Vad hände egentligen?
Lite funderingar från MAIF-redaktionen om varför det blev som det blev under förra säsongen.
När den värsta besvikelsen har lagt sig och den stora bitterheten är svald och glömd, så tar man sitt förnuft till fånga och försöker få någon typ av verklighetsbild av vad det var som fick Mjällby på fall under säsongen 2002. Visst, man kan ha hur många teorier som helst om vad det gjordes för fel i tränar- och ledarstab och bland spelarna, och med facit i hand är det alltid lätt att hitta svaren. Men för min egen del skulle jag vilja trycka på några faktorer som jag anser vara den största anledningen till den nesliga degraderingen från fotbollens finrum.
Bagar’n, Ringberg och Ekenberg
Förlusten av tre av de bästa spelare som har beträtt Strandvallens gräsmatta på de senaste tio åren kan bara inte gå spårlöst förbi. I teorin är fotbollens idé väldigt enkel – det handlar i grunden om att göra fler mål än det andra laget. För att vara säker på att lyckas med det behöver man ett stabilt försvarsspel och ett vasst anfallsspel. Båda dessa egenskaper hade Mjällby under 2001:
-Patrik ”Bagarn” Rosengren – Kan man gå in i ett allsvenskt lag och dominera försvaret match efter match som Bagarn gjorde i Kalmar FF under säsongen 2002, ja då tro fan att saknaden av honom i ett Superettanlag blir groteskt stor!
Jag såg Bagarn i samtliga hemmamatcher och några bortamatcher under den gångna säsongen, och det är bara att instämma i alla de lovord han fick från olika håll. Jag är inte ett dugg förvånad över att de andra kalmarspelarna inte kom i närheten av den Volvo S60 som ”matchens FF-lirare” fick disponera mellan hemmamatcherna.
Saknaden efter Bagarn och den osäkerhet hans klubbyte innebar för Mjällbys försvarsspel symboliseras tydligt av det faktum att man använde sig av inte mindre än sex (eller var det sju?) olika mittbackspar och dessutom släppte in 60 mål på 30 matcher, vilket innebär i stort sett dubbelt så många insläppta som under säsongen 2001 (33 insläppta).
-Marcus Ringberg – Skytteligavinnare 2000 och fjärde plats i skytteligan 2001 med 17 mål, behöver jag säga mer?
En målskytt av rang som har fortsatt att spotta in mål i sin norska klubb. Vem axlade hans mantel under 2002? Mattias Rosén med sina 8 mål? Tror inte det!
-Marcus Ekenberg – ”Återvändaren” Ekenbergs insats under säsongen 2001 är inte heller att förakta. 8 mål under säsongen tillsammans med den respekt han sätter sig i hos varje försvar är värt en hel del. 2002 Återvände han på nytt men alldeles för sent, tyvärr.
Tagna på sängen
Var det överhuvudtaget någon i föreningen – spelare, tränare, ledare, styrelse, damsektion, vaktmästare, kaffekokare, flagghissare …. - som någon gång under försäsongen och i början av vårsäsongen någonsin funderade i banorna av att det kunde bli motgångar? Jag tror faktiskt inte det!
Efter flera säsonger i rad där kvalspel till Allsvenskan, med förlust som följd, hade avslutat säsongen, så var det så äntligen vår tur 2002. Alla tippade Mjällby som ett Allsvenskt lag 2003 och de ansvariga i föreningen bugade, bockade och höll med.
När motgångarna och den negativa trenden kom smygande runt husknuten på MAIFs klubbstuga så togs alla på bar gärning med byxorna nere vid knäna. Det fanns nog ingen handlingsplan för denna situation. ”Det ordnar sig, bara lugn” kändes det som var det enda budskapet som framfördes i detta läge, och när man väl upptäckte att det var fara å färde så var det redan för sent. Inget eller ingen kunde få liv i liket, inte ens den hemflyttade ”stjärnan” Marcus Ekenberg.
Tränar- och ledarstabens psykologiska kunskaper
Dessutom hade MAIF en tränar- och ledarstab som, mig veterligen, inte hade varit med om så negativa trender som den som uppstod. Det räcker inte med att från ledarhåll uttrycka amatörpsykologiska snilleblixtar som ”Nu får ni fan skärpa er” för att ge spelarna ökat självförtroende och/eller för att vända negativa trender.
I sin desperation testade man t o m med ett teambuilding-läger under hösten, något som tränaren Hans Larsson berättade om för SvenskaFans med en fnissande skepsis strax efteråt. Det var troligtvis inte han som kom på den idén, om man säger så!
Saknat förtroende
Som nämnts tidigare så användes sex eller sju mittbackspar under säsongen, de flesta komponerade under senare delen av säsongen. Dessutom var det stor omsättning av spelare i ”startelvan”, där spelare som var med från start ena matchen, inte ens fanns på bänken i nästa. Jag tolkar detta som en tydlig avsaknad av tålamod från ledarhåll och ett desperat famlande efter nyckeln till framgång. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att spelarna upplever det förtroende från ledarhåll som krävs för att känna trygghet, med hjälp av denna systematiska villervalla i laguttagningarna.
Tränarbyte?
Den första åtgärden som brukar vidtas vid motgångar inom lagsporter är att tränaren entledigas från sin tjänst. Nu ska jag inte påstå att det hade räddat kvar MAIF i Superettan, men jag tror ändå att chanserna hade varit betydligt större om man hade bytt ut den ”väl inrökte” Hans Larsson i ett tidigare skede. Tyvärr så tror jag att klubbledningen upplevde samma problem som man anser att Bengan för tillfället har i Handbollslandslaget med de gamla trotjänarna. Hans är en bygdens son med hjärtat i MAIF och ett antal framgångsrika säsonger på mittfältet. Det är inte lätt att kasta en paj i ansiktet på en sådan person. Istället försökte man lite snyggt berätta för Hans om det sviktande förtroendet för honom från ledningens sida, genom att sparka den assisterande tränaren Håkan Håkansson. På detta sätt hoppades man på att Hans också skulle ”ta sin mats ur skolan”, men så blev det nu inte.
Nu tittar vi framåt istället
Tränarbytet kom så småningom helt naturligt när säsongen var över och satsningen på Återtåget inleddes. På papperet ser jag det som ett enormt lyft att få en sån meriterad tränare som Sören Cratz till MAIF, men i slutändan är det ändå resultaten som räknas. Återstår att se om Sören har förmågan?
Med detta sagt så lägger vi historien ”MAIF 2002” till handlingarna, med förhoppningen om att många har lärt sig mycket av den, och ser istället fram emot starten på en ny storhetstid på Listerlandet i Blekinge. Måtte det vara seriepremiär snart!
Från botten kan det enbart gå uppåt!
