Ny rapport: Hotellanställda har utsatts för grova kränkningar i Qatar

I en ny rapport framkommer det att hotellanställda från Afrika och Asien utsatts för allvarliga kränkningar och diskriminering.

Artikeln är del av ett samarbete med Blankspot – Cards of Qatar.

Rapporten "We work like robots: Discrimination and Exploitation of Migrant Workers in FIFA World Cup Qatar 2022 Hotels" är skriven av människorättsorganisationerna Equidem och Global Labour Justice (GLJ-ILRF).

Organisationerna har genomfört 80 intervjuer med migrantarbetare från Sydasien och Afrika som arbetar på 32 olika hotell i landet.

Av dessa är det 54 stycken som arbetar på 13 av de 17 hotellgrupperna som är en del av FIFA:s officiella "gästfrihetsprogram". Slutsatsen är att grova överträdelser har skett på samtliga.

Vittnesmålen handlar om sexuella trakasserier, uteblivna löner och plötsliga uppsägningar. Det har även pågått en omfattande nationalitets- och könsdiskriminering, något som Equidems grundaren Mustafa Qadri berättar om för tidningen Mail Online.

– Det finns ett fenomen där arbetare som kommer från en viss bakgrund inte kan komma in i arbetsledningen och inte får de befordringar och bonusar som andra får. Det pratas mycket om att arabisktalande arbetare ofta väljs ut för de högre positionerna, säger han.

Problematiken kring diskriminering och rasism i Qatar har lyfts fram tidigare, bland annat i en FN-rapport från år 2020.
Enligt den fanns det ett de facto kastsystem i landet, baserat på nationalitet. Rapporten konstaterade att personer från Europa, Nordamerika, Australien och Mellanöstern i större utsträckning har det bättre än sina kollegor från Sydasien och afrikanska länder söder om Sahara.

Sedan dess har landet infört flera nya lagarna som tydligt stadgar att diskriminering av alla former inte får förekomma på arbetsplatserna.
Trots det vittnar flera av intervjupersonerna om hur bemötandet, och lönen, skiljer sig kraftigt åt mellan olika nationaliteter.
– Min lön återspeglar inte min kompetens: det reflekterar min nationalitet. Filippinska kvinnor betalas 439 dollar för samma arbete där vi får 274 dollar, säger en nepalesisk kvinna som arbetar på mat- och dryckesavdelningen på Westin Hotel.

Ett annat återkommande problem i samtalen med migrantarbetarna är avsaknaden av reglerade arbetstider, trots att landet har implementerat ett flertal nya reformer sedan år 2017.

Bland annat får en person inte jobba mer än 60 timmar per vecka, inklusive övertid, och ska ha minst en betald vilodag per vecka.
Däremot har arbetsgivarna och arbetstagarna fortfarande möjlighet att själva teckna avtal om längre arbetstider vilket har resulterat i att lagarna sällan upprätthålls.
För många anställda innebär det att de tvingas arbeta extremt mycket, utan möjlighet till vila, något som en anställd från “Holiday Villa Hotel and Residencea” berättar om.
– I nio månader fick vi arbeta mer än 12 timmar per dag utan en enda ledig dag. För att dölja våra långa arbetspass hindrades vi från stämpla in och stämpla ut [i rätt tid]. Jag var på gränsen till att bli galen.

Ytterligare en problematik som uppdagas i rapporten är de plötsliga uppsägningarna som genomförts utan att de anställda har blivit kompenserade.

Flera intervjupersoner vittnar om hur deras kontrakt avslutades utan att de fick något avgångsvederlag och vissa berättar att de gick i uppemot nio månader utan lön innan de sades upp.

För en indisk arbetare som tidigare var anställd på “Souq Al Wakra Hotel” (värdhotellet för Englands fotbollslag under turneringen) kom uppsägningen som en chock.
– Under pandemin sparkade de många anställda. De sa till oss att inom en månad kommer vi att säga upp dig. De betalade våra biljetter till våra hemländer och gav oss 110 dollar för att betala för maten fram till vi skulle flyga, säger han.

Dessa typer av lönebrott strider mot den Internationella arbetsorganisationen konvention om skydd mot löner där det finns tydliga regler kring anställdas rätt till att få ut sin ordinarie lön – även vid uppsägning.
Trots det har många av de anställda fallit offer för just detta, något organisationerna bakom rapporten menar är ett resultat av arbetarna inte har rätt att organisera sig kombinerat med den kontroll som arbetsgivarna har över de anställda.

