Gästkrönika: Denna besvikelse
Sektion G har begåvats med en gästkrönika av Ali:son. Varning för svärta! Men det finns en liten ljusning på slutet.
Nyss hemkommen från Rambergsvallen och Ljungskilesbesöket. Spårvagnar skramlar omkring och människor vardagsminglar i kvällssol. Men den gulsvarta himlen är mulen och trist.
I slutminuterna och på hemvägen gick man igenom alla faserna från stress till ångest, uppgivenhet, en gnutta hopp, ödesmättad tristess, irritation, ilska och resignerad likgiltighet och en malande besvikelse. Besvikelse är svårt att hantera. Man hatar och tycker om på samma gång, annars hade man ju bara varit rättmätigt arg eller stoiskt lugn.
Det är inte lätt på Rambergsvallen, med knappa 1000 åskådare, varav hälften tycktes komma norrifrån. Ljungskiles lilla tillresta klack skämdes inte för sig och överröstade allt, när de var tysta var det oftast bara måsarna som skränade. Det var en tystare match än på länge, kanske för att vi nu hade Degerforsfiaskot i skamsäcken och kände att vi var på väg mot ett till. Arenan hjälpte inte till, inte ens partytälten på kortsidan, även om detta är ett behjärtansvärt och bra initiativ. Med sex skott i hela matchen gavs det dessutom få anledningar till publiksusningar eller spontana applåder.
Jag vet vad det kommer att stå på Ljungskiles forum... "Succé / f-n va gott att de slog Häcken / vilken bragd!!!" ...och så vidare. Detta spär på besvikelsen förstås, men det är nog en bragd mest om man fortfarande tror på det omtalade Pappret. Någon uttryckte det suveränt på forumet, i stil med "Om de inte skärper sig låter vi Pappret spela istället". Vi måste glömma Pappret. Häcken är ett gäng folk som just nu sprattlar omkring i tabellens nedre regioner som getingar fast i honung. Å, besvikelse!
I nästa programblad kommer det också stå nåt i stil med "Vi spelade egentligen bra men förlorade ändå / Nu är vi sugna på en riktig revanch / Vi har lämnat matchen bakom oss och ser nu framåt / Vi har egentligen ett bra lag och ska bara se till att komma igång". Ibland känns det inte som om det finns en verklig korrelation mellan de där trösterika orden och vad som händer på plan.
Spelarna ska inte tro att vi sitter likgiltiga på Rambergsvallens träbänkar, bara för att vi är tysta. Vi följer, tittar, sammanbitet idag med handen knuten i fickan, besvikna men tillbaka nästa match igen, sannolikt lika hoppfulla som inför dagens möte mot Ljungskile.
Ali:son
