- -
Mållöst för Mjällby
Mjällby fortsätter sin vinstfria svit med ännu ett kryss, detta under söndagseftermiddagen mot hemmastarka Ängelholms FF.
Eftersom jag själv inte är vidare berest när det gäller fotbollsarenor runt om i vårt vackra land var jag lite smått besviken när jag klev in på Ängelholms IP för första gången.
En ganska tråkig och opersonlig arena med löparbanor mellan publik och spelare.
När inmarschen sätts igång förbyts besvikelsen mot eufori.
Europes gamla klassiker Final Countdown drar igång med full speta och pyroteknik av sällan skådat slag sätter igång... Jag var helt lyrisk.
Skojar bara. Låten spelades på halvhög volym, och gjordes inte alls rättvisa, och jag skämdes nästan när det sprutades ut nån form av gammal blå och gul aluminiumfolie över spelarna medan de gick in på plan. Men nog om detta... Till matchen.
Redan i matchens första minut hade den ökände Mattias Adelstam ett halvfarligt avslut precis utanför Aspers stolpe, och det var många maifare, fortfarande tagna av den enorma pyrotekniken, som drog en lättad suck när bollen gick till inspark.
Om första halvlek finns egentligen inte så mycket att vare sig säga eller skriva.
Inte mer än att bollen såg ut som en badboll, och planen som en ishockeyrink där i stort sett alla spelare verkade vara oerhört influerade av Bambi.
Jag vet inte om det rådde skruvdubbsförbud idag, men det var mycket halkningar på plan, vilket kanske inte direkt optimerade tittarupplevelsen.
Sägas bör dock att Löken hade ett par giftiga skott, dock utan utdelning.
Efter en genomskärare signerade Ivanovski hade Nicklasson ett friläge i ordets rätta bemärkelse, då han kom helt ensam med Petter Augustsson i hemmamålet men utan förmågan att näta.
Efter pausvilan kom dock MAIF ut som ett helt annat lag, med pigga fötter och till synes starkare vilja.
I den 48:e minuten lyckades Löken på något konstigt sätt dansa bort hemmalagets mittbackar, och även han komma helt sopren med hemmakeepern, dock utan nätkänning denna gången heller.
Nu tror ni att jag ljuger, men tre minuter senare var det frilägesdags igen, återigen för Nicklasson, ännu en gång var det dock Augustsson som gick vinnande ur kampen.
Så, i den 62:a minuten fick nätet äntligen smaka på läder..
Markus Ekenberg hyvlar in 0-1 tror alla... Utom linjemannen som hittat en offside, och målet uteblir således.
Mattias Asper står för en rad kvalificerade räddningar matchen igenom, varav den absolut tyngsta i sista ordinarie matchminuten på Adelstams hårda och välplacerade frispark.
Asper sträcker ut varenda centimeter av sin ösregnslånga kropp och räddar nere vid stolproten.
Nämnas bör också att Emanuel Svensson efter en tid i frysboxen fick komma in i den 72:a minuten. Fyra minuter senare drar han på sig ett gult kort, genom att sparka en kille i ansiktet.
Ingen vanlig spark, utan nån form av rundspark som skulle ge vilken karateintruktör som helst resning. Nu är det inte bra att få gult kort, men det var ett annorlunda och imponerande sätt att skaffa sig det på.
Den emellanåt temperamentsfulle Peter Swärdh blev uppskickad på läktaren, efter att Bagarn åkt på en kapning som mer eller mindre kan liknas vid våldtäkt. Swärdh protesterade högljutt och inlevelsefullt, som sig bör.
En match som Mjällby kanske borde vunnit slutade alltså mållös.
Man skapar mycket chanser, men när effektiviteten uteblir är det lätt hänt att det blir lite hawaiifotboll med chanser åt båda håll.
Tråkigt att kryssa.
Men samtidigt lyckas man makalöst nog få resultaten med sig.
Sundsvall spelade 1-1 och Assyriska åkte på en 5-0 förlust.
Mjällby ska upp i allsvenskan, till och med Gud verkar tycka det.
Dagens Olssonfundering:
Om inte Wille Leandersson spelat till sig en plats i startelvan nu, så lär han aldrig göra det.
Han är lite mer offensiv än Cederberg, rappare i steget och idag visade han att han lätt håller i 90 minuter.
Mjällby har inte vunnit på 4 omgångar... MEN både idag och senast mot Väsby spelar man bra fotboll, och det är bara tillfälligheter som gör att man inte lyckas få till en seger.
Det ser ljust ut trots poängtappet.
Har Johan Svensson verkligen en given plats i startelvan nästa match?
I så fall skulle jag gärna se honom "ta jobbet" lite mer, och inte bara jogga med, utan verkligen gå in i det för kung och fosterland.
Men... Jag tränar inte laget.
Det tycker jag att vi alla ska va glada för.
På återhörande.
Adios
