Brommapojkarna - Djurgården
Inför GAIS-Mjällby
Ett möte mellan två lag med behov av seger. Mjällby för att inte tappa mark mot toppen och bli indraget i slaget om mitten. Gais för att inte bli indraget i bottenstriden. Bakom lurar många klassiska "storlag" som förmodligen kommer avancera under hösten.
Mötena mot GAIS har kittlat extra de senaste åren. Personligen har jag kvalmatcherna 2003 kvar som ett stort svart minne. Båda lagen var nere i serien som förbundet glömde, div 2.
Då räckte det inte att vinna serien för att ta sig upp i Superettan. Då skulle man kvala mot vinnaren från den andra div 2 serien.
Mjällby hade ångat igenom tvåan som en stridsvagn, efter att ha ramlat ur Superettan året innan.
Under ledning av solariebrännans härskare, Sören Cratz, hade MAIF behållit stommen från säsongen innan och gjort en massiv satsning mot återkomsten till eliten.
Ivägen stod ett dubbelmöte mot de grön-svartrandiga från Göteborg. GAIS kom till Strandvallen med ett stort stöd i släptåg, och Strandvallen blev till sista plats fullsatt med gul-svarta och grönsvarta. Efter första matchen hade dock Göteborgarna ett grepp om platsen i Superettan, efter en seger på Strandvallen med 1-2. Efter en jämn och tät match
Målskyttar var Daniel Niklasson för MAIF och Ivan Ottordahl som gjorde två mål för GAIS.
Returen gick några dagar senare i Göteborg.
Även denna matchen slutade 2-1 till GAIS, efter att Mattias Gravem prickat in 1-0 efter knappt tio minuters spel. Mjällby kvitterade på straff inslagen av Simon Sjöfors, men när Ville Viljanen stött in 2-1 var Mjällby ett uppgivet lag.
Den resan hem från Göteborg var ett av mina tyngsta fotbollsminnen. Rädslan för att sagan skulle vara slut var stor. MAIF hade satsat sin ekonomi för ett snabbt återkommande till eliten.
Man vann planenligt serien, men fick ända spela kvar i div 2.
Hur skulle klubben resa sig från detta?
De hånfulla inläggen från GAIS-supportrarna följde också med hem.
Det var tungt, mycket tungt. Men som alla vet så reste sig Sveriges fula ankunge, och året efter sprang man återigen igenom div 2 och kvalade sig sen vidare upp i Superettan efter två stabila segrar mot Huskvarna FF.
Ett annat starkt minne där GAIS är inblandade är när lagen åter möttes på Gamla Ullevi höstsäsongen 2005. Mjällby kämpade som nykomling i botten på serien, under sommaruppehållet handlades bland annat Pavel Zavadil in för att rädda kontraktet.
Sören Cratz parkerade nyförvärvet på bänken med förklaring att Pavel inte var inspelad i hans system och därmed inte platsade i det läget. Pavel med erfarenhet från Champions League, skulle alltså inte platsa i ett bottenlag i Superettan??
I slutet på denna match kunde dock inte Cratz stå emot trycket från supportrar och styrelse, utan tvingades släppa in Pavel på planen. Vad som hände sen minns nog de flesta som var där. I den 83:e minuten bombar Zavadil in en frispark från 45 meter upp i Dime Jankolowskis kryss. Efter detta kunde inte Pavel hållas utanför laget längre och han räddade nästan ensam Mjällbys kontrakt i Superettan. Han och sparkandet av Sören Cratz där nuvarande sportchef Thomas Andersson-Borstand övertog huvudansvaret som tränare.
Lördagens match då? Man kan ju inte gärna BARA titta i backspegeln i en "inför rapport"
GAIS har tappat en av sina absolut bästa spelare, Wandersson, till Al-Ahli.
Dessutom saknar man Richard Ekunde, som jag tycker är deras absolut bästa försvarsspelare, både offensivt och defensivt.
Man förlorade senast mot Malmö FF efter att ha gjort ett tamt intryck under första halvlek, i den andra halvleken var man dock väl så bra som Malmö om inte lite bättre till och med.
GAIS spelar fysiskt men också med ett ganska underhållande kortpassningsspel.
MAIF har inlett höstsäsongen med att gå mållösa i tre matcher i rad, i två av dessa har Moustafa "Musse" El Kabir varit avstängd. I hans frånvaro har Mjällby haft oerhört svårt att trycka in bollen i maskorna. Ansvaret har vilat tungt på kapten Ekenberg, som i dessa matcher fått agera både bollmottagare och den som alla satt hoppet till som målskytt.
Man ser hur frustrerad "Eken" är just nu, ett mål hade nog släppt mycket av den frustrationen.
Varför inte? Han gjorde ju tre i mötet hemma på Strandvallen.
Nu är ju dessutom lekkamraten Musse tillbaka på planen!
I övrigt är laget intakt och fit for fight!
Mot Göteborg!!
