Norge - Sverige
1 - 1

Helsingborg - Mjällby

Bitter eftersmak efter en match som kunde eller borde förlupit på ett helt annat sätt.

Nu har det gått snart två dagar sen matchen mellan HIF och MAIF var färdigspelad.
Men än har inte den fadda bittra eftersmaken från matchen släppt.

Det är inget tvivel om att Helsingborg var det långt bättre laget denna afton, deras aggressiva press och stabila passningsspel utmanövrerade Mjällbys på alla plan.
Bästa laget vann, inget som helst tvivel eller gnäll om den saken. Men...

Det kunde och borde varit helt andra förutsättningar.
Redan i den 6:e matchminuten skulle May Mahlangu synat det röda kortet och Mjällby och El Kabir haft en straff med sig. Svårt att hitta en mer solklar straff faktiskt.
Ett HIF med en man mindre hade definitivt inte förlagt pressen så högt upp och därmed hade vi haft en helt annan matchbild. Dessutom finns det dessutom möjlighet att Mjällby dessutom satt den straff man berövades och därmed stressat upp Helsingborg ytterligare i guldjakten.

Men den svarte mannen valde att tvärblunda, titta på annat, rensa pipan eller vad som helst. För han missade det precis alla andra såg och gjorde inte en min.
I momentet efter får HIF en frispark utanför Mjällbys straffområde. En frispark som Alexander Gerndt prickade in med absolut högsta klass.

Efter ytterligare några minuter så snubblar Juan Robledo med bollen utanför Aspers straffområde, och Rasmus Jönsson seglar förbi. Robledo tar tag i armen på Jönsson och domaren tvekar inte en sekund, straff. En helt korrekt dömd straff, inga tvivel om saken.
Alexander Gerndt väntar ner Asper och sätter dit 2-0 till Skåningarna.

Efter målet är det HIF för hela slanten. Mjällby agerar inte alls som det lag som överraskade i våras. Väldigt många individuella misstag och lite löpningar för att underlätta för lagkamrater.
Särkilt samarbetet mellan Osiako och Grahn verkar vara som bortblåst. När den ene har bollen tittar den andre på och tvärtom.
Likaså har Ekenberg och Musse bestämt sig för att inte använda sig av varandra i anfallsspelet, i synnerhet El Kabir. Som gång på gång borrar ner huvudet och försöker stånga sig förbi ett samlat försvar.
Måste varit rena julafton att spela i HIF denna afton.

Dessutom blir det omöjligt för Mjällby när man inte får några som helst domslut med sig. Precis alla 50/50 situationer tilldöms HIF. Nästan som om domarordern för matchen var "avgör inte allsvenskan idag. låt det bli en spännande kamp in på mållinjen mellan HIF och Malmö". Men så var det ju givetvis inte...

I andra halvlek slår HIF av på tempot lite och Mjällby tillåts komma upp lite mer.
Men det som såg omöjligt ut innan, blev inte bättre av att Tobias Grahn drog på sig sitt andra gula kort efter att ha tagit bollen med handen. Detta efter ytterligare ett moment där Mjällby och Grahn borde fått en frispark. Men det ursäktar inte Grahns hands, han borde vetat bättre och definitvt vetat att denna dag döms det inga frisparkar till Mjällby på offensiv planhalva.

det innebär då att MAIF får klara sig utan Grahn i nästa omgång mot Djurgården, man får dessutom klara sig utan Juan Robledo som drog på sig sitt 6:e gula kort för säsongen.

På övertid lyckas Mjällby reducera genom Patrik Rosengren efter en hörna från vänster.

Helsingborg och domaren vinner matchen helt klart rättvist.
Skulle det vara att denna rapport låter lite bitter, så är det helt enkelt för att jag är lite bitter.

Nya tag mot Djurgården nu MAIF.
Jag hoppas att Peter Swärd stiger fram i coachandet lite mer när spelt ser ut som det gör framledes. Lite passivt är det och än mer märkliga byten är det som kommer.