Grisfotboll
Gästkrönikör Johan Nilsson replikerar Lars Grimlunds krönika i DN.
"Personligen är jag urless på matcher där AIK har bollinnehavet, pressar och spelar runt och förlorar med 3-1."
Kommentar till Lars Grimlunds artikel i dagens DN.
Vill bara påpeka att det som Gnaget presterade i derbyt mot bajen var svensk grisfotboll. Inte engelsk. Svensk. Grisfotboll är lika svenskt som sill och nubbe i en röd stuga med vita knutar i en skärgård på midsommarafton. Personligen ser jag det inte ens som något negativt alls faktiskt. Absolut inte för ett AIK som presterat som det gjort de senaste tre åren.
Någon gång strax efter SM-guldet -98 föddes kravet att AIK skulle spela Bra Fotboll, både hos fans, motståndare och media. AIK skulle, oavsett motstånd, Föra Spelet, Dominera och spela Bra Fotboll. Tidigare hade IFK det kravet på sig och de hade ju faktiskt piskat upp både Barcelona och Manchester fucking United och hade halva landslaget i truppen så där fanns det sannerligen fog för kraven. Resultatmässigt vet vi ju hur det har gått sen dess. Både för IFK och AIK. För till syvende och sist är det ändå frågan om unga människor som ska ut och prestera mot elva andra unga människor vecka efter vecka och skillnaden mellan de bästa och de näst bästa är sällan särskilt stor. Och det är i det lilla utrymmet mellan bäst och näst bäst som motivation alltid slår klass. Alla som inte har läst Simon Kupers artikel "Därför vinner inte Holland" (publicerad i bl a Offside) rekommenderas att göra det.
Personligen är jag urless på matcher där AIK har bollinnehavet, pressar och spelar runt och förlorar med 3-1. Jag är villig att betala priset för "poäng till varje pris". Jag går med på att genomlida sista fem minuterna av Sverige - Argentina i evighet amen, bara vi står där med Lennart i slutändan. Inga problem, jag köper det.
Kristina Kappelin citerade Juventus credo i en artikel i dagens AB:
Det är okej att spela dåligt, men det är inte okej att ge upp.
Kan det sägas vackrare? Antalet gånger den klubben hämtat upp underlägen i tredje tilläggsminuten känns oräkneliga. Det vet Juventus och det vet motståndarna. Det måste vara som att ha Råsundaspöket på plan i varje match. Det måste vara fantastiskt att spela i ett sånt lag. Det händer säkert att de emellanåt spelar Bra Fotboll också. För spela grisfotboll kan de sannerligen göra när det krävs.
Det är dit vi måste sträva, inte efter något diffust bollinnehav, passningsprocent eller krav på one-touch till förbannelse. Allt det där är bara verktyg som i sig inte ger något. ÖIS har som internt mål att ha den högsta passningsprocenten i allsvenskan. Det har, såvitt jag förstått, man också haft två år i rad. Men när säsongen lidit mot sitt slut och kraven på prestation skruvats upp har luften gått ur dem som ur en ballong. Nu är det givetvis så att det visst är en fördel att ha ett bra passningsspel och bra rörlighet. Självklart. Men ibland fungerar det inte, av olika skäl. Har man då inte grisfotbollen att falla tillbaka på, för så får ju inte vi spela, vad gör man då? Jo, man gör som Gnaget har gjort alldeles för ofta de senaste åren. Man förlorar.
Förresten, om jag som spelare får höra att det inte är tillräckligt att ge allt på träning och match, jag ska se till att spela Bra Fotboll också, finns det inte en risk för att ett visst mått av osäkerhet infinner sig då?
”Va fan, räcker det inte med att vinna i den här klubben? Vad är det jag egentligen ska göra?” Det låter i mina öron som ett recept på hur man låser en människa i negativa tankebanor och får honom att underprestera. ”Du ska klara det och det och det på detta sättet, du ska springa tills du svimmar och du ska aldrig aldrig ge upp”. Det hade i alla fall jag ställt upp på.
Att AIK har en kvalitet på sin spelartrupp som är lika hög som någon annan idag tror jag det finns få som säger emot. Enligt vår tränare är dock endast fem-sex av dessa fulltränade och i matchform. Då vore det ju fullständigt urdumt att som tränare beordra sina mannar att gå ut och trilla boll mot riktigt bra och motiverat motstånd. Ett motstånd som efter första halvlek har haft ett bollinnehav på 61 % (nästan Argentina-klass), som spelar Bra Fotboll, För Spelet och Dominerar samt ligger under med 1-0. Efter slutsignalen, i de kalla siffrornas värld, kan vi konstatera att AIK tagit en poäng på bortaplan mot en av utmanarna till titeln.
Så visst, för mig får vi gärna spela med one-touch, överlappningar, attraktivt, offensivt och vad du vill. Men jag kommer aldrig att ställa den sortens krav på mitt lag. Kravet borde väl snarare formuleras enligt: ”Jag förväntar mig att ni spelar på ett sätt som passar er bäst och motståndaren sämst samt att ni aldrig ger upp vare sig närkamper, löpbollar eller matchen.” Om det innebär att mitt lag spelar grisfotboll emellanåt så är det helt okej med mig. Eller för att citera Oakland Raiders ägare Al Davis slogan:
”Just win, baby.”
Lars Grimlunds krönika i DN