En titt i kristallkulan
Gnagarforums krönikör Mattias Lundqvist spår utgången av årets allsvenska.
Allsvenskan 2002 hägrar och många är förväntansfulla, spända, nervösa, ja rent av oroliga. Det är därför hög tid att stilla en hel del oro genom att så här i förhand med kristallkulans hjälp berätta lite om vad vi har att vänta av årets allsvenska. Allting tänker jag naturligtvis inte avslöja men vissa godbitar tycker jag att ni är värda att ta del av.
Med svartgula ögon inleds säsongen i både dur och moll. Det hela startar nämligen med att ett svartgult lag slår ett annat när AIK i premiären besegrar Elfsborg med 2-1. Tyvärr missar Andreas Andersson att bli snabbaste målskytt med ynka tre minuter. Så många minuter snabbare är nämligen Djurgårdens Lolo Chanko som efter åtta minuter gör 1-0 på Malmö FF. Efter en del dividerande ger DN´s jury ändå klockan till Adde med motiveringen att Chankos mål inte kan räknas med i tävlingen då MFF ställt Lee Baxter i mål.
Annars varierar AIK bra insatser med betydligt darrigare under de sju omgångarna innan VM. Fansen låter sig ändå nöja med att det blev sex poäng i vårens derby-matcher. Med två komfortabla 3-0-vinster mot Djurgården respektive Bajen tar AIK udden ur snacket om vilka som är bäst i staden. Även tifokamperna vinns av AIK. Djurgårdarna satsar på banan-tifo vilket gör inledningen av matchen väldigt chansartad eftersom det är extremt halt i Andreas Isakssons straffområde.
Bajen-fans lär ska ha lagt ner enorma summor pengar på sitt tifo. Som vanligt blir effekterna mycket svårbedömda eftersom de döljs effektivt i ett sött doftande rökmoln. När Allsvenskan gör VM-uppehåll ligger AIK femma i allsvenskan med fyra poäng upp till serieledande Halmstad som har rivstartat serien. Deras framgång tillskrivs den nya succeduon TT, eller Thern-Thylle. Thylander blir den förre lagkamratens förlängda arm på planen där han springer runt med en videokamera och intervjuar sina motståndare. På förbundet diskuteras det huruvida detta är tillåtet men Lagrell lyckas inte i någon paragraf hitta ett enda ord om att videofilmning skulle vara förbjuden. Tvärtom, menar Lars-Åke. Polisen har ju använt den metoden länge med stor framgång.
Efter VM, som vi gör bäst i att tala tyst om, återvänder Olle Nordin. Han påstås ha vilat upp sig i England och när han kommer tillbaka har hans dialekt mycket riktigt kryddats med en brittisk accent. Att han dessutom anlagt helskägg och går runt i Armanikostym får rykten att börja surra. Är det Baxter som kommit tillbaka? Osäkerhet råder.
Detta rykte når Norge varifrån Tolle ringer hem och erbjuder sina tjänster. Han mottages glatt och får rollen som balansspelare då AIK åter ska spela diamanten. På matcherna kommer Olle, eller om det nu är Stuart, alltid i kostym men på träningarna bär han träningsoverall. Eftersom träningarna nu mest består av att öva positionsförflyttningar i förhållande till bollen börjar spelarna att bära kostym på träning.
Rätt snart står det dock klart att det är Olle som återvänt. Han avslöjar sig genom att för det första tala om för Tolle att han kan se sig om efter en ny klubb och för det andra smutsa ner kostymen med att tala om för Tolle att han efter säsongen kan se sig om efter en ny klubb.
Ett annat nytillskott efter VM är Guld-Gary.
Han kommer till slut överens med AIK och skriver på utan att begära någon övergångsbonus. Mot detta lovar AIK att Gary inte behöver göra sitt bästa. Lagledningen hoppas att Gary med ”sitt bästa” menar vansinnesdragningar som siste man i eget straffområde och så visar det sig vara.
Hammarby tar fart efter VM då laget hittar ett enkelt och vägvinnande spel. Efter fem raka 1-0-segrar finner Billy Ohlsson ingen annan råd än att kicka tränare Linderoth. Som ny tränare anlitas Matte Werner med motiveringen att han ”då han med förbundna ögon förra året irrade runt på Råsundas matta efter en back öl visade exakt hur irrationellt en Bajenspelare ska röra sig på en fotbollsplan”. Bajen säljer också av Kennedy till vrakpris då denne varken klackat eller tunnlat på flera matcher. Billy får som han vill och Hammarby har åter blivit ett oberäkneligt och charmigt lindansargäng. Det hjälper inte ens att domarkåren bestämmer att så fort en Hammarbyspelare tar sig in med bollen i motståndarnas straffområde så ska han ha straff. Detta händer nämligen för sällan för att det ska kunna påverka Bajens hopplösa placering.
AIK tar in på täten under hösten där Halmstad totalt klappar igenom. Eftersom Thylle redan intervjuat alla motståndare under våromgångarna övergår han till att under returmötena jaga sina lagkamrater med kamera och mikrofon. Dessutom ses han alldeles för ofta utöva egendomlig dans under after-beachen på Tylösand.
Djurgården då? Jo efter en hygglig första hälft av serien börjar även deras stjärna att dala. Klubben har så mycket annat på gång att fotbollen tycks komma i andra hand. Deras mål verkar istället vara att etablera sig i fiendeland. Efter att ha tagit beslut om att spela fotboll i Solna och handboll på söder kommer nästa chock för fansen. Djurgården ska under ishockeysäsongen 2002-03 spela sina hemmamatcher i Scandinavium i Göteborg. Såväl Frölundas som Djurgårdens fans rasar men klubbledningen är nöjd. Laget får dessutom en alldeles egen träningsanläggning i direkt anslutning till Feskekörka.
Slutspurten av allsvenskan kommer inte helt oväntat att handla om AIK och Helsingborg. Slutmatchen lagen emellan på Råsunda drar fulla hus och Gnaget vinner till slut och bärgar guldet hemma på Råsunda. Tolle, som varit fantasilös i sitt spel som aldrig förr och hånats efter varje bollkontakt under hösten hyllas naturligtvis som en stor hjälte efter säsongen.
Cupspelet då? Undrar ni. AIK åker i andra omgången av Uefa-cupen mot ett turkiskt lag som ingen, allra minst Staffan Lindeborg, kan uttala. I svenska cupen blir det återigen finalförlust på straffar, denna gång mot Örgryte. På läktaren förvånas vi över att AIK´s straffar slagits av Jimmy Tamandi, Kalle Kula, Daniel Andersson, Benjamin Kibebe och Martin åslund. Nu kunde det ha blivit seger ändå om inte Åslund envisats med att klacka sin straff.
Till slut kan meddelas att inte heller de övriga Stockholmslagen lyckas något vidare i Europa. Djurgården åker direkt mot ett slovenskt lag medan Hammarby inte ens kommer till start i Champions League eftersom ingen i klubben vet var Europas hemmaarena ligger.
Sett i kristallkulan av
