Mjällby - Ljungskile
1 - 0

Första allsvenska poängen på 2000-talet!

Ja, egentligen på typ 25 år. För idag avklarades den allsvenska premiären på Råsunda, 0-0. Och Mjällby gjorde det bra dessutom...

En match, en poäng.
Det är alltså Mjällbys facit så här långt i Allsvenskan.
Många hade kanske trott att AIK skulle köra över MAIF totalt i premiären, men matchbilden var ju inte ens i närheten av vad många stockholmare hade hoppats på.

Själv satt jag bänkad framför tvn med fyra olika sorters fikabröd och kaffe i ett varmt tv-rum.
Kanske inte någon riktig premiärstämning, men man skulle kunna ha det sämre ställt.
Stundtals satt jag och njöt av fotbollen som Listerlandets stolthet presterade.

Visst hade båda lagen chanser, och det är svårt att avgöra vilket av lagen som hade den allra vassaste.
Det är också ganska onödigt att kora den vassaste målchansen då den bevisligen inte resulterade i något mål.

Men helt klart är ju att Robledo och Bagarn är gångbara även i Allsvenskan.
Asper hade förvisso inte för mycket att göra, men han har ett par SM-guld i bagaget, och han är ju inte SÅ jäkla gammal ännu.
Tobias Grahn fick något som kan liknas vid upprättelse på svensk mark, då han blev utsedd till matchens lirare och skötte sig riktigt bra. Hans gula kort kan väl klassas som lite onödigt, men jag tror att det är något som man får vänja sig vid när det gäller Grahn.
Det kan det vara värt.

Sammanfattningsvis var det en bra premiär, på en mindre bra plan.
Inget skönspel, men ett riktigt skönt slit från samtliga maifare.
Med den viljan och stämningen i truppen kan det bli kul på Strandvallen om en vecka.

För övrigt gillade jag inte Martin Mutumbas armbåge, och jag tror att Bagarns näsa är av samma uppfattning.

På återhörande.