En fantastisk vinst för ett fantastiskt lag

Det var en fin derbydag, med lagom värme, sol och spännande fotboll. Publiken var det heller inget fel på fast det såg tamt ut på Ullevis läktare.

Matchen började och det var ett maffigt drag på läktaren. Båda lagen började känna på varandra. När matchen sen väl började komma igång blev det fart. IFK Göteborg började bäst och trycke tillbaka hemmalaget.

IFK Göteborg höll trycket mot Häckens mål och i den 12: e minuten resulterande en hörna. Hörnan, slagen av Niclas Alexandersson, kommer mot första stolpen, där den förlängs till Fredrik Risp som kämpar in 1-0 inför en jublande blåvitt klack.

Efter detta började BK Häcken trycka på, inför en högt sjungande IFK Göteborgs klack. Häcken fick upp fart i spelet och började nu få lite press. Jonas Henriksson och Dulee Johnson fick bland ett par halvchanser. Häcken förtjänade verkligen att få in bollen nu.

Det är i slutet av första halvleken när Häcken flyttat upp laget i banan då IFK Göteborg får sin enorma chans att lägga 2-0. Det är Stefan Selakovic som får en boll och kommer helt fri mot Christoffer Källqvist, men han skjuter rakt på Källqvist som limmar den. Hade Änglarna gjort mål i det tillfället hade det kanske varit avgjort? Även Wowoah på Änglarnas vänsterkant hade en halv farlig nick precis innan halvtid.

Den andra halvleken blev hemmalagets halvlek. Häcken spelade ut och var helt överlägsna.
I 55: e minuten kommer den rättvisa kvitteringen, av den omtalade Eirik Dybendal. Eirik får bollen och skruvar in den otagbart för ”Bengan”.

IFK fortsätter dock att vara ständigt farliga på fasta situationer, de har ett par bollen som kunde ha gått in.

Nu gjorde istället Häcken ledningsmålet. Det var ett inlägg av anfallaren Dioh Williams på vänsterkanten som går mot den bortre stolpen där Teddy Lucic vinner nickduellen mot Karl Svensson. Teddy gör en bakåtspark rakt nere i stolproten (kunde förövrigt kanske ha blivit årets mål?) och bollen kommer sedan till den snabbe Jonas Henriksson som petar in 2-1.

Därefter var det utspelning. IFK har verkligen ingenting och säga till om. Häcken har istället enorma målchanser; Teddy har ett bra skott, den är en straffsituation och Dulee gör till slut 3-1 via en IFK-spelare.

Sen kommer även straffen som Änglafansen blev irriterade på. Det är Jonas Henriksson som blev nerriven av Fredrik Risp, som får rött kort och det var hans sista allsvenska match eftersom han flyttar till Turkiet i sommar. Det är Dioh som tar hand om straffen, änglafansen psykar honom rejält. Straffen blir mycket dålig och ställningen är fortfarande 3-1.

Mycket mer blev det inte. IFK kunde inte hämta upp en tvåmålsledning med en man utvisad. Istället vinner Häcken, är bäst i stan och tvåa i tabellen.

Det känns verkligen underbart att vara Geting nu. Det känns alltid extra gött, när man sätter dit blåvitare som innan matchen varit riktigt säkra på vinst. Det var en känsloladdad, prestigefull, tuff och rolig match, med många chanser för vår del. Det blev ingen speciellt kamp mellan Mild och Töfting, men det kanske vi får se nästa gång?

Det ända negativa idag var publiken. Jag hade hoppats på runt 18000 åskådare i alla fall, men det kom 11000. Visst var det Allsvenskt publikrekord för BK Häcken, men för ett derby är det väldigt lite. Det där med våran banderoll, ”Hisingen är inte Göteborg” som det stod, det stämmer inte.
Vi är bäst i Göteborg!


Av: John Kilström

0 kommentarer