Vitesse får 18(!) poängs avdrag — krisklubben ur Eredivisie efter 35 år
Klassiska Vitesse Arnhem har i flera år brottats med stora ekonomiska problem efter en misslyckad försäljning av klubben. Idag bestraffades klubben, som redan låg sist i Eredivisie, med 18 poängs avdrag vilket innebär att klubben står på -1p i tabellen och åker ur Eredivisie. Frågan är om klubben överhuvudtaget överlever detta.
Nu i eftermiddag kom beslutet från holländska fotbollsförbundets licensnämnd. Vitesse får behålla elitlicensen, än så länge, men då man inte når upp till flera av licenskraven bestraffas man med 18 poängs avdrag. Vitesse låg sedan tidigare redan sist i Eredivisie med 17 poäng. Nu står man alltså på -1 poäng och med fyra omgångar kvar är man därmed givetvis klara för nedflyttning.
Det dystra beskedet kan vara dödsstöten för Arnhems stolthet, klubbens enorma skulder består och ägarsituationen är fortsatt djupt oklar. Supportrarna befarar att Vitesse inom kort kan gå i konkurs.
Vitesses öde visar verkligen på baksidan av den alltmer penningstinna fotbollen.
1984 tog affärsmannen Karel Aalbers över Vitesse. Klubben, grundad 1892 (landets nästäldsta ännu aktiva fotbollsklubb efter Sparta Rotterdam), hade så långt en lång men rätt anonym historia. Man låg då i nästhögsta divisionen, och det var där man oftast legat, med bara fyra säsonger i Eredivisie som infördes 1956 när holländsk fotboll professionaliserades. Aalbers hade ett mål, att göra klubben till en av de 40 bästa i Europa. Han stärkte kassan och planerade en ny stadion. 1988/89 vann man andraligan och tog klivet upp i Eredivisie. Sin första säsong tillbaka i Eredivisie slutade man fyra, kvalade in till UEFA-Cupen och nådde cupfinalen som man förlorade mot trippelmästarna PSV.
Vitesse befäste sin position nära toppen av Eredivisie under 90-talet. Man var som bästa trea (1997/98) och aldrig sämre än sexa fram till 2002. Man spelade regelbundet i UEFA-Cupen och hade spelare som Philip Cocu, Roy Makaay och Pierre van Hooijdonk. 1998 stod den ny hypermoderna arenan GelreDome klar.
Aalbers lämnade 2000 efter att huvudsponsorn Nuon krävt det. Nuon, en firma som ägdes av lokala myndigheter, hade börjat få svårt att motivera att investera så mycket i Aalbers ambitiösa projekt. Jan Koning tog över men lämnade efter bara fyra månader under vilka han hann kraftigt försämra ekonomin.
Vitesse bytte ägare och styre flera gånger under 00-talet och lyckades överleva flera ekonomiska kriser och hålla sig kvar i Eredivisie, på undre halvan. 2008 var klubben nästan bankrutt och kunde inte betala tillbaka lån tagna från AFAB. Räddningen blev att AFAB:s ägare Maasbert Schouten köpte upp klubben med intentionen att sälja den. Han hittade en köpare i Merab Jordania, en georgisk fd fotbollsspelare, som tog över klubben 2010. Hur Jordania, som på toppen av sin karriär spelade i Dinamo Tbilisi, hade råd att köpa en egen klubb? I bakgrunden lurade hans vän, Roman Abramovich.
Officiellt hade Abramovich inga andelar i Vitesse, men det var en knappt dold hemlighet att det var med hans oligarkpengar Vitesse räddats från ruinens brant. Inte minst då Vitesse snart inledde ett samarbete med Chelsea vilket såg en strid ström av Chelsea-talanger lånas ut till Vitesse under de kommande åren.
Med oligarkpengar på banken vände Vitesse mot övre halvan av Eredivisie-tabellen igen. Wilfried Bony öste in mål understödd av lovande talanger som Davy Pröpper och Marco van Ginkel och ett koppel Chelsea-killar. 2011/12 blev man sjua och spelade Europa League. Nästa säsong fyra och nytt Europa League-spel. Men bakom kulisserna visade sig Jordania inte hantera klubbens ekonomi så bra. 2013 tog en annan Abramovich-kompis, Alexander Tjigrinskij, över klubben. Peter Bosz blev ny tränare och klubben fortsatte utmana toppen. 2016/17 tog Henk Fräser över och under honom vann Vitesse för första gången en stor pokal: holländska cupen.
2018 sålde Tjigrinskij sina aktier till Valeri Oyf, en till Abramovich-vän som redan varit en del av det ryska styret i klubben i flera år. Oyf tog då över rodret. 2021/22 slutade Vitesse fyra, nådde cupfinal igen och åttondelsfinal av Conference League.
Efter att Ryssland invaderat Ukraina i mars 2022 hamnade det ryska ägarskapet under press. Oyf sålde alla sina andelar i klubben och strök en skuld på 155 miljoner euro. Vitesse stod plötsligt utan ägare och styre.
En intresserade köpare hittades snart, amerikanske riskkapitalisten Cole Parry, som såg ut att bli klubbens nye ägare. Han presenterade sig och gjorde 12 miljoner euro tillgängliga som skulle täcka Vitesse 2022 och 2023, pengarna konverterades till ett lån med ränta på 12 %.
Problemet var att Cole Parry inte godkändes av licensnämnden. Common Group, hans investeringsbolag, kunde inte uppvisa var deras ekonomiska medel kom ifrån. Efter 18 månaders utredning kom beskedet i vintras att Parry fick inte ta över Vitesse.
Det skickade klubben ner i djup ekonomisk kris. 2022/23 lyckades man trots allt sluta tia i Eredivisie trots att man inte hade några ekonomiska medel att röra sig med efter att ryssarna stack. Krisen blev allt värre då klubben var satt i limbo då utredningen om Parry drog ut på tiden och medan man väntade på besked om honom fanns ingen annan som kunde styra eller investera i klubben. Klubbikonen Philip Cocu avgick som tränare i höstas med klubben i botten av Eredivisie. Edward Sturing, som spelade för klubben på 90-talet och sen dess i olika omgångar haft så gott som alla ledarroller man kan ha i en klubb, har varit interimtränare sen dess.
I januari tog Vitesse ut ett nytt lån på 1,2 miljoner euro från engelsk firma för att kunna spela klart säsongen. Henk Parren, som suttit i styrelsen i flera år, har fått ta över ordförandeklubban och såg till att klubben lämnade in en plan för ekonomin till förbundet. Den planen godkändes inte.
Så står klassiska Vitesse nu återigen på ruinens brant, utan ägare och med stora skulder. Klara för nedflyttning efter 35 år raka säsonger i Eredivisie och med en djupt oklar framtid. Den holländska fotbollen riskerar att förlora en av sina mest klassiska klubbar, inte minst kända för sin årliga Airborne-match i september. Då hedrar klubben och staden brittiska 1st Airborne Division som befriade Arnhem från nazisterna under andra världskriget. Laget spelar då i blått och vinrött (bataljonens färger) och stora tifon anordnas, och veteraner som var med och befriade Arnhem bjuds in till matchen.
