Låt anfallskanonerna mullra bland Vulkanerna på Stora Valla
På lördag eftermiddag avgörs en match mellan två klubbar som det sägs, alltid kommer tillbaka till elitfotbollen. På ena sidan står rödvita Degerfors, en riktig klassiker i svensk fotboll, stödda av sina Vulkaner, på den andra sidan finns vårt gulsvarta MAIF. Hur många tappra sillastrybare och andra mjällbyfantaster tar sig till denna klassiska arena!?
Jag skall inte själv se matchen på plats men förväntar mig ett krig utan dess like ”där ute” på plan. Degerfors är inte i lika hög grad beroende av en seger som Mjällby är, men en förlust tål de inte ty de har bara 7 poäng ner till ”strecket”.
För Mjällby finns endast en sak om man ens skall fortsätta drömma om spel i Superettan 2006: man måste ta en vinst. Efter att Cratz fått sparken hoppas jag nu på allmän uppryckning! Vi får inte fler chanser om vi inte tar den på lördag! Jag hoppas och, börjar så smått tro, på en nytändning!
Till samtliga Mjällbyspelare: Visa lite jävlaranamma i hela laget denna gång!! Gå in i närkamperna, ge er inte! Förlorar ni bollen, kämpa då tillbaka den! Försök i alla fall! Ni behöver inte göra snygga mål, tyngd och kraft framåt måste till nu! Vi är många runt om i landet (ja, definitivt inte bara i västra Blekinge) som hoppas ni lyckas.
Vårsäsongens match slutade 2-2 efter att Degerfors fullständigt dominerat första halvlek och haft 2-0 då, framförallt dirigerade av veteranen Henrik Berger. I andra halvlek kom ett decimerat MAIF (en man utvisad i slutet av första halvlek) ut som riktiga lejon, taggade till tusen! Efter årets bästa kämpainsats lyckades man vinna andra halvlek med 2-0.
Degerfors är som sagt en klassisk förening i svensk fotboll med sin finaste historia ca 50 år tillbaka. Il canoniere, Gunnar Nordahl, representerade klubben på den tiden! Som ni vet blev han sedermera legend i Italien!
Värmlandslaget historia var även fin under nittiotalet, då man på hösten -92 med Cratz vid rodret, lyckades klara av Djurgården i kvalet till allsvenskan. Allt detta ackompanjerades av Ralf Edströms tårar i Radiosportens direktsändning. Just den matchen gav mig känslor som än idag gör att jag har Degerfors som lag nummer 2 i mitt hjärta…men känslorna är ändå mycket långt efter det jag känner för Mjällby. Stjärnorna i nittiotalets DIF var många: nämnas kan Milenko Vukcevic med sin underbara spelintelligens, stabile försvarsspelaren Dusko Radinovic, Andreas Andersson (IFK Göteborg, Milan, Newcastle, AIK), Ulf ”Mål-Otto” Ottosson…och ovannämnde Henrik Berger. Under ett av dessa år representerade man även Sveriges i Cupvinnarcupen och jag minns än idag jättematcherna mot Parma med Asprilla, Brolin och några italienska landslagsmän i laget en sen, mörk höstkväll på Stora Valla. Det värmländska stålet bet verkligen bra då!
Efter dessa år följde magrare sådana och ”fallet” slutade först i division 2. Där höll man sedan höll till innan avancemanget förra hösten.
Låt oss hoppas att Mjällby griper möjligheten av få möjligheten att fylla på sin historia med ännu en säsong i Superettan, vinst på lördag är faktiskt ett måste om vi ska ha en chans att klara oss kvar!
