100 år av profiler: Putte Kock — Mångsysslaren
Under Allsvenskans 100 år har det vimlat av profiler av olika slag i ligan. Spelare, tränare, supportrar, pampar med flera. Under året kommer vi uppmärksamma allsvenska profiler vi minns. Idag Putte Kock, som under många decennier var involverad på en mängd olika sätt i svensk fotboll och inte minst AIK.
Allsvensk fotbollsspelare, landslagsman i fotboll, landslagsman i ishockey, landslagsman i bridge, bandyspelare, bowlare, ordförande i AIK Fotboll, lagledare för fotbollslandslaget, chef för landslagets uttagningskommitté, journalist, kommentator, tipssexpert, författare, skådespelare. Det är svårt att rama in Putte Kock med en titel, den enda enskilda som kan fungera är kort och gott: mångsysslare.
Rudolf, som Putte egentligen hette, föddes 1901 och växte upp borgerligt, först i Nacka och sedan på Östermalm. Gick på Norra Latin. Pappan var disponent på Sickla Jästfabrik. Så att det skulle bli fotboll, en sport mer förknippad med arbetarklassen, som skulle dominera Puttes liv var inte självklart. Enligt Putte Kock själv, som beskrivet i självbiografin Fotbollen — mitt öde, spelade han sin första fotbollsmatch som tolvåring, när det var klassmatch, 4A mot 4B. Den tilltänkta målvakten Gösta låg hemma med påssjuka så Putte, eller “Rulle” som han kallade på den tiden, fick hoppa in.
“Grabbarnas gratulationer och entusiasm efter min första påtvingade fotbollsmatch räddade mig åt läderkulan för all framtid.”
Putte Kock hade fastnat för fotbollen, men inte för att vara målvakt. Som de flesta ville han spela i anfallet, synas, vara en stjärna.
1914 bestämde sig AIK för att starta ungdomslag i fotboll, det hade man inte haft innan. Bara ett år efter sin första fotbollsmatch gick 13-årige Putte Kock dit för att provspela, men fick höra att han var för liten och uppmanades komma tillbaka om några år.
Det gjorde han, 1916 hade Putte blivit 15 år och växt till sig. Han provspelade igen och tog nu en plats direkt som vänsterytter. Sen gjorde han kometkarriär. Som 17-åring debuterade han i AIK:s a-lag som spelade i Svenska serien, föregångaren till Allsvenskan. 1923 var han med och vann SM-guld med AIK.
1919, en månad innan han skulle bli 18 år, blev Putte Kock en av Sveriges yngsta landslagsmän någonsin när han debuterade i en landskamp mot Finland. Han blev snart också landslagsman i den i Sverige nyetablerade sporten ishockey, och vann EM-silver 1922. Då hockeyn etablerades i Sverige hämtade spelare in från bandyn, däribland Putte som spelade för AIK också i bandy. Han vann också lag-SM i bowling.
1924 var ett stort fotbollsår, inte bara för svensk fotboll utan även för Putte Kock. I slutet av maj började fotbollsturneringen i OS i Paris. Sverige inledde med att krossa Belgien med hela 8-1. Både Putte Kock och Sven Rydell gjorde hattricks. Slakten fortsatte i kvartsfinalen mot Egypten, 5-0. Men i semifinalen mot Schweiz tog det stopp, Putte Kock gjorde Sveriges enda mål i 2-1-förlusten. Bronsmatchen mot Holland blev till bronsmatcherna, då det slutade 1-1 blev det omspel, som Sverige vann med 3-1. Putte Kock var olympisk bronsmedaljör och utsågs till turneringen bäste vänsterytter.
Den 3 augusti 1924 spelades första omgången av den första säsongen av Allsvenskan. AIK mötte Västerås IK. Putte Kock blev historisk — som den förste straffsumparen i Allsvenskan. 17 minuter in i premiärmatchen steg han fram och sköt straffen i ribbans undersida — uppfattningen om bollen sen studsade in eller ut verkar skifta beroende på lagsympatier. AIK:are var säkra på att den var över mållinjen, men domaren dömde den som utanför. AIK vann dock ändå med 5-1 och Putte Kock spelade fram till två av målen.
Putte Kock avslutade sitt historiska år 1924 med att till årsskiftet göra ett gästspel för IFK Göteborg på deras Spanienturné då man mötte bland annat Barcelona och Atletico Madrid.
