Husqvarna FF - Mjällby AIF 1-3 (0-1)
Resultatet i denna första kvalmatch torde inte vara okänt för den som vill läsa dessa rader. Mjällby vann alltså med betryggande 1-3 borta, och har förhoppningsvis tagit död på alla kvalspöken. Nu väntar returen, nästa söndag den 24/10 kl 13.30 på Strandvallen. Självklart blir det en invasion av Mjällbyfans och kanske ett och annat från Husqvarna också.
Dagens match var en jobbig sådan för alla inblandade. Mig själv för de senaste nätternas dåliga sömn. Mjällby för att så mycket står på spel - och det märktes i inledningen på matchen. Och slutligen Husqvarna efter det att slutresultatet fastställts.
Det blir tufft för Hff i returen. I år är det de som har börjat med den berömda hemmamatchen, och nu måste vinna med 0-3 för att ta hem platsen i Superettan. Mjällby kan spela något mer avslappnat då man kan avgöra på hemmaplan, med publikens stöd i ryggen. Med det inte sagt att det kommer att bli lätt. Man får inte ta något för givet, men man ska gå in i matchen med stort självförtroende.
Det gjorde man inte i dagens match. Eller var det kanske inte direkt självförtroendet som saknades. Det hittade man åter under matchens gång. Men de gulsvarta började synnerligen darrigt och bjöd in motståndarna till alldeles för lätta anfall. Hemmalaget var heller inte ofarliga i början av matchen.
Mjällbys försvar var darrigt och i obalans med mittfältet. Självaste Wendel tappade en del bollar och bjöd Hff på en hel drös med chanser. De gulsvarte spelade med nerverna utanpå tröjorna och inte blev det lättare med en blöt plan och ett strilande regn. Läget var såklart lika för alla. Men då är det smart att som Hff spendera tiden på gästernas planhalva. Det är liksom lättare att en hal boll halkar in i det försvarande lagets mål än tvärtom. Och hala bollar var det gott om. Kanske hade Wendel tagit fel handskar för dagen för han tappade flera bollar i matchens början. Största chansen för hemmalaget kom redan i den sjunde minuten då man hade i princip öppet mål efter en misslyckad utrusning av Wendel. Men kanske spökade nerverna även hos Husqvarnaspelarna då man inte lyckades med att få bollen på mål.
Innan det hade även MAIF haft en del chanser. Det började med andra ord med fart och fläkt. Det dåliga vädret bäddade för dålig fotboll. Men kanske var det mest kvalnervernas fel. Detta fick man med tiden bukt på.
Spelet böljade fram och tillbaka under de första 20 minuterna. Med fördel Husqvarna. Trots att det hemmalaget var kvickt att anfalla skulle jag ändå vilja påstå att Mjällby bjöd dem på detta tills man fick sina egna kvalnerver under kontroll.
Efter 30 minuter spelade svängde det till fördel gulsvart. I den 32:a minuten hade Mjällby chans på en hörna där Senften bland andra var uppe och nickade. Det blev ingenting på detta läge. Men det kom snart en ny chans. Två minuter senare tråcklade Olssons sig förbi de längre motståndarnas innersta krets. Olsson drogs ner men gav inte upp utan fick till sist in bolluslingen i målet. 0-1 var ett faktum. Vilket jubel från de tillresta Maifsupportrarna!
Efter det första målet lade sig den gulsvarta nervositeten. Tillräckligt för att man skulle skapa och hitta sitt eget spel i alla fall. Fast vi ville ha fler mål. Det såg vi också ut att få precis innan halvtid. Det hade sett bra ut i protokollet. Men av det blev det intet.
Efter halvtid kom våra spelare ut med en annan inställning till matchen och det betalade sig så småningom.
