En krönika inför säsongsstarten
Så var det då dags för ännu en säsong med det gulsvarta fotbollslaget från Listerlandet. I helgen väntar seriepremiär borta mot IFK Hässleholm och kan MAIF visa upp samma fina spel som i de flesta träningsmatcherna finns det mycket som talar för en omedelbar trepoängare för Sörens grabbar.
På väg hem från jobbet i måndags rattade undertecknad in Radio Blekinge på bilradion och fick då bland annat höra finfina intervjuer signerade Anneli Gustavsson. Hon hade träffat Såväl Hasse Larsson som Sören Cratz och Jonas Andersson för att be dem berätta om sina tankar och funderingar kring premiären. Sören var bland annat inne på att Mjällby AIF 2004 måste visa upp ett ännu bättre hemmaspel än vad som var fallet i fjol då Mjällby faktiskt torskade tre matcher hemma på Strandvallen medan förlustnollan förblev intakt på bortaplan (kvalet mot GAIS ej inräknat). MAIF-tränaren sade också att hans lag kanske inte är lika fysiskt starka som ifjol men i gengäld tyckte han sig se att manskapet i stället hade förbättrat passningsspelet och rörligheten. Därmed skulle man helt enkelt kunna spela ut sina motståndare med ett vägvinnande spel, hävdade Sören.
Så rätt, så rätt, tänkte jag där jag gled fram på E22:an mellan Bromölla och Kristianstad. När Sören var klar gick fröken Gustavsson vidare till killen som enligt sin tränare, kan ses som ett nyförvärv inom Mjällbys trupp till den stundande säsongen, nämligen Jonas Andersson. Även på denna punkt är jag fullt benägen att hålla med herr Cratz. Det Är en helt annan Jonas Andersson som har visat upp sig i vårdens träningsmatcher än den som kom hem till Lister i somras. Plötsligt har killen lyst av spelglädje igen och herrar Ekenberg och Company i de främre MAIF-leden har ideligen matats med suveräna mackor från killen som var med och förde Hammarby till SM-guld för några år sen. Mera Sånt, Jonas.
Angående rutinerade rävar som typ Boven, Hirsa, Wes och Senften så vet vi ju alla vad de kan i sina bästa stunder och kan sedan de unga oprövade korten som exempelvis Robin Cederberg och Rickard Sandström med flera bibehålla den fina försäsongsformen så ska det ganska mycket till för att inte Mjällby AIF ska vara ett av lagen som gör upp om seriesegern i Supertvåan 2004.
Jag tror (och hoppas) inte heller att saknaden efter Simon Sjöfors kommer att vara så pass stor att lagets slagstyrka försämras på ett alltför negativt sätt. Fotbollens värld är ju som bekant sådan att man får räkna med att ett stort antal spelare försvinner dit de stora stålarna finns och det är dessvärre bara att acceptera. Tack och lov får vi också emellanåt se prov på att det inte går att köpa sig till framgång i alla lägen. Jag tänker då närmast på storlagen Real Madrid och Milan som ju föll ur Champions League med dunder och brak härförleden.
Hursomhelst så snart är det äntligen dags för den efterlängtade premiären. Lev väl fram till dess Så ses vi nere i Hässleholm och hejar fram Listerlandets gulsvarta fotbollsstolthet.
