Landskrona BoIS – AIK 1-2
Del två av matchrapporten.
Matchavgörande händelser
De sju minuterna närmast efter bytet innehåller de avgörande sekvenserna för att tre poäng kunde bärgas. Anders Frisk, som dittills svarat för en mycket bra insats och inte alls försökt stjäla showen (om man kan kalla denna match för en show), kliver först nu in i handlingen. Undertecknad var själv förvånad att han inte märkts mer och väntade spänt på vilket av lagen som skulle få en sen straff till skänks. Bekvämt nog blev väntan kortare än beräknat och dessutom föll det för vår del väl ut. Tamandi – som i den andra halvleken började gå framåt mycket mer – sprang in i straffområdet efter väggspel med Nordin. Tamandi höll ifrån sig Cetinkaya med ett tag runt midjan och föll därefter. Spelet fick fortgå, men vid avblåsningen konsulterade Frisk assisterande domaren och dömde därefter straff. Den assisterande domaren måste ha sett något som varken Frisk, jag själv eller TV-kommentatorerna såg. De reprisbilder som visats inleds med kontakt från båda spelarna och det är möjligt att Cetinkaya river tag i Tamandi, att han gör det innan Tamandi tar tag i honom samt att detta påbörjas i straffområdet. Men det är föga troligt. Nåväl, straff blev det och Andreas satte den hårt och lågt i den tomma högra burhalvan, för att sedan springa fram till klacken för kramkalas.
I nästa Landskronaanfall täcks Cetinkayas skott, han får bollen igen och försöker chippa men bollen strax över. Nannskog faller i en löpduell och vill ha straff. En period följer då Landskrona uppträder ganska frustrerat, bland annat fäller Ravn Rubarth fult och onödigt vid sidlinjen med gult kort som följd. På den efterföljande frisparken får Rubarth bollen till vänster, vänder ut och in på Helgason för att sedan slå en perfekt boll mot Andreas Anderssons huvud. Denne får stå ouppvaktad mellan Nilsson och Ucar, för att enkelt nickskarva ner bollen i målets högra hörn.
Nervös avslutning
Efter 0-2 blir AIK än mer aggressiva, Landskrona å sin sida chansar framåt och lämnar allt större ytor mellan lagdelarna. AIK kan trots flera ypperliga lägen inte döda matchen helt och hållet utan tvingas stå ut med en nervig avslutning efter att Landskrona reducerat i minut 85. AIK byter med kvarten kvar in Kibebe för Rubarth (och därmed skickar över ”Ishi” till hans för dagen tredje mittfältsposition) och Landskrona har tagit ut de i första halvlek mest skapande Johan Andersson och Alexander Farnerud (den senare skadad efter en halvful men ack så värmande glidtackling av Ishizaki), vilket gör det upplagt för långbollar mot ett månghövdat anfall. Att mittbacken Thorvaldsson kliver framåt i planen gör inte heller den desperata taktiken hemligare. Innan reduceringen har Nannskog ett skott på mål ur snäv vinkel och AIK minst ett par bra chanser. Först stjäl Ishizaki bollen och försöker placera in den i högra krysset, sedan är det Corneliusson som upphakad i straffområdet inte kan få avslutet på mål efter inspel från Tamandi och stilfull vändning.
Istället alltså 1-2 genom nyinsatte Indrek Zelinski. Thorvaldsson lyckas runda Björck till vänster, hans inlägg blir till Håkan Svenssons enda misstag då han försöker boxa bort det. Han boxar dock inte bättre än att Zelinski helt ren kan damma in bollen från nära håll. Tjernström hade släppt den ytan för att täcka närmre mål då Björck var på högerkanten och Tamandi fortfarande inte hunnit ställa om efter ovan nämnda anfall.
Minuten efter målet har AIK den bästa chansen att avgöra, när snabba korta passningar mellan Ayorinde-Kibebe-Andersson-Corneliusson når en fri Ishizaki vars avslut från nära håll räddas av Mats Svensson. Med en minut kvar av ordinarie tid nickar Nannskog över efter inlägg från Cetinkaya. Därefter följer en fem minuter lång period då främst Ishizaki, Ayorinde, Corneliusson och Andersson effektivt dödar tid och söker sig ut mot hörnflaggan. Ändå blir det mycket farligt i fjärde stopptidsminuten, då en långboll studsar över alla huvuden och når Eklund vars nickskarv ser ut att ge bollen en båge över Håkan Svenssons fingrar och in i mål. Men Håkan Svenssons fingrar är långa och starka. Eklund har innan slutsignalen också ett distansskott som går strax över.
Rörlighet och vilja
Sammantaget en ny match där AIK rycker upp sig i andra halvlek, då rörlighet och vilja åter fixade tre poäng. Hela laget lyfter sig i den andra halvleken då Tamandi, Ishizaki och tvåmålsskytten Andersson spelar riktigt bra och försvarsspelet fungerar mycket bättre.
Money har talat om att AIK ska kunna spela dåligt och vinna. Det har lyckats flera gånger hittills. Undertecknad saknar fortfararande ett tydligt egentligt grundspel som skiljer sig från de flesta andra lag och från de senaste tragiska åren.
-Vi har en bättre rörlighet och vi vill nog mer än ifjol, gav Andreas Andersson som förklaring i en TV-intervju, när han ombads beskriva skillnaden från fjolåret.
Det låter som en vettig förklaring, men också som de enda skillnaderna. Frågan är hur långt det räcker med kvalitetsspelare, vilja och rörlighet. Det ser åtminstone otroligt roligt ut i tabellen just nu och det finns åtminstone en möjlighet att derbyt mot Djurgården blir en seriefinal.
