Landskrona - Kalmar FF
2 - 2

Mjällby - AIK 0 - 0

Om jag inför denna säsongen fått välja på att ha med två poäng efter mötena mot Svenska mästarna utan att spela matchen, tror jag att jag tagit det erbjudandet utan att tveka. Men efter två möten mot mästarna är jag väldigt besviken att inte ha sex pinnar från dessa matcherna.

Matchen började en smula trevande från båda lagen, men det kändes som om MAIF tidigt bestämt sig för att hålla i taktpinnen. Peter Gitselov löpte oupphörligt och störde AIK's backlinje gång på gång. Tyvärr hade den gode Tzaren glömt kikarsiktet hemma denna dag, liksom hela Mjällby skulle det visa sig. Igen...

AIK kom till Strandvallen med att minst ha en pinne med sig hem, man ställde upp med en defensivt inriktad elva. Vilket gjorde att man var väldigt tama framåt, även om man hade ett par skott som Asper ganska enkelt kunde greppa, kändes deras anfall aldrig riktigt farliga.

Mjällby har sitt problem i den sista tredjedelen av planen, eller i straffområdet om man ska vara riktigt petig. För man skapar chanser, inte superchanser kanske, men lägena är där.

I första halvlek var det nämnde Gitselov som hade de flesta och bästa lägena. Men oj vad snett både skott och nickar hamnade, men både han och Mjällby förtjänade ett mål helt klart.
Bästa chansen för Gitselov kom när han dök in på en långboll mellan AIK's mittback och nyförvärvet i mål, Ivan Turina. Men nicken från ryssen smet en bit utanför stolpen.

Även Patrick Osiako hade ett bra läge efter en hörna i första halvlek, bollen letade sig ut till en fristående Osiako som drog till på volley. Skottet blev dessvärre både löst, snett och ofarligt.
Patrick var annars de gules bäste sett över nittio minuter, han har dessutom aldrig riktigt gjort sig känd för sin målproduktion.

I den andra halvleken skruvade Mjällby upp tempot ytterligare ett eller ett par knäpp, AIK's anfall blev både kortare och ofarligare. Medan hemmalaget visade gott självförtroende och anföll friskt på båda kanter. Man fick flera fina frisparkslägen utanför AIK's straffområde, efterhand som motståndet mattades av och fick ta till ojusta medel för att stoppa Mjällby.
Men Mjällbys krut har blivit väldigt fuktigt efter sommarens urladdningar i cupen.
Både Ekenberg och Cederberg bombade sina lägen rakt in i muren.

I "Musses" frånvaro sätts mycket hopp till just Markus Ekenberg när det gäller offensiven. Men "Eken" verkar vara lite ur form när det gäller målskyttet. Det vill sig helt enkelt inte, det känns inte ens nära på något sätt. Man lider med Ekenberg när man sitter på läktaren, man vet hur gärna han vill leda sitt MAIF mot nya segrar.

Största chansen i matchen kom dock Tobias Grahn att få, ett inlägg skarvades fram via Ekenberg till en fristående Grahn. Som "bara" hade att raka in bolluslingen i öppet mål, trodde både publik och Grahn åtm.
Ivan Turina ville dock annat, han läste snabbt Grahns avsikter och var kvickt nere och avstyrde skottet till en resultatlös hörna. Den räddningen måste helt klart ses som matchens prestation.

Matchen slutar 0-0, ett inte helt rättvist resultat kanske. Men sen när är fotbollen rättvis?
Mjällby får ta nya tag mot GAIS i Göteborg nästa vecka.

AIK ska representera Sverige i Champions Leaguekvalet.
Det måste vara ett dåligt kvitto om något för Svensk fotboll, Svenska Mästarna har stora problem att hålla sig kvar i Allsvenskan, samtidigt ska man kvala mot Nordisk fotbolls giganter de senaste tio-femton åren.

Mjällby-AIK slutar 0-0 denna säsongen med två pinnar inspelade.
Det borde varit SEX, Mjällbypinnar i dessa mötena.