Mjällbys fans vann matchen mot GAIS
Det var med stort intresse som vi lät vändkorsen snurra och vi klev in på Strandvallen för att se hemmapremiären i Superettan mellan Mjällby AIF och GAIS. Vi fick se en tät match som makrillarna vann med 2-1 (0-0). Men matchen mellan fansen vanns odiskutabelt av Sillastrybarna. Grattis!
Det var upplagt för en intressant tillställning och Sören Cratz manskap skulle ta revansch för nederlaget i kvaldramat till näst högsta serien inom svensk elitfotboll för tvåochetthalvt år sedan. Inramningen var inte att klaga på. De gul-svarta fansen kom igång bra men då matchen kommit igång överröstades de av grön-svart-vita fans.
Men det som makrillarnas fans utmärkte sig för var att skrika okvädningsord om Mjällby, om Simon Sjöfors, om det vackra Listerlandet och den vokabulär som de använde sig av hör inte hemma i svenskt språkbruk. Det ledde i paus till att publikvärdarna fick gripa in och krävde att om de inte höll tyst, mildrade sin vokabulär, skulle de få lämna arenan.
Mjällbys fans skrek sig formligen hesa under första halvlek för att lyfta fram sina spelare som svepte fram i det ena farliga anfallet efter det andra. Det slogs även på trummor och stämningen i fansens led var mycket hög och trivsam. Det var närmast för tyst ibland och det var då som GAIS fans hördes som allra mest.
Då vi stod i korvkön intill ståplatsläktaren i paus, det var många som i det kylslagna vädret ville ha sig en grillad med bröd, började några fans tillhörande GAIS att bära sig illa åt genom att spruta senap på små oskyldiga barn. Då en äldre man bad dem uppföra sig ordentligt klippte en grögöling från GAIS till honom.
Jag specialstuderade Mjällbys fans, ville se om de skötte sig exemplariskt, och det fanns ingen under första halvlek att anmärka på, inte heller under drickat eller då en del fans intog grillad korv med bröd.
Den andra halvleken började med att fansen från GAIS höll sig lugna. Mjällbys klack hördes ibland men den där rätta glöden var det inte. Hur skulle det vara om alla som håller på MAIF gjorde vågen och blev något av en tolfte aktör? Nu blev det närmast dödstyst när GAIS på en försvarstabbe gjorde 1-0. Vem som målade? Det sved ännu mer i skinnet då speakern förkunnade att det var Daniel Nicklasson som målade. Just den Nicklasson som lämnade Mjällby för GAIS.
Men då Marcus Ekenberg på en inövad frisparksvariant kvitterade till 1-1 då det var fem minuter kvar av matchen (tilläggstid två minuter) bröt jublet lös runt Strandvallen. Det värmde i själen då det annars var så kylslaget. Jag trodde då på att gulsvart skulle klara av att spela oavgjort och säkra en ny poäng.
Döm om min förvåning då Mjällbys aktörer började spela virrigt, hålla bollen i luften, och spela så osäkert att det närmast utbröt panik i försvaret. Då bet många i klacken på fingrarna, undrade vad de höll på med där ute på planen, och då matchen spelats i närmare 91 minuter, en minut återstod av matchen, fick GAIS en hörna. Den tryckte de in bakom ett virrigt spelande hemmaförsvar.
Då kunde vi höra en knappnål falla i Mjällbyklacken, en del trogna supporters började vandra hemåt. GAIS var på väg mot seger och det mäktade inte MAIF ändra på. Med böjda huvuden, minst sagt besvikna, gick fansen hem. För att läka såren. För att ladda för nästa hemmamatch den 8 maj mot Falkenberg på vallen. Men redan på söndag är det ny match mot Västerås i Arosmetropolen.
Fansen vill se att de Mjällby vinner de två kommande matcherna. Det skulle betyda sex friska poäng och att vi kan lägga denna tråkiga förlust bakom oss. Men visst svider förlusten i märg och ben hos de riktiga sanna fansen som vann den interna duellen mot GAIS. Det värmer en gråkulen aprildag..
