Krönika: Räck upp en hand
Ett par dagar efter match. Om "nordens Roberto Baggio", "Hulken" och värvningen av Dulee Johnson.
I lördagens matchrapport efter AIK-Brommapojkarna kallade jag Kristian Haynes för "nordens Roberto Baggio". Jag blir så uppspelt av att vardagen är återställd med AIK-matcher. Jag blir nästan som OS-refererande Lasse Granqvist. Ändå inte. Med kaffetermosen under armen på Skytteholms IP lyckas jag bara konstatera att Kristian konserverat det som imponerade under 2005: det kvicka steget och den fina bollträffen. Så mycket mer kan man inte slå fast - ännu.
Kristian Haynes är en spelare som ofta nämns bland medspelare och ledare i goda sammanhang. "Internationellt steg" och "väldigt hög ambitionsnivå" är utlåtanden som verkat uppriktiga och ärliga. Trots sina arbetskamraters förtroende är emellertid många supportrar skeptiska till Kristians kapacitet att ta en plats i startelvan men deras motivering är lika löjlig som befängd: "Kristian Haynes väger för lätt!"
"Jag skulle vilja ha en stor kille!" Ni har hört det förut och lär höra det om och om igen. Den romantiska bilden av att värva spelare som dels är stora och dels fantastiska. "Var är dom?" frågar jag.
"Väger för lätt" är ett teoretiskt uttryck man använt sedan Dackefejden för en person som i relation till sin idrott har få kilon på sin kropp. Det elementära är varken spelarens bollbegåvning eller ambitionsnivå, istället förespråkas att individen kan redovisa en stor respektingivande hydda. Naturligtvis är det charmigt med spelare som är "stora och starka" när det blir rätt - som man kan hoppas blir fallet för Bernt Hulsker (mer om det senare).
Jag minns då vi stod samlade runt stadshagens grusplan för att se Svante Samuelsson på försäsongen 2002. Svante skulle komma att bli den store och starke fältherren vi saknat sedan Krister Nordins stormaktstid på slutet av 90-talet.
De flesta, för att inte säga alla, var exalterade och förblindade över den ståtliga lekamen Svante hade att exponera. Det var ingen liten fjant som äntligen hade kommit för att befria oss från de hårda kamperna i de allsvenska krigens mittfältsslag.
Nu ska jag inte älta det som varit men Svante Samuelssons tekniska inkompetens var det inte många som kände till då AIK äntligen funnit en "stor och stark kille." Istället för bristerna såg man den starke och pondusfyllde ledaren med mängder av vettiga rutiner.
Jag var i alla fall fullständigt uppfintad på den lilla träläktaren då jag huttrandes med trofast naiv framgångsförhoppning förvandlade Svantes uppenbara brister till "en stor killes behov att inte vara helt tekniskt kunnig".
Jag ber för att Per Karlsson inte gått i grupptrycksfällan att vara en stor kille. Jag hoppas att det som tillkommit Pers numera jättelika kropp är användbara muskler och inte ytliga behag.
Naturligtvis är inte Kristian Haynes ensam om att vara "drabbad" för den här typen av okunskap. Mattias Moström är bara en i raden av spelare som till en början räknats som otillräcklig på grund av liten benstomme.
För att understryka "väga för lätt"-ljuget ytterliggare nämner jag AIK:s senaste allsvenska skyttekung Kurt Hamrin säsongen 1954-55. Kurt var liten. För att stärka mitt förkastande hänvisar jag till några av de senaste årens allsvenska skyttekungar Thorvaldsson, Rosenberg, Ijeh och Berglund. De var inga fyrtorn. För att slutligen slå hål på myten: 68 kilo Nebojsa Novakovic!
A - I - K
AIK-BP. Det är för tidigt på säsongen för att säga egentligen någonting. Ändå säger jag att det ser fantastiskt bra ut. Dels för att jag är charmigt naiv och dels för att det finns visst fog om inte praktiskt så väl teoretiskt.
Jag har lovordat den konkurrenssituation som finns i truppen med undantag för "det något stabbiga" centrala mittfältet och målvaktsposten. Två dagar senare kan klubben ha löst det förstnämnda i och med värvningen av Dulee Johnson från Häcken och nu väntar jag bara på att få se andremålvakt Nicklas Bergh i någon av de kommande träningskamperna. Sedan är vi i hamn med ett mycket oväntat allsvenskt mirakel...
A - I - K
Har ni någonsin sett en snygg norrman spela fotboll? Medan det svenska landslaget kryllar av tvålfagra män med fåfängan som bäste vän räcker det att snegla på vårt västliggande grannlandslag för att finna oppositionen. Norska fotbollsspelare må vara "kämpe goa" och möjligtvis lite gulliga men man kan inte beskylla dem för att vara särskilt med på noterna vad beträffar ytligt medvetande.
När man först ser Bernt "Hulken" Hulsker på plan tror man inte sina ögon. Norrmannen är som hämtad från tidigare decenniers tipslördag: den långe anfallaren med för små shorts. Den vindsnabbe forwarden som tacklar motståndare efter det att domaren blåst av spelet.
Om man skippar seriefigruen Hulkens gröna färg och fjolliga lila äppelknyckarbyxor (är det någon som förstår varför Hulken har lila byxor?) får man Bernt Hulsker! Med andra ord: Bernt har alla förutsättningar att bli en "pretty big publikfavorit."
A - I - K
Dulee Johnson till AIK. En nyhet som naturligtvis engagerade klubbens supportrar under måndagseftermiddagen. Tidigt gick det att skönja den generella åsikten:
JA till utökad konkurrens på det centrala mittfältet!
NJA till värvningen av en karaktär vars nutidshistoria vittnar om dom för misshandel, olovlig körning och grov rattfylla!
Det flera av klubbens supportrar påpekar är AIK:s inte helt konsekventa handlande beträffande policyn om att värva spelare med "rätt karaktär".
Till viss del kan man förstå de som ställer sig tveksamma till den brottsbakgrund Johnson antistoltserar med. AIK som klubb har tydligt gjort klart att man inte vill ha något att göra med "bråkstakar" på läktaren samtidigt köper man en spelare som haft uppenbara problem att hålla sig på rätt sida lagen...men det behöver inte vara fel!
AIK har aldrig uttalat sig stå för en syn på sina anställda med krav om fläckfritt förflutet. Däremot kan värvningen av Dulee Johnson i dagens läge betraktas som en rejäl chansning av klubbledningen. Det kan sluta med att Dulee bidrar till den nödvändiga konkurrens som saknats centralt på mittfältet och därmed höja lagets prestation. Det är det goda scenariot. Det dåliga behöver jag förstås inte nämna.
Dulee Johnson är till AIK kommen och ju fortare vi supportrar accepterar desto bättre!
A - I - K
Tänk dig tidigt i april när snön inte längre finns i Råsunda, solen ger kontrast till den småkyliga skuggtemperaturen, barnen springer i Hagaparken, ölen flödar på Dick Turpin, "klack-Jonas" vansinnesskriker, någon drar igång en ramsa på East and company, AIK:s spelarbuss rullar in på Solnavägen...
Alla som längtar till allsvenska premiären räcker upp en hand!
