Corneliusson om utbrottet: Jag fick tokspelet.

I segermatchen mot Halmstad var han en av AIK:s bästa spelare.
Ändå var Kalle Corneliusson arenans mest arga spelare efteråt.
GF åkte ner till Karlberg för att höra med huvudpersonen själv vad som hände.

Det är dagen efter 4-2 mot Halmstad. Spelarna i AIK har varit på tidig dagen-efter-match-träning som innebär styrke- och spänst-träning i Solnahallen. Det är glada miner på alla spelare som en efter en glider in i klubbhuset på Karlberg för att byta om och avnjuta den mammalediga kocken Kajsas lunch. Schlagersuccén "Give me your love" med Fame strömmar ut ur högtalarna i omklädningsrummet passande nog då dagens samtalsämne på Gnagarforum har varit om alla i AIK-publiken verkligen ger all sin kärlek till laget och spelarna under matcherna. Thomas Lagerlöf var tidigare hackkyckling i AIK oavsett hur han spelade och Benjamin Kibebe har nu tagit över den rollen. Under matchen mot Halmstad gick "hackandet" så långt att AIK:s högermittfältare Kalle Corneliusson fick ett utbrott mot den östra läktaren. Detta trots ledning med 3-2 och att Kalle varit en av planens bästa spelare.

Kalle gick sedan rasande ut i omklädningsrummet direkt efter matchen utan att tacka publiken. Där tog det sedan en bra stund innan han lugnade ner sig.

Såhär dagen efter är "Kalle Kula" på bra humör igen och han talar gärna om gårdagens händelse:
- Jag har aldrig varit med om att ett lag blivit bättre av Okonstruktiv kritik. Vi pratade om det inom laget i går efter matchen och man undrar vad man ska göra för att få folk nöjda. Det är solsken, mycket folk på läktaren och vi vinner med 4-2.

- Det är ett fåtal personer som förstör och man undrar varför de är där. Personangreppen kommer från ingenstans och man känner "förlåt att jag finns", det är lite lustigt. Vi vill ju inte slå en felpassning och vi vill inte missa en tackling defensivt. Jag lovar att vi gör allt vi kan men ibland måste man inse att det inte är så stor skillnad mellan lagen, vi vinner inte varje närkamp i matchen och är man en tiondels sekund sen så förlorar man den.

Berätta vad som fick dig att reagera som du gjorde i går?

- Ett fåtal personer på östra nedre klagade hela tiden på mig och alla spelare på kanten närmast den läktaren. Vad de sa? Det var så mycket så att man inte vill tala om det. Det var könsord, svordomar och personangrepp. Icke konstruktiv kritik som gör att man får energiläckage. Det spyr ut sin egen frustration helt enkelt, vilket jag tycker är helt onödigt. Ofta så hör man ju inte, men ibland går det inte att missa vid inkast när man hämtar bollen och de är tre meter ifrån. Då hör man.

- Till slut blev jag riktigt förbannad. Jag hade precis kastat mig in i en närkamp och fått en jättestämpling på foten och kunde knappt springa på en minut. Då klagade de på att jag inte jobbade. Då fick jag tokspelet och jag vet inte vad jag skrek. De måste ju sett vad som hände och jag har spelet i AIK så pass länge att de borde veta vad jag är för en spelartyp, att jag aldrig ger mig liksom. Andra lever på sin teknik, jag lever på att jobba hårt.

Påverkade det ditt spel?

- Nej, det tycker jag inte. Jag tycker att det är bättre att jag blir förbannad och skriker rätt ut i luften och sen är det över. Det är värre om man går och tänker på det.

Du såg ut att vilja mörda någon då du lämnade planen medan de andra gick för att tacka publiken.

- Det bara kokade inom mig. Dels var jag inte nöjd med mitt eget spel och dels.... jag var bara förbannad. Jag tycker ändå att vi ska vara nöjda med vår match i går och jag hoppas att stora delar av publiken var nöjda med vad vi presterade.

- Det kanske är dåligt av mig att reagera så... själv tycker jag att det är fel av mig att reagera så på ett sätt, men samtidigt är det bättre att jag reagerar så att det är ur världen.

- Jag känner ändå att vi har en väldigt bra publik men det är vissa som tar sig friheten och tillåts ta sig friheten av övriga. Det är ju upp till den delen av publiken som inte säger någonting att säga till dem som de inte tycker sköter sig, för de förstör ju stämningen för stora delen av publiken.

Vad säger du annars om matchen? Ni inledde lysande?

- Vi har varit riktigt usla mot Öster och Carlstad i första, så det var medvetet att vi skulle köra på direkt från början. Råsunda är vår hemmarena och motståndarna ska darra av skräck när de kommer in. Det gjorde i alla fall jag när jag spelade här med ÖIS.

Hur var det att möta gamla lagkompisen Sharbel Touma?

- Jag tycker att jag och Jimmy hade koll på honom. Vi snackade innan om att vi skulle trycka till honom en gång, inte fult, men hårt i början. För då brukar han krokna. Han gillar inte när han får stryk.

- Han är duktig med bollen, men jag tycker inte att han fick så mycket uträttat. Det blir ju lite snack också när man känner varandra och det är ju alltid kul att vinna den matchen i matchen.

Du fick in en bra tackling på Torbjörn Arvidsson i andra halvlek, han föll fastän han är 20 kilo tyngre än dig.

- Ha, det syntes inte i går. Man har ju mött honom i många år och han är en gammal räv. Vi envisades med att slå alla bollar på honom ett tag så jag sprang omkring och var förbannad på honom för att han var i vägen för oss. Jag tänkte: "Kommer han så smäller det bara". Och det var ganska roligt när det blev så, han blev ganska förvånad när han tittade upp och såg att det var jag.

Ni hade matchen i er hand och borde kanske ha avgjort vid 3-1, sen blev det lite onödigt spännande?

- De får ett väldigt onödigt 3-2-mål, det är många spelare som gör fel där ute på kanten.

- Efter deras mål så föll vi in i den gamla ovanan att bli passiva efter ett motståndarmål. I det läget borde vi dragit i väg bollen mot hörnflaggan och lyft laget och forecheckat. I stället föll vi med laget och det är något vi måste öva på. Jag tycker att vi är mycket bättre när vi spelar med hög press och är aggressiva.

- Jag tycker ändå att de var ganska kalla mot slutet. Det var inte samma gamla tunga Halmstad som det varit tidigare år.

Mats Rubarth kommer in och gör bra i från sig, till nästa match är Andreas Alm tillbaka och Gary och Svante vill säkert vara med och spela. Det börjar bli en grym konkurrens om platserna nu?

- Det kommer nog att bli ganska bra fart på träningarna i veckan, det är jag övertygad om. Det är första gången sedan 1999 som det är på det här sättet, att man måste göra en riktigt bra träningsvecka för att få spela. De är precis det vi behöver, det är då vi utvecklas allihopa.

- Det gäller att vara på tårna, annars ryker man.

Anders Nettelbladt 2003-05-12 14:02:00

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan