Swansea - Aston Villa1 - 0
AIK - Hammarby 0-1: AIK är nere i skiten
AIK åkte på en svidande derbyförlust mot Hammarby på Råsunda. Petter Andersson segerskytt i inledningen av den andra halvleken.
AIK 0. Hammarby 1.
Ännu en hemmaförlust i årets allsvenska.
Ännu en derbyförlust.
Ännu en match utan att göra mål.
Ännu en match utan att knappt skapa en egen målchans.
Det var lätt att förstå Patrick Englunds enorma besvikelse direkt efter matchen då han inför den samlade presskåren fick försöka förklara lagets underprestation mot Hammarby. I spelargången vilade också en tung besvikelse och ingen förstod riktigt varför de presterade så dåligt mot Hammarby.
- Så här dåligt spelade vi inte ens när vi var dåliga, försökte Andreas Eriksson som trots allt var av de bättre i AIK den här dagen.
Sanny Åslund var nere för att stötta ledarna och spelarna men lämnade Råsunda med gamnacke. Det finns mycket att fundera över. Att det inte ens kom över 27000 åskådare gör också att AIK tappar lite över en halv miljon kronor mot budgeterat, enligt uppgifter till GF efter matchen.
Den första halvleken var jämn men måste betecknas som spelmässigt väldigt dålig med många felpassningar och slarv i båda lagen. Hammarby hade de fetaste chanserna men ingen av Petter Andersson, Pablo Piñones-Arce eller Mikael Andersson var speciellt kyliga framför Håkan Svensson som spelade bra. AIK har ett par halvchanser då Ante Covic bland annat tappade ett inlägg men de bästa kontringslägena slarvades bort. I halvtid kändes det dock som om matchen kunde sluta hur som helst.
Matchen avgjordes i början av den andra halvleken då Petter Andersson, som AIK i allra högsta grad ville värva under sommaren i fjol, höll sig framme på en boll som den precis nyinsatte Jimmy Tamandi nickade ner. Tamandi fick ingen lätt uppgift på skarvnicken som snabbt kom från den främre stolpen, men tyvärr blev hans för korta nickrensning ett ödesdigert misstag. Petter Andersson placerade skickligt in ledningsmålet nära Håkans högra stolpe.
Hammarby var sedan nära 2-0 direkt efter målet då laget höjde tempot. En tempohöjning som AIK-spelarna inte klarade av. De grönvita spelarna satte en effektiv press över hela planen som gjorde att backlinjen fick ägna sig åt långbollar på måfå alternativt att mittfältet tappade bollen i uppspelsfasen. Hammarby vann alla förstabollar och andrabollar och tvåan var inte långt borta.
Under den andra halvlekens andra hälft kunde AIK jämna ut spelet men utan att skapa en enda vettig målchans. Tittar jag i mitt anteckningsblock hittar jag ett vänsterskott från Fredrik Björck i famnen på Ante Covic och en kontring för Derek Boateng i högerläge som inte utnyttjades speciellt bra. Derek ersatte Krister Nordin, som återigen gjorde en väldigt svag insats, med halvtimmen kvar att spela utan att få ut speciellt mycket. Att spelarna inte vet vad Derek ska göra och att Derek inte vet vad hans omgivningen gör visade sig på ett väldigt tydligt sätt i den här matchen.
Mot slutet kastade AIK upp Niklas Sandberg på topp för att skapa tryck. Det blev i stället Alexander Östlund i Hammarby som fick de bästa chanserna men Håkan Svensson gjorde en fin räddning på Salles jätteskott på volley. AIK-spelarna hade också hunnit bli allt mer frustrerade på domare Anders Frisk som viftade hejvilt med kortleken för minsta grej. En del saker kändes korrekt, andra som till exempel närkamperna med Björn Runström, som i alla fall lärde sig hur man skriker högt när man får en tackling i Italien, kändes mer tveksamma.
Men AIK kan och ska inte skylla förlusten på Anders Frisk. Här handlar det i stället om ett lag som lider något så fruktansvärt av prestationsångest och dåligt självförtroende samt att man saknar balans mellan försvar och anfallsspel. Spelare som Benjamin Kibebe och Mattias Moström såg skakiga ut direkt i inledningen och lyfte bort bollen så fort de fick den vid fötterna. Deras motsats var Pa-Modou Kah som mer än gärna sprang med bollen så länge han kunde. Att Kah förmodligen inte ens kan stava till split vision står klart sedan länge och jag förstår om Mattias Moström och Andreas Eriksson gav upp att ta djupledslöpningar då Kah aldrig levererade några bollar framåt.
De spelare som kan känna att de i alla fall gjorde en godkänd insats var mittbackarna Sandberg och Björck, Martin Åslund som slet på mitten och Andreas Eriksson som var den ende som kunde hålla i bollen längst fram. Samt Håkan Svensson som knappast kan lastas för målet.
I Hammarby imponerade hela backlinjen där framför allt mittbackarna kändes ruggigt samspelta. Vänsterbacken Max von Schlebrügge var som en vägg på sin kant och på mittfältet (Fjørtoft, Andersson, Jensen och Östlund) var snabbare i så väl ben som bollbehandling under den andra halvleken när tempot höjdes ett par snäpp.
Förlusten innebär att AIK är nere på nedflyttningsplats efter sju omgångar och den som säger att det inte ser tungt ut just nu ljuger. AIK är nere i skiten och den fina insatsen i Malmö överskuggas nu helt av den här förlusten. Den positiva "trend och flöde" som Patrick Englund talade om innan matchen var som bortblåst och i dagsläget är det svårt att hitta positiva bitar. Självklart är det bara att jobba vidare, kanske är det lättare att spela mot Örebro på bortaplan på måndag, men den här matchen lämnade tyvärr alldeles för många negativa besked för att det ska kännas hoppfullt inför framtiden.
Så känns det just nu i alla fall.