Zenit växer sig allt starkare i en liga som bara blir svagare
När Zenit sparkade igång jakten på sitt fjärde raka ligaguld förra helgen gör man det också som skyhög favorit. Trots en sommar utan några stora värvningar och en försäsong som störts av spelare som kommit hem sent från landslagsuppdrag så finns det egentligen ingenting som talar emot att Zenit återigen står där som ligavinnare i Maj nästa år. Samtidigt är det ett tydligt tecken på en liga som bara blivit svagare för varje år som går och där både ekonomi och fotbollsförbund står i vägen för någo
När Zenit rundade av säsongen 2020/2021 gjorde man det med en helrysk startelva borta mot redan nedflyttningsklara Tambov. Det blev 5-1, Artem Dzjuba gjorde fyra mål och Zenit hade för tredje året i rad vunnit den ryska ligan. Och förutom något snedsteg på hösten så var det aldrig ens speciellt nervöst, Zenit hade i princip varit bäst från start till mål och i slutändan vann man serien med åtta poäng före tvåan, Spartak Moskva.
Men det var också en säsong där Zenit hade slutat sist i sin Champions Leaguegrupp och egentligen bara bjudit på bra motstånd i hemmamatcherna. Någon starkare grupp var det inte heller, varken Lazio eller Dortmund tog sig längre än till kvartsfinal och trean i gruppen, Club Brügge, åkte ur direkt i sextondelsfinalen av Europa League.
Europacupspelet var ett fiasko för Zenits del men de var i gott sällskap av övriga ryska lag där endast ett (Krasnodar) lyckades ta sig vidare till spel i Europacuperna efter nyår. Det vittnar till viss del om vart den ryska ligan står just nu, kvalitén har stadigt varit på nedgång i flera år men det blev tydligare än någonsin under 2020/2021. Inte nog med att seriens överlägsna lag inte ens mäktade med mer än en poäng i en tämligen svag Champions Leaguegrupp, Rostov tog sig inte ens förbi Maccabi Haifa i kvalet till Europa League och CSKA slutade sist i sin grupp bakom lag som Dinamo Zagreb, Wolfsberger och Feyenoord.
Som Zenitsupporter är det en splittrad känsla att se vad som händer med den inhemska ligan. För även om Zenits resultat i Europa bara blivit sämre de med, så prenumenerar man nu i princip på ligatiteln. Något man aldrig ens varit i närheten av tidigare.
Men när Luciano Spallettis lag vann två raka ligaguld i början av 2010-talet så var det i en liga där resurserna hos Moskvalagen, Anzji och Rubin Kazan var bra mycket större än de är idag och de tre raka ligaguld som Zenit vunnit nu ska egentligen ses i ljuset av att det bara är Spartak Moskva som har en möjlighet att mäta sig ekonomiskt.
Zenit har fortsatt kunna hämta in dyra spelare, även om man numera satsar på lite yngre namn före etablerade stjärnor, medan resten av ligan behövt sanera sina trupper efter flera år av dåliga rekryteringar och ägare som inte längre är intresserade av att skjuta till nya pengar. Mest tydligt syns det hos lag som CSKA och Lokomotiv Moskva där CSKA i princip enbart valt att satsa på spelare under 23 år och Lokomotiv under sommaren försökt sälja av mängder med spelare som sitter på höga löner utan några tydliga planer om vilka som ska ersätta.
I Zenits fall lär man säkert också behöva sälja någon spelare snart, men då handlar det om att spelaren (Azmoun) varit så pass bra att andra klubbar blivit intresserade än att man måste minska lönekostnaderna.
En svagare liga kan också till viss del förklara Zenits svaga resultat i Europa de senaste åren. För ska man vara brutalt ärlig så är det inte speciellt många matcher längre där Zenit inte ses som solklar favorit. T.o.m. när storlagen från Moskva kommer till Sankt Petersburg ses det som en större skräll om något av de lyckas hämta hem en poäng och spelbolagen har oftast Zenit som ganska klar favorit även vid bortamatcherna i Moskva.
Som supporter vore det direkt arrogant att påstå att man tröttnar på att se sitt lag vinna bekvämt varje helg, men faran i att inte längre ha något kvalificerat motstånd i ligan är att även det överlägsna laget till slut blir bekväma. Zenit har valt att gå in i den här säsongen med i princip samma trupp som avslutade den förra och även om regler kring utlänningar ställer till det för potentiella värvningar så är det också en känsla av att Zenit låter bli att värva för att man helt enkelt inte behöver det. Man kommer vinna ligan ändå, och man skulle antagligen göra det även om man tappade 2-3 namn utan att ersätta dem.
