Idrottens fusk är inte en domares misstag
"Detta filmande skedde som vanligt entusiastiskt påhejat av hemmapubliken som ivrigt försökte få domartrion att begå ytterligare ett misstag. Misstag som vi alla älskar att hata"
En missad offside, en tillfilmad frispark, en målvaktstavla, en back som missar en brytning, en domare som missar en straff, ett felaktigt bortdömt mål eller en lättvindig straffspark, är inte det en del av fotbollens tjusning?
Senaste domare ut i hetluften heter Mikael Nilsson och kommer från Stora Höga. Den mycket meriterade linjemannen fällde det avgörande utslaget när Frisk blåste straff på Olympia i matchen mellan Landskrona BoIS och AIK. Jimmy Tamandi föll i en närkamp innanför straffområdet. TV-bilder säger oss tittare att straffen kan ha varit lättvindigt dömd, men domaren som hade en annan vinkel från sin linje vidhåller att straffen är rätt dömd. En bedömning som ältats fram och tillbaka i media och bland supportrar alltsedan matchen i måndags. Vem vet, kanske det en dag dyker upp amatörbilder från läktaren som ger Nilsson helt rätt i sin sak.
Hammarby har av motståndarsupportrar beskyllts för att tilldömas många billiga frisparkar, men ska vi verkligen skylla allt på domarna?
Fotbollen innehåller många moment där en persons bedömning av en situation kan vara avgörande för hur den utvecklar sig. En del av sportens tjusning är just den avgörande felbedömningen. Görs den felaktiga bedömningen av en spelare kan betraktaren vara besviken och media kan ge ett lite lägre betyg, men det slutar oftast där det var ju trots allt bara ett misstag. Gör domaren den felaktiga bedömningen är det katastrof.
Jag tycker att det är en del av tjusningen med fotbollen att den är just mänsklig, folk kan fela och jag ställer mig istället frågan; vem är den största fuskaren och den vi alla egentligen borde gnälla på?
Jag hittar snabbt svaret genom att blicka tillbaka ett par dagar och återigen återvända till matchen på Olympia. Anders Frisk är en av fotbollsvärldens mest uppskattade domare, men blir ofta kritiserad i allsvenskan. Kritiken grundar sig i att han inte skulle finna inspirationen att uppnå den kvalitet han besitter när han dömer internationellt. I måndags bevisade han motsatsen. Efter att ha tilldömt AIK den tveksamma straff som innebar 1-0 började Landskronas spelare falla som höstlöv, speciellt innanför straffområdet. Detta filmande skedde som vanligt entusiastiskt påhejat av hemmapubliken som ivrigt försökte få domartrion att begå ytterligare ett misstag. Misstag som vi alla älskar att hata.
Anders Frisk och hans assisterande domare stod sig dock starka och hanterade den svåra situationen på ett bra sätt och föll inte till föga för hemmapublikens kritik. Anders Frisk kompenserade inte sitt misstag och varför skulle han göra det. Är det någon som sett en högerback göra ett misstag i kompensation för det misstag som motståndarlagets högerback gjorde i ett tidigare läge?
Jag började med att beskriva ett antal situationer, de flesta av dessa situationer uppstår många gånger i varje allsvensk match, men det är bara de redan hårt utsatta domarna som gång på gång blir överösta med massiv kritik varför? Är domarna verkligen så genomruttna som vi gång på gång påstår, eller har deras situation blivit avsevärt mycket svårare av att hela tiden behöva göra bedömningar om vem som blev fälld och vem som filmade?
Avslutar mina tankar med att ställa mig frågan om vem som är den största boven i matcherna, gnällande spelare som försöker fuska sig till fri- och straffsparkar eller domare som bara begår ett misstag likt en uppsnurrad högerback?
Jag lovar att bjuda Jon-Inge Höjland på korv om han blir uppsnurrad på läktaren på måndag.
