Världens viktigaste, oviktiga sak
Olympiska spelen sommaren 2008. Världsmästerskapet i fotboll 2018. Världsmästerskapet i fotboll 2022. Går det att skilja på fotboll och politik, finns det en gräns och vart drar man den?
På söndag går världsmästerskapen i fotboll av stapeln i Qatar. Värdnationen tar emot Ecuador på Al-Khor Stadium, en arena som byggts upp i den stad som landet rustat upp sedan det officiella beslutet om värdskapet annonserades av FIFA, 2010. För första gången någonsin spelas ett världsmästerskap i fotboll under (för oss, men inte andra) vinterhalvåret, under pågående ligasäsong. Häftigt och roligt med mycket fotboll kan vissa tycka. Andra är av åsikten att man bör bojkotta årets VM. Det är lätt att irra bort sig i vad man bör känna.
Att vinterns mästerskap har fått utstå en hel del kritik är ingen hemlighet. I många fall mycket befogad sådan. Qatar är en absolut monarki. En absolut monarki innebär att kungen, eller i detta fall emiren, har näst intill enväldig makt. I en rapport från det svenska regeringskansliet påpekas flera brister i respekten för mänskliga rättigheter. Avsaknad av ett demokratiskt system, diskriminering av kvinnor och HBTQ-personer samt brister beträffande rättigheter för utländsk arbetskraft är bara några av de saker som tas upp i rapporten.
“Alla beslut av vikt kräver emirens godkännande. Mer rutinmässiga beslut fattas
av regeringen, vars medlemmar utses av emiren. “
Hur kommer det sig att man väljer att ge ett land som ser homosexualitet som någonting olagligt och straffbart, ett VM? Ett land där drygt 90 procent av befolkningen består av utländsk arbetskraft. Något som även det kritiserats då arbetsförhållandena beskrivas som icke humana. Kvävande hetta, obetalda löner och tusentals dödsfall som skett som en konsekvens av arbetsförhållandena. Hur kan detta leda till ett värdskap?
I fotbollsvärlden talas det ofta, numer, om “sportswashing” eller “sporttvättning”. Ett begrepp som innebär att man försöker sminka över sina brister och istället förknippas med något mer smickrande, som ett världsmästerskap i fotboll får anses vara. Då Qatar är ett extremt rikt land tack vare sin olje- och gasindustri samtidigt som högt uppsatta personer inom FIFA, tidigare blivit straffade på grund av mottagna mutor, är det lätt att plussa ihop 1 och 1.
Apropå gasindustrin, allt eftersom EU avslutar importen av rysk gas som en konsekvens av kriget, hämtas den istället från bland annat just Qatar. De 90 procent migranter som står för landets arbetskraft arbetar även inom denna industri. Under samma icke humana förhållanden. Jag frågar mig då om detta hade blivit uppmärksammat i samma utsträckning utan VM, eller hade man valt att titta bort?
Fotboll har möjligheten att punktmarkera samhällsfrågor tack vare den uppmärksamheten ett världsmästerskap innebär. Vinterns VM har redan nu väckt stor debatt i världen kring Qatar och mänskliga rättigheter. Kan en fortsatt bevakning av världsmästerskapet lyfta frågor på bredare front och på sikt leda till en förändring? Jag tror och hoppas det.
Adderat till ovanstående har flytten från sommar till vinter (enligt norra halvklotet) skapat ett komprimerat spelschema för klubblagen under säsongen som pågår. För spelare innebär detta en enorm ansträngning vilket har lett till skador för allt fler som kommer missa mästerskapet.
Varför ska man följa ett mästerskap uppbyggt på dessa villkor?
Vare sig vi vill det eller inte, kommer VM spelas om sex dagar i Qatar. Jag har en tydlig kritisk ståndpunkt i ämnet samtidigt som jag älskar fotboll. Det är det viktigaste, oviktiga, som finns. Min förhoppning är att mediehusen som köpt rättigheterna och sänder, samt övriga medier som bevakar mästerskapet, ska kunna ge en nyanserad och osminkad bild av landet Qatar. Att de ska uppmärksamma problematiken, lyfta frågor, bidra till debatt och i längden även förändring.
Hur jag än vrider och vänder på det så vägrar jag lägga min passion och kärlek för sporten i händerna på en diktatur. Jag vill inte låta dem bestämma om eller hur jag ska bevaka fotboll. Väljer man att bojkotta, hur långt ska man då gå? Räcker det med att låta bli att vara på plats eller se TV-sändningarna. Eller borde jag bojkotta hela näringskedjan med sponsorer och fotbollsförbund?
Jag tror att lite är bättre än inget. Jag väljer därför att bevaka mästerskapet, och vill därmed även kunna belysa bra och mindre bra saker med det. Vad väljer du?