I den 66:e minuten testade Cratz en ny strategi och bytte ut Olsson mot Nicklasson. Redan i minuten efter kom nästa mål. Detta berodde dock inte på bytet utan på en för dagen alldeles lysande Ekenberg. Första målet låg han också bakom och i mål nummer två var det han som iskallt lade ut bollen till Daniel Nilsson som lätt kunde lägga in den. Ekenbergs lysande och osjälviska drag gav Daniel hans andra mål under säsongen och vilka mål sen. Daniel har alltsedan han kom till Mjällby varit ett arbetsbi som inte gjort många fel. Tyvärr har han inte synts så mycket och han har verkat i det tysta. Sedan han åter fick flytta upp på sin gamla plats har han visat upp en annan attityd och glöd. Så gör han mål när det behövs. Iskallt. På ett till synes enkelt läge kan tyckas, men hur många spelare hade inte smällt på över och utanför. Det är skönt att se ditt arbete bära frukt, Daniel!
Nu var det definitivt Mjällby som rumsterade på Vapenvallen.
0-3 satte Ekenberg själv i den 70:e minuten. Nu hade inte hemmalaget mycket mer att komma med. Sporadiska anfall med uppskrivne Andreas Tegström ofta 5 meter offside. En annan variant var hans knuffa-bort-motståndaren-och-fixa-en-frispark nära straffområdet, gärna en straff. Det gick inte hem så ofta hos rutinerade domaren från Karlstad och Allsvenskan, Johnny Lundbäck. På det hela taget gjorde domartrion en mycket godkänd insats. (Det är intressant att se skillnaden på domare i olika serier. Undrar om domarkontrollant Jonasson håller med?).
Trots att Mjällby nu dominerade matchen kunde man inte sluta att bita på naglarna. Husqvarna tilläts att i viss mån anfalla lite till. Strax efter Ekenbergs mål slappnade man av och gav Tegström en chans. Wendel såg dock till att rädda den. Kanske hade han bytt handskar i halvlek. Med undantag för de första 20 minuternas nervösa start spelade Mjällbys försvar upp sig betydligt. David Rehn hade ovanligt långa ben som rensade det mesta. Robin Cederberg visade efter inledningen på pondus och kanske ser jag en framtida Bagare i honom (ja, ni förstår vad jag menar). Wille Leandersson hade fullt upp och höll borta sin gubbe på kanten. Och Senften, ja Senften han var mest bara i vägen. Som några uppgivna hemmasupportrar konstaterade. - Nej, inte han nu igen.
Kanske var man för säkra i korken. Och kanske Wendel slumrade till i sitt mål. För han verkade helt tagen på sängen då hemmalaget reducerade till 1-3 i den 80:e minuten. På första hårda skottet var Wendel med, men knappt. Han tappade bollen till en snöplig retur som Jonas Norlund passade på att skicka in i kassen. Snopet och onödigt. Men som klubbdirektör Bogren sa: - Nu blir det 3000 till på söndag. Och det har han väl delvis rätt i. Maif ska inte tro att det blir en promenadseger. Kanske var målet bra som en väckarklocka. Men å andra sidan ska man gå ut i den matchen med en rejäl dos självförtroende.
Daniel Nilsson - du kan göra mål. Marcus Ekenberg - du regerar. Fredrik Olsson - om du inte kan slåss mot de stora grabbarna, gå under dem istället med din snabbhet. Hela försvaret, glöm de första 20 och fortsätt alltid att spela spelet ni gjorde under resten av matchen. Richard Sandström, fortsätt spring, var rolig och börja skjuta. Peter Hiir-Salakka och Andreas Svensson - ni ger er aldrig. Vila en vecka och visa vad ni kan. Då får ni också sällskap av Jonas Andersson som tillbringade första halvlek med oss på läktaren. Sedan försvann han. Kanske till klacken där även Christian "Chippen" Wilhelmsson som flugit hit från Bryssel enkom för att se Mjällby spela fanns. Även en viss Simon Sjöfors hade hittat hem till Småland från Norge och ropade fram sitt gamla lag.
Jag undrar hur det går på söndag. Men jag vet att Mjällby är starka, spelar hemma och har ett stort självförtroende. Jag tror att de fixar det. Jag undrar också hur Mjällby 2005 kommer att se ut. MAIF står vid ett vägskäl och jag ser alla anledningar till att de ska välja vägen till Superettan och de roliga arenorna!
Forza MAIF!