AIK slutade femma i Allsvenskan båda de två första säsongerna. Putte Kock var en av lagets stjärnor med fem mål och ett tjugotal framspelningar under de åren.
Sen tog Putte Kocks liv en vändning. På den här tiden jobbade man vid sidan av fotbollen och våren 1926 reste Putte Kock till Paris för en praktik inom trävarubranschen. Fotbollssuget fanns och han ställde upp för US Suisse i en match. Det slutade illa, med en meniskskada för Putte Kock. Den typen av knäskador går förstås att operera bra nu, men på 1920-talet var så inte fallet. Efter lång vila försökte Putte göra comeback i AIK, men den stannade vid två matcher i Allsvenskan på sensommaren 1927, där han faktiskt lyckades göra mål i den ena. Men knäet höll inte och bara 26 år gammal var Putte Kocks fotbollsspelande slut.
Men det var ju inte slut med fotbollen för det. Det var ju sen tolvårsåldern förutbestämt för Putte att han skulle ägna sig åt läderkulan för all framtid. Han höll sig kvar i AIK som lagledare. 1932-34 tog han dock steget till tvillingen Djurgården, som han tillsammans med Samuel Lindqvist tränade, men AIK var hans klubb och dit kom han att återvända.
Kortspelet bridge hade kommit till Sverige under 1920-talet och Putte Kock fastnade för det. Efter att han inte kunde spela fotboll blev bridge ett utlopp för tävlingsmänniskan i honom. Han blev så bra att han 1939 vann guld på bridge-EM, under 40-talet vann han SM-guld flera gånger och 1952 vann han EM-guld igen.
Som insyltad i klubben i flera sektioner och olika nivåer som fotbollsspelare, bandyspelare, lagledare, sektionsordförande för fotbollen var det inte oväntat att Putte Kock steg i graderna och 1945 valdes han till ordförande för hela AIK. Han satt på posten i åtta år, tills han 1953 överlämnade ordförandeklubban.
Men det var förstås inte bara inom AIK han spelade en viktig roll. Från 1943 till till 1956 var han ordförande för fotbollslandslagets uttagningkommitté, UK. Ända från 1930-talet till 1961 var det UK som styrde landslaget, de tog ut spelarna, bestämde taktiskt upplägg och mycket mer. Visst var tränare som George Raynor en del av UK men som ordförande för UK hade Putte Kock huvudansvaret.
Under Putte Kocks ledning av UK vann Sverige OS-guld i London 1948 och VM-brons i Brasilien 1950. Som en av svensk fotbolls absolut mäktigaste män hjälpte han till att förbereda för hemma-VM 1958. Men 1956 var hans tid i UK slut efter en mindre skandal. På den tiden fick man bara göra byten om en spelare blivit skadad. I en landskamp mot Danmark hackade spelet och Putte Kock ville få fart på anfallskedjan, så han ropade på debutanten Göran Hägglund (ej att förväxla med den fd KD-ledaren) att börja halta så han kunde bytas ut. Hägglund var väl inte så bra på att filma och publiken buade över fair play-brottet. Det blev negativa rubriker och Putte avgick.
Han hade varit ett känt namn, särskilt i fotbollskretsar länge, dels genom sin korta men framgångsrika spelarkarriär men inte minst genom sin framträdande roll i UK som ofta omskrevs och inte minst kritiserades i tidningarna (stod UK för Utskällda Kommittén sades det ibland). På 50-talet blev han ännu kändare tack vare ett nytt medium: TV. Till VM 1958 blev han kommentator vilket höjde hans profil bland allmänheten.
Under 60-talet fortsatte han kommentera det mesta av fotbollen som sändes i SVT. Han syntes också i rutan som tipsexpert, på tisdagar fick Putte Kock dra sitt Stryktips i den tidiga nyhetssändningen(!). Det gjorde farbrorn med den luriga blicken, sneda leendet och en cigarr ständigt närvarande mellan läpparna, folkkär.
Sen blev han då skådis också. Först med en insats som överste i farsen För tapperhet i tält (1965), en film som sågades av kritikerna. 1972 gjorde han sin andra och sista filmroll, då han spelade sig själv som cigarrökande kommentator, i Tage Danielssons klassiker Mannen som slutade röka.
Putte Kock dog den 31 oktober 1979, 78 år gammal. Ett liv vigt åt AIK, Allsvenskan, landslaget, tipset, bridge, sport i allmänhet och fotboll i synnerhet, var till ända.
