldigt goda chanser att ta fler än en poäng. Det är synd, att Kroatiens spel och poäng hänger på en enda spelare, det bör inte vara så om kollektivet ska funka. Kroatien har i skrivande stund inte råd att förlora Modric, då ser det inte bra ut.
Landslaget förlorade första matchen mot Slovenien i Ljubljana. En svår och komplicerad match där kroaterna inte hittade in till mål, ineffektivt så att det skrek om det. Det var absolut inte så att spelarna inte ville göra mål – tvärtom. Det handlade mer om att de inte visste hur man skulle göra mål, vem som skulle ta kommandot med det första målet bakom Oblaks målstolpar. Spetsen saknades, idélöst där man ständigt forcerade ett och samma spelsätt som om och om igen inte gav resultat.
Matchen mot Georgien var heller inte någon höjdare, kanske kan vi prata om att man blev nöjd med ett 1–0-resultat sett till hur det faktiskt såg ut på plan. Dalic såg hopplös ut – och då blir man orolig och rädd. Rädd av att veta att framtiden ser osäker ut. Hans taktiska drag vid sidan av plan gav inte resultat, han nådde inte ut. Att man vann mot Malta i sista matchen är en ickefråga, 3–0 på hemmaplan och då ska man ha i åtanke att Malta skulle fått en straff efter att han tagit bollen med handen i en duell i eget straffområde.
Fram till EM ger jag inga intervjuer. Vi spelar inte bra, vi är inget lag och det funkar inte så här längre.
- Zlatko Dalic
Otroligt lätt att klaga och gnaga på landslaget men framför allt Dalic. Förbundskaptenen är dock rätt person på rätt plats och Dalic kan samt får göra fel. Ingen kan säga att han inte försöker; det var trots allt hans taktiska drag i andra halvlek som ledde till att inhopparna gick in och dominerade på sina positioner på och sätt kunde Kroatien näta tre gånger. Synd dock att Modric tvingades hoppa in i andra halvlek för att rädda landslaget från en katastrof, med all respekt gentemot Malta. Dock är det inte Dalic som spelar, idag har vi väldigt många landslagsspelare som är väldigt bleka, idélösa. Utan någon glädje och passion, med armarna utsträckta och riktar kritik till lagspelarna.
Till slut är resultatet det viktigaste men det går inte att undanta det dåliga spelet
Cypern vann mot Slovenien, Slovakien mot Ryssland och Malta har nu bevisat att man kan spela fotboll och utmana landslag som ses som bättre. Kroatien toppar gruppen och till slut blev allt bra ändå. Så pass bra att landslaget har nu allt i sina egna händer framöver. Generationsväxlingen var det ja, processen har inte utarbetats på ett bra sätt. Mycket eller allt hänger på de ”äldre” spelarna, inhopparna har inte visat några större ambitioner på att man vill ta startplats. Det är rent sagt dåligt att Kroatien måste ta in ”de äldre” för att säkerhetsställa ett positivt resultat, det är just nu inte något landslag som visar ambitioner för att utmana om någon eventuell medalj i kommande turnering.
Låt oss dock summera denna sejour utan att lägga fokus på de negativa aspekterna. Kroatien spelar inte så som man är van vid, Kroatien har inte en bredd som man hoppats på men det finns någon sorts av ”kapital” att ta in för att röra om på gräsmattan. Vi såg en trygg och pigg Orsic på kanten, som behöver mer tid att adaptera sig i landslaget. Vi såg också en Kovacic i Chelsea-form och denna kille behöver mer tid än tidigare spelare på samma position. Budimir visade att han kan hota på alla möjliga sätt längst fram. Barisic växer fint i Rangers. Resterande spelare får ta sig en funderare, de visade inga ambitioner av att de vill delta i nästkommande EM. Förhoppningsvis har Kroatien två pigga spelare till VM, som vi inte nämnt tidigare. Borna Sosa och Bruno Petkovic. Dessa spelare behövs, så att det skriker om det.
Konstig känsla detta, att vara gruppetta och ha allt i sina egna händer - men ändå så hopplöst...