Segersviten bruten: Mjällby AIF – IF Brommapojkarna 2-4 (1-3)
Elände och tandagnisslan på Strandvallen efter en mycket dålig prestation då man låter chansen att knappa in avståndet till stecket gå en ur händerna.
Stämningen var god, vädret var strålande och förutsättningarna goda. Det mesta talade till Mjällby AIF:s fördel denna afton: tre vinster på lika många matcher, 0-5 på seriens bästa målvakt i den senaste, BP däremot har förlorat de tre senaste matcherna, den senaste vinsten på bortaplan kom i slutet av maj, en av lagets bästa spelare var avstängd och trots spelövertag lyckades man inte med mer än oavgjort hemma på Grimsta IP. Hemmalagets självförtroende torde ha varit på topp, men inget gick egentligen vägen denna ljumma oktoberkväll. Vad hände?
Sällan har jag sett Mjällby AIF spela så dåligt. Detta var definitivt inte samma lag som jag såg senast hemma mot Norrköping, eller det lag som jag hört lovordas efter urladdningen mot Väsby. Det var långt mellan lagdelarna och backlinjen stod som fastvuxen på ett led såsom gubbar i ett fotbollsspel. Fast jag vet inte om de rörde sig så mycket i sidled heller…
Hirsa var inte i form. Och som det konstaterats förr: när Hirsa inte är i form ballar hela Mjällby ur. Inte för att vår lagkapten inte kämpade, för det gjorde han. Men han var ständigt i fel position och lämnade hela mittfältet till gästerna. På mittfältet hade vi Pavel Zavadil. Eller inte. Även han verkade ersatt med en kusin från landet. Inte alls samspelt med Hirsa eller resten av laget. Helt klart hans sämsta match hittills. Backlinjen har jag redan nämnt. Ingen pondus, inget samspel och inget snack. Man hjälpte inte varandra det minsta och att man skulle vara först på bollen är ett skämt. Man var inte ens tvåa på bollarna, eller något annat för den delen utan man väntade och väntade och lät gästerna komma till. Och det gjorde de ju. Fyra gånger. I första halvlek tilläts gästerna att göra tre mål på tre chanser. I andra halvlek hade man en något sämre utdelning då det ”bara” blev ytterligare ett mål.
Detta var heller inte dagen som jag tror att Dusan Melichárek vill minnas. Alla målen såg inte otagbara ut. På det andra målet torde han ha varit skymd för han sprattlade till alldeles för sent, på fel ställe. Och det sista målet – ett ganska snyggt långskott – borde han ha hunnit upp på. Men allt kan man inte skylla den sista utposten för. Vi har blivit rejält bortskämda med allt vad Dusan så långt har hittat på, men det kan inte ha varit lätt att agera hela försvaret själv. Inte nog med att man har dålig kommunikation i själva backlinjen, det blir säkert inte bättre av att målvakten under match blir utskälld av sin försvarsjätte (?) på ett språk han inte förstår.
Trots allt elände så öppnade Mjällby ändå både bra och bäst av de båda lagen på planen. Ekenberg visade stor vilja och stort spel när han stormade fram på sin högerkant. Flera gånger kom han förbi både en och två försvarare. Men sedan ville det sig inte längre. Redan i den sjunde matchminuten hade vår nummer 10 ett skott från obefintlig vinkel, ungefär från hörnflaggan, vilket gav målvakten huvudbry. Efter ett mellanspel bestående av ett överraskande BP-anfall som Dusan plockade var det dags för Ekenberg igen. Han stormade åter fram på högerkanten, lade bollen förbi sin försvarare, sprang runt denne och tog tillbaka bollen. Detta resulterade i en frispark strax utanför straffområdet. Så kallat Pavel-läge. Hete Ekenberg envisades med att lägga den själv trots att Pavel var framme och ville ta den. Själv hade jag hellre sett en snygg båge av frisparksexperten Zavadil, men istället skjuter Ekenberg föga överraskande rakt i muren. Denna gången lyckades han dock få med sig även returen vilket han skickade skyhögt över. Kanske hade Pavel gjort en bättre insats under resten av matchen om han fått förtroendet här? Vem vet. Men vad man kan konstatera är att det inte kan vara lätt att argumentera med Marcus - på vilket språk? – i detta läget. Det säger lite om matchen, språkförbistring eller allmänna kommunikationsproblem (en skåning och en hoby-pojk ska väl dock kunna förstå varandra?).
När Ekenberg har dragit fram på sin högerkant ett antal gånger och skapat oro men inga mål lämnar han över stafettpinnen till Johan Svensson som gör sin grej ute på vänsterkanten. Femton minuter in i matchen gör han så, vickar sig in i straffområdet, men knuffas bryskt ner. Straff tycker många, och visst kunde det varit det. Lite billigt, men visst blir han knuffad.
Istället är det dags för Ekenberg igen. På ett inkast kommer han stormande och nickar in bollen – tror vi. Tyvärr var bollen inte inne..
Man får satsa igen. I anfallet efter fälls Johan igen ute till vänster. Denna gången får Pavel ta hand om frisparken. Snyggt, men inte tillräckligt hårt. En enhandsräddning av målvakten, vilken går till inkast. Cederbergs påföljande inkast går riktigt långt, men är inte lika hårt som ett skott. Gästernas målvakt måste ändå göra sig påmind genom ytterligare en utboxning.
Strax därefter är det dags för konstellationen Johan Svensson fälld och Pavel Zavadil frispark igen. Det är ett bra skott, men målvakten plockar ganska enkelt då han får bollen rakt på sig.
