Walking In Memphis
Det var inte alltid säkert att Memphis skulle lyckas som fotbollsspelare, men tack vare rätt vägledning har han utvecklats till holländsk fotbolls största talang. ”Istället för att skylla på andra för mina fel tog jag tag i mig själv. Jag kämpade och har kommit ut med flaggan i topp”. Igår avgjorde han på egen hand Hollands VM-match mot Australien med ett mål och en assist.
Den mest spännande spelaren i Holland just nu heter Memphis Depay, eller bara Memphis som han själv föredrar att gå efter. Sin fars efternamn ger han inte mycket för sedan hans föräldrar skildes när han var fyra år och fadern lämnade familjen.
-Depay är min pappas namn och jag har ingen kontakt med honom. Om jag saknar honom? Allt jag har lärt mig har varit på egen hand eller av min mamma. Om han skulle ringa vill jag inte prata. Jag kommer aldrig vara lika nära honom som jag är med min mamma och det behöver jag inte heller.
Memphis och hans mor fick traggla sig fram i livet med lite pengar på fickan. Hans manliga förebild blev istället hans morfar, som gick bort en dag efter det att Memphis fyllde 15.
- Jag bodde med honom i Amsterdam ett tag och vi var väldigt nära. Han var en stor supporter av mig och försökte se alla mina matcher. Jag saknar honom, och ibland fattar jag inte att han inte längre finns där. Men jag vet att han kollar från himlen, och varje gång jag gör mål är det för honom.
Som nioåring började Memphis spela i Sparta Rotterdams knattelag. Där fick han snabbt ett rykte om sig att vara ohyfsad och ha problem med auktoriteter och det var inte förrän PSV kom in i bilden, när Memphis var tolv år gammal, som vändningen skulle komma.
Flytten till Eindhoven var naturligtvis jobbig; att som tolvåring behöva lämna sin ensamstående mamma och sitt hem för att flytta in hos en fosterfamilj i en ny miljö är ett stort steg för vem som helst.
-Att vänja sig vid en helt ny kultur med allt vad det innebär var jobbigt och innebar problem. Men jag fick mycket hjälp och kanske var det så att jag helt enkelt inte förstod mig på mig själv.
Hjälpen var framför allt i form av Joost Leenders, prestationstränare i PSV:s ungdomsakademi. När Leenders pratade med Memphis upptäckte han att spelarens förflutna, däribland skilsmässan mellan hans föräldrar, hade satt spår i honom.
-Med honom kunde jag ventilera mina känslor och det hjälpte rejält. Han var och är än idag en fadersfigur för mig.
Tillsammans jobbade de med varandra och Memphis utvecklades både som spelare och person. Inom tre år hade han gått från PSV D1 till PSV C2 och sedan PSV C1. Det var då hans morfar dog men 20-åringen bet ihop och fortsatte rusa genom ungdomslagen.
Memphis hade tagit tag i sig själv och framför allt förstått att fotbollen kunde vara räddningen för honom. Samtidigt gjorde sig den gamle Memphis, som inte var ett aspirerande fotbollsproffs, påmind ibland. Till exempel när han smet in på Hoek van Holland, en strandfestival i Rotterdam och inget ställe för en 15-årig pojke. Eller som den gången när han var nära att lämna allt och åka hem till Rotterdam efter att ha rykt ihop med tränare Henk Fräser under en träning. Den gången var det ett samtal från Leenders som fick honom att vända halvvägs till tågstationen.
2011 hade Memphis gått igenom hela PSV:s ungdomsakademi, från PSV D1 till PSV A1, och samma år skulle han få chansen i A-laget. De två första säsongerna var det mestadels i form av inhopp men redan då visade han sin potential med fyra mål på sju inhopp under sin debutsäsong. Dessutom var han en av nyckelspelarna i Hollands väg mot EM-guldet i U17-EM. Men det var inte förrän den här säsongen han fick chansen på riktigt.
När Dries Mertens lämnade för Napoli och gamle bekantingen Phillip Cocu fick ansvaret att leda ungdomsrevolutionen i PSV var Memphis given i startelvan. Han och Cocu kände också varandra sedan tidigare från ungdomslagen samt från Cocus första sejour i PSV när han tog över som interimtränare.
Även om PSV gjorde en fiaskoartad säsong var Memphis en av ljuspunkterna och han har hyllats som en av Hollands största talanger och en framtida storspelare. Historien vittnar förvisso om att speciellt lovande holländska kantspelare brukar misslyckas när de lämnar för kontinenten, men Memphis anses vara annorlunda.
- I mina ögon är han definitivt ingen one trick pony men han har fortfarande mycket att lära, har förbundskapten Louis van Gaal sagt om 20-åringen.
Råmaterialet är enormt och Memphis har definitivt potentialen att bli lika bra som sin stora förebild Cristiano Ronaldo. Skottet, fysiken, snabbheten och tekniken finns där, återstår gör mest att lära sig använda arsenalen på ett effektivare sätt. Fortfarande lite för skottglad och bollkär, men han är på rätt väg.
20-åringen är idag dedikerad till sin fotbollskarriär till skillnad från ett par år sedan då han skiftade fokus mellan fotbollen och rappen, vilket oroade dåvarande PSV-tränaren Fred Rutten.
-Memphis måste välja mellan fotbollen eller rappen. Det är inte smart att satsa på två hästar. Du kan inte lämna en träning för att du ska medverka på en rapkonsert.
Idag kan vi applicera den gamla klyschan ”alltid sist att lämna träningsplanen” på honom. Han analyserar Cristiano Ronaldo och sina egna prestationer på egen hand och när han blev uttagen till landslaget såg han allra mest fram emot att få lära sig av van Gaal, Robben och van Persie. Han har anställt en egen dietist och behandlar sin kropp som ett tempel (”Förra säsongen gjorde jag massa magövningar varje dag. Nuförtiden brukar jag alltid träna på egen hand innan träning med laget”). Och han siktar alltid högre, när han fick frågan om han var nöjd med sin senaste säsong svarade han ”en spelare som mig borde göra 30 mål, så nej”.
Igår gjorde Memphis sin VM-debut. Först assisterade han Robin van Persie till kvitteringsmålet, sedan blev han själv matchhjälte med sitt första landslagsmål och därmed yngste holländske spelare att göra mål i ett VM.
Vem han tillägnade målet? Sin morfar.
Källor: ELF.nl, 433.nl, VI.nl, PSV.nl, ESPNFC.com, AD.nl
