AIK åkte till Västerås för att ta steget upp...
På sätt och vis är det här ingen vanlig matchrapport. Detta på grund av att rapporten gäller en långt ifrån vanlig match.
Klockan slår 19.00. Höstkylan värmer. Utanför Arosvallens grindar står hundratals AIK-supportrar i väntan på att få bli insläppta. Matchen flyttas fram fem-tio minuter. Uppskattningsvis 8000-9000 AIK-supportrar befinner sig på och utanför Arosvallen. För de som kommit hit är det primära syftet att få fira en eventuell återkomst till allsvenskan.
AIK formerar sig som de flesta väntat sig undantaget att Mattias Moström är petad från startelvan. Arash Talebinejad är med i hans ställe. Startelvan och truppen ser annars precis ut som i den oavgjorda hemmamatchen senast mot GAIS.
Första halvlek:
Inledningen på första halvlek bjuder på böljande spel. Det står tidigt klart att Västerås vill bjuda motstånd. Hemmalaget ordnar fram ett par hörnor utan resultat. I båda lägena är det AIK:s Derek Boateng som ser till att nicka bort inläggen.
I den 18:e minuten är Kristian Haynes inte tillräckligt bestämd vart han vill flytta bollen. Hans position är förlagd till högerkanten på egen planhalva och hemmalagets Joonas Botold ser till att sno åt sig bollen. Jimmy Tamandi försöker bryta men lyckas inte. Istället kan Botold avancera och måtta ett inlägg mot straffområdet och David Curtolo som nickar vidare till Peter Markstedt. Den senare tar i sin tur elegant ner bollen på bröstet för att fullfölja med ett distinkt avslut förbi nere till vänster om Daniel Örlund och 1-0 till hemmalaget känns inte helt orättvist.
Efter målet spelar AIK upp sig. Man kommer i fler samlade attacker. Efter 20 spelade minuter skjuter Daniel Tjernström bollen i ribban efter att Talebinejad avancerat med fart på högerkanten.
Tre minuter senare kommer kvitteringen. Haynes har bollen på vänsterkanten. Han tar sig fram utan problem och ser att Nicklas Carlsson finns bra placerad till höger i Västerås straffområde. Carlsson kommer snabbt till avslut. Skottet är lågt och hårt men David Wikström i Västerås-målet parerar, dock inte bättre än att returen går tillbaka till Carlsson som den här gången prövar med skott högt och hårt. Bollen sitter i nättaket. 1-1.
Resterande del av halvleken är AIK det bättre laget med undantag för de rappa Västerås-kontringar som ofta går via kanterna för att sedan rikta sig mot huvudstarke Markstedt.
I första halvlek varnas Niklas Sandberg (4 varningar totalt i år) och Mats Rubarth (7) efter skäll på misstänkt filmande Markstedt respektive kapning av motståndare.
Andra halvlek:
AIK gör ett byte i paus: ut går Rubarth och in kommer Moström. Detta innebär att Talebinejad byter position från höger till vänster kant på mittfältet.
AIK attackerar i inledningen av andra halvlek och ser ut att vilja sätta tydligare offensiv prägel på resten av matchen. Västerås fortsätter att kämpa även om man har mindre att säga till om i anfallsväg.
20 minuter in i andra halvlek får Talebinejad fritt skottläge framför Wikström i motståndarmålet. Avslutet är dock inte bättre än att det tar på målvakten och vidare ut till en resultatlös hörna.
Haynes är nära att ordna straff två gånger om för bortalaget men det blir inga åtgärder från domaren. AIK:s nummer sju är med på flera olika håll men det är i en roll vi vant oss vid att se som han gör allra störst väsen av sig.
AIK:s press resulterar i en handfull hörnor. I den 71:a matchminuten förvaltar Haynes en av dessa med bästa omsorg. Det är nästan man får kalla det patenterat för givetvis är det Carlsson som dyker upp på den främre stolpen och nickar in 2-1 till AIK. Hörnan är slagen från vänster och bollen sitter i det bortre högra hörnet. AIK är i detta läge klart för allsvenskt spel år 2006.
Efter ledningsmålet följer en rad chanser som spelarna bör göra mål på. Haynes har ett skott i stolpen, ett strax utanför högra krysset efter fritt centralt skottläge vid straffområdeskanten och ett friläge som chippas svagt och klart utanför. Talebinejad missar öppet mål från nära håll efter snyggt inspel av Moström från högerkanten.