Så långt i matchen – drygt 20 minuter – har Mjällby dominerat trots viss nervositet. Så plötsligt händer det som inte får hända. Pavel gör en alltför lätt passning bakåt som ingen hämtar. Gästerna är genast med på noterna och fyller på med folk. Mjällbyförsvaret kunde ha klarat ut situationen och Richard Sandström lyckas nästan få bort bollen. Men BP ger sig inte så lätt och fortsätter. Det gör inte Mjällby. Backlinjen är alldeles för stillastående och passiv och låter gästerna skjuta gott de kan. 0-1 genom hårdföre Håkan Malmström är ett faktum i den 23:e minuten.
Mjällby skakas givetvis om av kallduschen och ser lite hängiga ut. Men man ger ännu inte upp. En hörna av Zavadil rensas av en vitklädd back långt rakt upp i luften. När bollen dimper ner igen är Ekenberg framme och nickar precis över. Så nära…
Istället utökar gästernas sin ledning till 0-2 efter en dryg halvtimme. Joakim Runnemo är den som lyckas utnyttja det stora hålet mellan mittfältet som inte är på plats och den stillastående backlinjen.
Även om detta var allt annat än man kunde önska sig och Mjällby börjar blotta sig är slaget inte över. Strax efter dagens andra mål är det Simon Sjöfors som gör några försök. I den 33:e minuten ett skott och tre minuter senare nickar även han över. Så knappt, men likväl på fel sida om ribban. Istället går gästerna upp och får tre chanser på sig. Äntligen lite lagarbete. Det första skottet täcker Dusan, på returen täcker någon av backarna på mållinjen och returen på returen vaknade så äntligen Mjällby och täckte osjälviskt upp längre ut i banan.
Strax innan halvtidsvilan händer så något som får de besvikna supportrarna att vädra morgonluft. Fredrik Olsson blev bryskt neddragen och domaren, Sven-Martin Åkesson, pekade obevekligt på straff. Ekenberg, vem annars, stegade fram och satte självklart bollen stenhårt bakom en chanslös Kristoffer Björklund i målet. 1-2 och snart halvtid.
Men inte hjälpte det. Tre minuter senare står det plötsligt 1-3, vilket är en helt annan sak. Brommapojkarnas lagkapten Jon Persson lyckades beveka Dusan, som var chanslös, med ett långskott.
Till halvtidsvila med 1-3 i baken. Det är stor skillnad mellan 1-2 och 1-3 och det märktes även på spelarna när de kom ut igen. I halvtid hade Mjällby genomfört ett byte. Richard Sandström steg av banan till förmån för Tobias Johansson. Ett tidigt byte med tid för Tobbe att komma in med beslutsamhet och djävlaranamma och kanske avgöra. Tyvärr visade det sig inte heller vara Tobbes dag. Han uträttade inte mycket förrän han putsade till siffrorna till 2-4 på övertid. Kanske kan hans mål vara av betydelse vad gäller målskillnader i ett senare läge.
Andra halvlek gjorde ingen glad. Vi som tittade på blev alltmer frustrerade och efter det att matchen var slut hade jag verkligen en känsla av att detta var årets sämsta prestation. Med förvåning konstaterar jag att Mjällby vann avslut på mål med 12-7 och efter närmare koll i mina anteckningar ser jag också att jag noterat en hel del chanser. I den 50:e minuten räddar nedskällda Dusan ett skott från nära håll och på den efterföljande hörnan plockar han också. Fast fyra mål på sju försök ger väldigt dålig statistik. Frågan är vem vi ska lasta? Dusan som inte har sin bästa dag? Den stillastående och passiva backllinjen? Eller det obefintliga mittfältet? Oavsett vilket hoppas jag att man rättar till det inför nästa match mot Ljungskile.
På några minuter har sedan Mjällby först ett skott av Fredrik Olsson (efter lång tvekan) som målvakten hinner få ut en fot på och på den efterföljande hörnan nickar Sjöfors utanför. Inget vill sig och frustrationen sprider sig. I en och samma minut lyckas både Johan Svensson och Peter Hiir-Salakka (helt korrekt) att få varsitt gult kort. Det är ett under att Robin Cederberg inte går samma öde till mötes efter hårt spel med bland annat ett knä i ryggen på en av gästerna. En annars utmärkt domartrio missar detta, vilket man som Mjällbysupporter kan ha överseende med.
Inte helt överraskade kommer spiken i kistan i form av 1-4 - ett långskott upp i vänster kryss av Jan-Erik Berg. Mjällby har i detta läget fortfarande statistiken med sig men spelet emot sig. Spelet var då segt, utdraget och uppgivet. Hemmalaget aldrig etta på bollen, men inte heller tvåa eller något annat. Trots detta får Sjöfors till ett klent skott som går utanför, man får tre chanser på en boll – målvakt boxar, han boxar även returen som går till hörna som inget ger. Olsson har ett läge, men han schabblar och efter att ha haft en hel evighet på sig skjuter han rakt på målvakten. Returen av Ekenberg räddar denne ogenomtränglige burväktare till hörna. Sista chansen har Sjöfors som i den 75.e minuten lättar bollen mot öppet mål. Bolluslingen rör sig långsamt mot maskorna där bak, men plötsligt dyker en figur upp som gubben ur lådan och räddar på mållinjen. Efter detta gör Mjällby ett dubbelbyte då Zavadil och Svensson lämnar plats åt Jonasson och Malmström som inte gör någon skillnad. Mellan minut 78 och 82 har jag inte antecknat något. Tobbe snyggar sedan till siffrorna till 2-4.
Enda trösten i eländet är att inte heller Boden mäktade med någon vinst och att skillnaden mellan lagen därmed är densamma. Ljungskile som man möter i nästa match lär vara oerhört motiverade att krypa upp på kvalplats.
