Säsongssammanfattning -06
2006 var året vi verkligen skulle etablera oss i Allsvenskan. Vi hade, eller rättare sagt, har en trupp som skulle kunna utmana om dom sex bästa platserna i Allsvenskan. I år blev det inte så och vi fick istället slåss i den nedre regionen av Allsvenskan.
Dom flesta människorna med någon sorts intresse av fotboll hade ganska höga förväntningar på Häcken med Lucic, nyförvärvet Berggren, Dioh Williams och Jimmy Dixon som frontfigurer. I säsongens första match motsvarade man förväntningarna och spelade 1-1 mot dom starka guldfavoriterna Malmö FF. En mycket godkänt resultat och visst började man då genast tro att Häcken kunde blanda sig in i striden om dom 6-7 första platserna i tabellen.
1-1-resultatet följdes upp av säsongens i särklass tråkigaste match mot Halmstad på ett Ullevi som var så pass tomt att man hörde vartenda ord spelarna sa därute på plan. Man nästan skämdes över hur kass nivå den matchen höll.
I omgång tre fick vi se prov på riktig Häckenanda när Gefle besegrades med fyra mål emot noll. Denna match trodde man även var Berggrens kick efter två sköna strutar. Detta var dock inte början på något nytt och fräscht, utan någon eller något satt en pinne i maskineriet och Sv. Cupen förlust mot Jönköping Södra med 3-0 följdes upp av en förlust mot nedflyttningskandidaterna Öster med uddamålet. Matchen därpå mot Elfsborg på Borås Arena gav dock ett positivt intryck efter att ha spelat 2-2 och Berggren ännu en gång visat att han bara kan lägga mål på sina gamla lag. Ännu en gång fick man upp hoppet för ett allsvensk ”topplacering” och en skytteligavinnare vid namn Hans Berggren.
Återigen blev fallet ett annat och tre raka förluster mot först Kalmar (0-2), sedan Blåvitt (0-3) vilket var för jävla tungt och till sist 0-1 mot Gnaget. Vid det här laget låg vi väldigt illa till och sista matchen innan det underbara VM-uppehållet var emot Örgryte, som också haft det enormt tungt. Matchen utvecklade sig dock inte precis som man hade trott och Örgryte var det bättre laget, men efter en sen kvittering av Jonas Henriksson så fick vi alla med oss en poäng.
VM-uppehållet skulle ge en positiv effekt på laget och en månad av högklassig fotboll på TV gjorde ingen människa sämre. Robert Mambo-Mumba köptes in från norska Viking för att fylla tomrummet efter saknade Dulee Johnson. Han beskrevs som otroligt nicksäker och det var någonting vi fick bevittna senare under säsongen.
Den 17e juli var det slut på semestern och på Olympia skulle matchen som hela Sverige väntat på spelas. Det var ”Henkes” återkomst till Helsingborg som alla riktade blickarna mot, och BK Häcken tänkte många, ”de kan ju inte vinna”. Dom 17100 inne på arenan fick dock se en matchbild där Häcken dominerade och Mambo var det nyförvärv som glänste mest. Ett mål för Mambo och en vinst satt precis vart den skulle. Den här matchen var tyvärr bara en engångsföreteelse. Någon vilja som visades upp i HIF-matchen såg man inte en endaste glimt av i de fyra följande matcherna. Först förlust mot Djurgården med 0-2, sedan däng med 3-0 mot Bajen och till sist förlust mot nykomlingarna GAIS med 2-0. 0-7 i målskillnad på tre matcher var allt annat än godkänt.
Halva serien hade gått och Stefan Lundin var en tränare som verkligen gick en på nerverna. Han spelade tråkigt, spelade gillade honom inte och några poäng fick han inte med sig hem till Hisingen. En solklar kick i röva sa dom flesta, men Fhager och resten av styrelsen bet ihop och hade fortsatt förtroende för Stefan.
Fiaskosäsongen fortsatte och på dom sex matcherna efter GAIS-förlusten lyckades våra getingar endast plocka åt sig två poäng. Efter 1-4 förlusten hemma mot Elfsborg insåg Lundin själv vilken negativ effekt han hade på laget och tog en så kallad ”time-out” från tränarsysslan, vilket var en otrolig lättnad.
