Gästkrönika: Cold Turkey
När John Lennon på 70-talet gjorde begreppet Cold Turkey känt för världen lärde han oss att det betydde avtändning. Med det i åtanke hittar jag inget bättre sätt att benämna årets fotbollsgala. För det första så doftar hela galan kalkon och för det andra så är den, i år precis som alla andra år, ett levande exempel på just en tvättäkta avtändning.
För kalkoneriet står ganska många. Kvällens värdar inte minst. Två kuttersmycken med lika mycket rötter i fotbollen som flera av prisutdelarna. Jag menar, kalkonerna stod ju i kö för att dela ut priser och för att framför allt – synas i TV. Vad ska man annars säga om Carola, Lisa Mis-vad-hon-nu-heter och Anja Persson. Den sistnämnda är en stor idrottstjej men i fotbollssammanhang känns hon minst sagt malplacerad.
Det stora frågetecknet i det mediekåta sällskapet måste vara Mikael Persbrant. Alltså, killen kan omöjligt behöva mer press. Däremot känns det föga förvånande att hans insats som utdelare mest gick ut på att prata om sig själv. Jag hann för övrigt notera att han hade Carola till bordet. Unga fröken Lundell torde darra en aning. Det lär ju ha hänt grejer kring den gode Mikael under andra galor om jag inte missminner mig.
Avtändningsavdelningen stod själva utmärkelserna för. Dels i det avseendet att det var en hoper trista val av vinnare och dels genom det faktum att de intressantaste vinnarna inte ens var på plats. Dessutom känns det lite fattigt att samma killar plockar hem samma priser år efter år.
Till årets målvakt utsågs Andreas Isaksson för typ femtioelfte året i följd. Jag kan inte låta bli att undra ifall juryn aldrig har hört talas om Daniel Örlund. Hans namn lär om inte annat bli pinsamt bekant för Isaksson när han i vår tappar landslagströjan till svartgule Daniel.
Teddy Lucic blev årets back några år för sent. Han har ju lämnat AIK sedan några år. Det är medan man spelar i AIK man ska ha priser. Att fotbollsetablissemanget inte fattat det. Årets back måste ju bara vara Nicklas Carlsson. Efter en lite svajig inledning växte han fram till en försvarsjätte som dessutom i kritiska lägen klev upp och gjorde viktiga mål. Här är en jämförelse med Dala på plats. Det skulle inte förvåna mig om Nicklas blir näste Svenne Dahlqvist.
När dessutom Kjell Jonevret blir årets tränare är måttet rågat. Det gapas om att han ändrade spelsystem mitt under pågående säsong och fick Stockholm Pride att bli ett vinnande lag. Alltså! Vem var egentligen först i år med den bedriften. Redan i omgång fyra bytte Rikard Norling ut trebackslinjen mot en fyrbackslinje och vips så blev AIK ett lag med stabilitet och trygghet. Jonevret borde med andra ord utses till årets copy cat.
Fredrik Ljungberg var naturligtvis inte heller på plats – på grund av tandläkarbesök!!!!- för att ta emot priset som årets mittfältare. Ett pris som i mina ögon borde vara öronmärkt för kapten Daniel Tjernström. Tjerna – mannen, myten, människan – har i år genomgått årets metamorfos då han fått ta plats på det centrala mittfältet och behängts med kaptensbindel.
Kvällens enda välförtjänta pris gick till Zlatan som utsågs till årets anfallare. Konurrensen var i och för sig svag då AIK´s forwards inte fullt rosat marknaden i år. Här blev det dock ändå en avtändning då Zlatan naturligtvis inte var på plats utan lät bollen hämtas av Uffe Lundells blivande svärson??. Hade någon kunnat gissa på det för ett par månader sedan? Knappast.
Galans grande finale var utdelningen av tidernas guldboll. Ingen skugga ska falla över Henke Larsson men det går inte att ställa sig frågan. Är han den störste genom tiderna? Bland de nominerade hade det känts riktigt om priset gått till förre AIK-tränaren Gunnar Nordahl. Mannen som innan han fick kröna sin karriär på gnagets bänk lär ha haft några trevliga år som turist i Italien.
Annars tycker jag att det är konstigt att Patrik Andersson var nominerad till vad som skulle vara det finaste priset i svensk fotbollshistoria. Patrik Andersson och inte den störste av gnagare – Kurre Hamrin! Coolast hade nog annars varit att utse Ove Rübsamen till Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna. Nåja, han är i alla fall den ballaste genom alla tider.
I hela fotbollsgalespektaklet finns en man med svartgult hjärta. Han har tyvärr fått det tvivelaktiga uppdraget att lotsa runt Matte Werner-kloningen ”Tomten” mellan ölhaken i Berlin. Varifrån har Tv4 fått sin kärlek till denne sorglige Bajentomte? Fast det är klart. Allt som är grönvitt ska det ju gullas med i media.
Nästa år tar AIK allsvenskt guld vilket förhoppningsvis leder till att det inte blir någon fotbollsgala. Media kommer naturligtvis i vanlig ordning att göra sitt yttersta för att förneka att AIK´s framgångar någonsin ägt rum. Av erfarenhet vet alla gnagare att det är så media agerar. Detta är sorgligt men ifall det skulle innebära att fotbollsgalan går i graven så ligger det i alla fall lite sanning i talesättet ”inget ont som inte har något gott med sig”
