Förändringen är remarkabel
Thomas Anderssons drag att sätta Ekenberg på höger mittfält har visat sig vara ett genidrag. Det kan visa sig vara det som håller Mjällby kvar i svensk elitfotboll.
Eftersom de flesta av oss såg vårt älskade Mjällby utklassa, ja jag tycker det, ett topplag i Superettan på tv så kommer matchreferatet hållas kort men koncist.
Laguppställningen hade enbart en förändring jämfört med den Thomas valt att köra med tidigare. Daniel Nilsson tydligen något sjuk, så Tobbe Johansson fick hoppa in på högerbacken.
I första halvlek skapades få ordentliga målchanser på en tung och mycket blöt plan. Men de Ljungskile skapade var Dusan med på. Mjällby borde lett i halvtid efter att skapat tillräckligt. Chanserna kom gång på gång efter att Mjällby spelarna rullat upp Ljungskile via kanterna. Både Ekenberg och Johan Svensson hade tydligen vaknat på riktigt spelhumör. Deras ytterbackar stod stilla i jämförelse.
Förutom dessa två nyvaknade härliga kantspelare var jag imponerad av Sandström som vuxit tre klasser under säsongen. En spelare som jag blev kritiserad tidigare under säsongen av någon på forumet för att hålla för högt, jag säger bara HA!
Tobbe Johansson gör en suverän halvlek som högerback, Daniel kör hårt, men Tobbe fortsätter.
Den evigt utskällde Cederberg fortsätter att imponera.
Sjöfors kämpar, Olsson försöker hitta sina luckor…men bollen vill inte in.
Så andra halvlek och pusselbitarna kommer på plats.
Först skapar MAIF lite fler chanser via Olsson och Sjöfors i målställningen. Sedan kommer Pavels patenterade hörna, Lindberg är helt fri och nickar säkert in 1-0. Ett mål som hans säsong förtjänar, som varit suverän totalt sett.
Tobbe Johansson, som är en av MAIF:s bästa huvudspelare, håller på att nicka in nästa mål. Men firma Ekenberg/Svensson fortsätter att hålla koll på kanterna och när Ekenberg kommer runt sin back för sjuttielfte gången så hamnar bollen framför måltjuven Olssons fötter och Mjällby har sin välförtjänta tvåmålsledning.
Det är nu jag börjar räkna 5-minutersperioder för att klara av detta, och mitt i en av dom slår Wålemark till. För omarkerad får han ta ner bollen i straffområdet och slå in bollen. Nerverna utanför och ett, i mitt tycke, knepigt byte Olsson ut, Rohovsky in. Men det är därför Thomas håller i det hela. Det tar bara 2 minuter så kommer ett långt uppspel från försvaret som nicktouchas vidare. Målvakten ger sig ut, men en kall yttersida som lobb räcker för att ge Mjällby en klar och rättvis seger.
Så analysen……Ekenberg spelar sin bästa fotboll som högermittfältare, ser långsam ut men då är backarna ännu långsammare. Johan Svensson ser ut som just Johan Svensson. Men det viktigaste är att det som i våras var tänkt som säsongens mittlås Lindberg/Cederberg nu spelar tillsammans. Detta innebär att Sjöfors får stångas där uppe och skapa ytor för Olsson, Ekenberg och Svensson.
Med facit i hand så verkar flytten av Sjöfors till mittförsvaret som årets misstag.
Thomas rättar till det och vinner 4 matcher av fem. Heder åt denne man.
Men nu börjar svårigheterna, för första gången på länge har Mjällby ödet i egna händer. Vinst i de följande två matcherna och MAIF spelar i Superettan även nästa säsong. Helt plötsligt slår vi inte längre ur underläge utan nu börjar det krävas saker.
Men med Thomas genidrag och utan avstängningar så klarar vi detta.
Spelarbetyg MAIF:
3. Marcus Ekenberg
2. Johan Svensson
1. Robin Cederberg
Spelarbetyg LSK:
3. Niklas Svensson
2.Kenny Pavey
1. Daniel Berg