Med sju omgångar kvar av Allsvenskan behövde vi en tränare som kunde hålla kvar Häcken i Allsvenskan även nästa år. Den nya tränaren blev, efter några dagar av funderingar, gamle Reine Almqvist. Samtliga spelare fick en kick av tränarbytet och Almqvists första match mot Kalmar borta slutade 0-0. Matchen därpå var det Gefle som stod för motståndet och precis som i förra mötet slutade det med en solklar 4-1-vinst för Häcken. En otroligt bra start för Reine i den gulsvarta träningsoverallen.
Efter att ha spelat 1-1 mot Öster omgången därefter så kom Häckens första nollpoängare under Reines regim. Förlust mot Djurgården med uddamålet, 2-1, i omgång 23. Surt, men ännu hade vi en riktigt bra chans att nå vårat mål, d.v.s. kvalplatsen.
0-0 mot Hammarby hemma gjorde ingen gladare och Öster kopplade nu grepp om kvalplatsen efter en överraskande 2-1-vinst mot Malmö FF. Nästa motståndare var Örgryte, skulle vi vinna eller försvinna? Vid vinst skulle våra chanser till seger i ”Kampen av kvalplatsen” bli betydligt bättre, men vid förlust skulle dom vara så gott som borta. Länge, länge såg det ut som om Örgryte skulle greja tre poäng, men efter en stenhård nick i mål av Robert Mambo-Mumba i den 92: a minuten så var hoppet om allsvenskt spel även nästa säsong fortfarande vid liv.
Inför sista omgången av 2006 års allsvenska så hade Örgryte, Häcken och Öster, alla tre, chans att knipa kvalplatsen. Häcken blev dock det enda laget som fick jubla. Övertygande 3-0 mot Helsingborg, samtidigt som både Öster och Örgryte förlorade, gjorde så att Häcken blev det lag som får möta BP i kvalet och ÖIS och ÖIF dom lag som fick ta trapporna ner till Superettan.
Härnäst väntar Brommapojkarna i två matcher. Det är två matcher vi egentligen ganska lätt ska ta hem. Det viktigaste är bara att vi inte underskattar dess förmåga, för då kan nog 08orna ställa till med ett och annat problem. Enligt statistik från officiella har vi på sex möten oss emellan bara förlorat en gång, spelat oavgjort en och vunnit fyra. Senaste mötet var dock 2004 och väldigt mycket har ändrats sedan dess. På torsdag vinner vi med 2-0 och på söndag med 3-1.
Och här är årets…
Spelarflopp: Utan någon som helst tvekan, Quirino.
Spelarflopp 2: Ali Gerba, vem är så dum och köper in honom?
Brasse: Kalmars Ari.
Vändning: Gefles 0-3 underläge mot Malmö, som helt plötsligt blev 4-3.
Kämpe: GAIS kelgris James Keene
Sämsta fotbollsstad: Göteborg, inte på Gud vet hur många år har vårt kära Göteborg presterat så dåligt sportsligt.
Grinigaste: Anders Svensson, som efter matchen mot AIK var rasande över att mannen som helt suddade ut Svensson från matchbilden, Nicklas Carlsson, inte blev utvisad.
Mediamagnet: Henrik Larssons ”stenhårda” knytnäve i Jon Jönssons mage.
"Är det här allsvenskan?”: Matchen mellan Häcken och Halmstad på Ullevi, det var en av dom sämre matcherna vi 1000 (?) åskådare sett.
Manager: Rikard Norling.
Nyförvärv: Andreas Augustsson
Största talang: Skulle gärna vilja skriva Daniel Larsson, men Ola Toivonen är i en klass för sig.
Tavla: Halmstads 1-1 mot Helsingborg. HIFs målvakt får allt ta och lära sig finta.
Straffskytt: Markus Jonsson, AIK, säkrare går inte att vara.
Bästa händelse: Häckens tränarbyte som gjorde både fans och spelare gott.
Skönaste vinst: Självklart sista matchen mot Helsingborg hemma som innebar en kvalplats.
Årets Geting: Teddy Lucic, vilken man!