Ekonomin är den största anledningen till varför den ryska ligan har tappat i kvalitet. Trots att samtliga toppklubbar nu spelar på moderna arenor så har den dåliga ryska ekonomin slagit hårt mot klubbägare över hela landet som valt att skydda sin privata ekonomi snarare än att skjuta till pengar till sin klubb. Lägg där till att rekryteringen hos ryska klubbar varit rent ut sagt bedrövlig i nästan ett decennium. Medan lag från övriga länder mer eller mindre finansierar sin budget med spelarförsäljningar så är andelen affärer över €10m skrämmande låg, och hade det inte varit för den korta perioden där kinesiska klubbar öste pengar över resten av fotbollsvärlden så hade antagligen läget i Ryssland varit ännu värre. Zenit lyckades t.ex. få tillbaka övergångspengarna man lagt på Axel Witsel & Hulk genom att sälja dem till Kina, Spartak fick närmare 100 miljoner kronor för Fernando och flera klubbar har åtminstone lyckats bli av med höga lönekostnader genom att skicka spelarna till Qatar eller Förenade Arabemiraten, men i övrigt får man leta ganska länge för att hitta spelarförsäljningar värda namnet. Leandro Paredes till PSG (c:a 40 miljoner euro) & Aleksandr Golovin till Monaco (c:a 35miljoner euro) är egentligen de enda två.
Att man inte lyckats sälja spelare vidare för stora pengar handlar mest om att ryska klubbar oftast satsat på att ta in mer etablerade spelare som sen fastnat i Ryssland på dyra kontrakt som ingen vill ta över och att spelarna sällan utvecklas när de kommer till Ryssland, och ingen vill köpa loss en 29-åring som i princip stått still i utvecklingen i flera år och dessutom tjänar närmare en miljon i veckan.
Den andra stora anledningen är den förbannade utlänningsregeln som fortfarande står i vägen för någon form av utveckling i rysk fotboll. Förespråkarna skriker sig fortfarande hesa om att det är det enda sättet att släppa fram yngre spelare medan alla vi andra som ser på det med nyktra ögon förstår att det inte alls gynnar yngre ryska spelare, utan enbart de mer etablerade spelarna som kan förhandla fram topplöner samtidigt som de knappt håller genomsnittlig allsvensk klass. Ända sedan VM 2018 har de flesta hoppats på att reglerna ska lättas då politikerna i landet slutat bry sig om fotboll, men det ryska förbundet styrs fortfarande av ett gäng män runt 80 år som inte ens var relevanta när de var 50 och så länge de sitter kvar på sina platser lär inte mycket hända. "Kompromissen" om max 8 utländska spelare i truppen men att man också kan ha alla åtta på planen samtidigt har inte gett någon annan effekt än att det blivit ännu svårare för lag att locka till sig bra spelare utifrån då man alltid måste sälja innan man plockar in något nytt.
Efter ett bedrövligt EM så har diskussionen kring den här regeln börjat bubbla upp igen och förhoppningsvis slutar det i någon form av positiv förändring, men det kommer knappast ske innan nästa sommar.
Några positiva saker finns dock att ta inför kommande säsong. (som började redan förra helgen) Lag som Rostov och Rubin Kazan har imponerat med både scouting och rekrytering de senaste säsongerna och visat att man kan hitta duktiga spelare lite överallt, istället för att betala skyhöga löner till någon gammal Serie A eller Bundesligaspelare. CSKA som mer eller mindre tvingats till att lägga om sin strategi har tappat i kvalitet jämfört med 5-6 år sedan, men man har också en handfull yngre spelare som är på gränsen till sitt stora genombrott.
Krasnodar och Dinamo som båda hade sämre säsonger sett till sina ambitioner förra året har visat att man kan fortsätta satsa på att stärka truppen och längst upp i tabellen är rivaliteten mellan Zenit och Spartak lika stark som alltid, även om det nu skiljer rätt mycket i kvalitet både på och utanför planen hos de två största klubbarna.
Det finns väldigt mycket jobb kvar att göra för att få tillbaka den ryska ligan till den nivå som man var på för c:a 10 år sedan. Då pumpades toppklubbarna fulla med pengar och tog varje möjlig genväg mot toppen. Nu kommer det inte bli lika enkelt, men Krasnodar, Rostov & Rubin har visat att det går att bygga konkurrenskraftiga lag utan att slänga en massa pengar på spelare som är närmare 30 än 20 och förhoppningsvis kan de fungera som ett föredöme för både mindre som större klubbar. Nya förbundskaptenen Valerij Karpin må framställa sig själv som lite väl känslomässig i intervjuer, men han är en bra mycket modernare tränare än nyligen sparkade förbundskaptenen Stanislav Tjertjesov och förhoppningsvis kan han med sitt inflytande och sin status i rysk fotboll trycka på för att släppa på vansinnet som är den nuvarande utlänningsregeln. En regel som Karpin varit väldigt kritisk mot i flera år.
Det och mycket annat behövs för att den ryska ligan inte ska förbli samma enlagsrace som den varit de senaste tre säsongerna. Och även om ingen Zenitsupporter någonsin ska be om ursäkt för ligatitlarna som nu trillar in en efter en så skulle även Zenit må bra av att få med sig 2 eller 3 lag i titeljakten varje säsong. Åtminstone om man på allvar ska kunna utmana i Europa igen.