Västerås-AIK slutar 1-2 efter tre minuters stopptid.
Summering:
AIK vinner för att man är ett bättre lag än Västerås men samtidigt står hemmalaget bättre upp än vad många väntat sig. Det är inte AIK:s tyngd som avgör, det är snarare möjligheten till fler anfallsalternativ än sin motståndare som skiljer lagen åt. Man attackerar tydligare och med bättre utdelning skulle det mycket väl kunnat vara både 3-1 och 4-1 till AIK. Eller kanske mer än så.
Att spelare som Haynes och Talebinejad är synonymer till ”målsumpare” kan man kanske kosta på sig en match som denna. Hade läget varit ett annat (läs: om inte Nicklas Carlsson varit så vass som han är i offensivt straffområde) hade säkert missnöjet bland supportrarna varit stort över de offensiva spelarnas oförmåga att få bollen i mål. Tydligast symboliseras dagens missar av Talebinejads nick utanför öppet mål och Kristian Haynes bortkastade friläge precis i slutskedet (även om det senare till viss del kan skyllas på trytande ork).
Klockan har hunnit slå 21.00. Spelarna jublar och är sprudlande glada liksom de tusentals supportrar som tagit sig ner på innerplan för att kramas, sjunga, skrika och samla på sig någon form av souvenir.
Är man alert kan belöningen bli en matchtröja, kanske Daniel Örlunds sko eller varför inte Mattias Moströms shorts? Annars får man nöja sig med en näve historisk grästuva eller en bit av ena målets nät.
Bland spelarna är kanske liraren (eller som Norling kallar honom numera: ”the king”) Derek Boateng den mest hyllade och utåt glade eller så är det stabile lagkaptenen Daniel Tjernström eller pådrivaren Markus Karlsson eller den finurlige matchvinnaren Nicklas Carlsson…Det är svårt att säga. Väl nere på gräset är festen i alla fall väl igång.
Ledarna har varit hårt knutna vid förberedelserna inför varje enskild match att avgörandet ser ut att komma som en lättare chock. Rikard Norling och Andreas Andersson är i tv-intervjuerna efter matchen märkbart tagna av stunden. Som om dessa herrar sakta glider mot vetskapen att allt faktiskt nu är ordnat.
Efter att ha fått skjuta upp den efterlängtade uppflyttningsfesten från matchen mot GAIS är jag efter segern mot Västerås inte överväldigad men väl mycket lycklig. Min övertygelse sedan tidigare att vi var klara gjorda att jag väl efter matchen kunde njuta av att se alla glada spelare och supportrar.
AIK är tillbaka och vi kan blicka framåt. Spelarna jublar men samtidigt ser jag den kommande hårda försäsongen framför mig. Det är omöjligt att inte tänka på nästa års allsvenska från och med denna match. Att inte vinna superettan vore å andra sidan lite av en missräkning med tanke på det utökade försprånget vi nu har till Öster. Det skiljer i dagsläget fem poäng.
Det är emellertid bara Öster som kan komma före AIK i årets superetta. Ett faktum som kan revideras till AIK:s fördel redan i nästa omgång om AIK vinner mot Falkenberg medan Öster förlorar eller spelar oavgjort i hemmamatchen mot Västra Frölunda två dagar senare.
Jag tror att matchen mot Falkenberg på fredag kommer inbringa åtminstone 10 000 åskådare på grund av supportrarnas vilja att hylla spelarna och ledarna men också vetskapen att laget kan ta ett steg närmare att avsluta uppflyttningen som seriens bästa lag.
Matchfakta:
Västerås SK-AIK 1-2 (1-1)
1-0 Peter Markstedt (18)
1-1 Nicklas Carlsson (23)
1-2 Nicklas Carlsson (71)
Varningar AIK: Niklas Sandberg och Mats Rubarth
Domare: Markus Strömbergsson, Gävle
Publik: 10 023
AIK:s laguppställning:
Daniel Örlund – Jimmy Tamandi, Nicklas Carlsson, Niklas Sandberg, Kristoffer Arvhage – Arash Talebinejad, Derek Boateng, Daniel Tjernström, Mats Rubarth – Dennis Östlundh, Kristian Haynes
Avbytare:
Niklas Bergh, Mattias Moström (46, Rubarth), Markus Karlsson (84, Talebinejad), Daniel Hoch, Gabriel Petrovic.