“Där anställdas saknar friheten att umgås och agera kollektivt, ett initiativ av staten [Qatar], FIFA, och dess hotellpartners, kommer det att fortgå att förbli en oanständig arbetsmiljö där arbetarna fortsätter att utsättas för diskriminering och övergrepp. Den betydande obalansen mellan arbetstagare och arbetsgivare fortsätter att vara ett hinder för att förändra migrerande arbetstagares rättigheter enligt inhemska och internationella lagar om mänskliga rättigheter” skriver organisationen.

Geoffrey, en Kenyansk man som tidigare arbetade i Qatar, berättar hur han blev fängslad och utvisad till följd av att han hade försökt organisera medarbetare.
– De kom till mitt rum när jag var ledig. Jag hade bara shorts på mig och frågade om jag kunde få byta om vilket jag inte fick. De satte sen handfängsel på mig som att jag var en kriminell. Jag sa att jag kommer följa med så varför behöver ni sätta handfängsel på mig? Det är väldigt illa, säger han.

Until last month Equidem investigator Geoffrey was a migrant worker in Qatar. He was detained and deported back to Kenya for trying to organize fellow labourers and rescue others from exploitative employers. Here he describes the humiliating and terrifying deportation experience. pic.twitter.com/GjSr5uxAZO
— Equidem.org (@EquidemOrg) August 23, 2022

Rapporten är dock noga med att lyfta fram att reformerna som har genomförts i landet är positiva men att problematiken är att de inte alltid upprätthålls. Bland annat har minimilön i landet ökat till 1 000 rial, motsvarande drygt 2 300 kronor, för alla gästarbetare.
Det har även tillkommit ett regelverk som stadgar att en arbetsgivare som inte själv kan erbjuda sin personal mat och husrum måste ge dem en överkomligt ersättning så de har råd att kunna införskaffa dessa förnödenheter på egen hand.

En av de största förändringarna var avskaffandet av Kafalasystemet och innebär att alla arbetare ska ha möjlighet att byta jobb innan deras kontrakt löpt ut, utan att först ha fått ett godkännande från arbetsgivaren.
Dock menar Equidem och GLJ-ILRF att många anställda fortfarande förbjuds att byta arbetsplatser, och försöker de göra de kan de bli anmälda och till och med utvisade.

I en intervju med tidningen The Continent berättar Wanthaza Mughogho, en man från Malawi som tidigare har arbetat i Qatar, om hur han själv har fallit offer för de missförhållandena som beskrivs i rapporten.

Han sade upp sig från sitt jobb i februari år 2020 för att börja jobba någon annanstans. I samband med det bad han företaget att flytta hans arbetsvisum till hans nya arbetsgivare men istället valde hans dåvarande arbetsgivare att upphäva hans visum.
– Jag hade 30 dagar på mig att lämna landet, säger han.

Kort därpå började Covid-19 viruset att spridas i världen och flygplatsen i Qatar stängdes ner på obestämd tid.
Parallellt hade hans arbetsgivare anmält honom till regeringens migrationsavdelning som ansvarar för att se till att migrantarbetare utan visum lämnar landet. När han slutligen hade köpt en flygbiljett och skulle bege sig hem greps han på flygplatsen då de 30 dagarna hade passerat.
Han hölls kvar i häktet i två dagar och träffade i samband med det andra människor som hade varit med om samma sak.
– Först lovas människor lukrativa jobb av rekryteringsbyråer. Vid ankomsten tas sedan deras pass ifrån dem samtidigt som den utlovade lönen sänks. De kan inte byta jobb och försöker de hitta ett bättre arbete anmäls de till migrationsavdelningen, arresteras och placeras sen i häkte, säger han.

En anledning till att lagarna i landet inte upprätthålls är att de saknas överenskommelser mellan Qatar och länderna där arbetarna kommer ifrån. Det menar Malawis arbetsmarknadsminister, Vera Kamtukule.

Till tidningen The Continent beskriver hon hur rapporten kring migrantarbetarnas förhållande på hotellen krossade hennes hjärta och att även om hennes regering inte kan stoppa arbetskraftsinvandringen ska den arbeta för att se till att det sker inom lagen.
– Den idealiska situationen för oss är att vi ska ha ett bilateralt avtal som är undertecknat mellan oss själva och de länder dit folket åker för att arbeta.

Tidigare artiklar i samarbete med Blankspot:
» Krönika: Därför är det viktigt att berätta om de som dött i Qatar
» Familjerna som fick sina drömmar krossade i Qatar
» Cards of Qatar – dödens fotbollskort
» Tim Sparv: ”Vi kan göra så mycket mer än bara vinna matcher”