Hang 'em high!
Undertitel: Funderingar och känslor kring överlagt mord på en tvilling...
Vi måste gå in stenhårt som i höstens cupfinal då det nästan var övervåld. Det bara känns rätt att göra så. Men det räcker inte med att slå undan benen för dem. De skulle bara kliva upp och borsta av sig det gräs som växer mot himlen.
Nej, för att stoppa Djurgården krävs att syreflödet till hjärnan stoppas. Att kroppspulsådern skärs av. Att navelsträngen klipps. Djurgården har en spelidé som spelarna är mycket trygga i, som de kan falla tillbaka i utan desperation även om mål trillar in bakom dem. Hur rör man runt i den tryggheten, hur får man de unga mästarna att komma ur balans?
Jag kan knappast säga att jag har specialstuderat Djurgårdens spel, det är ju inte så att man frivilligt utsätter sig för att hänga nere på Kaknäs och följa upplägget. Utan att vara insatt i detaljer och nyckelord menar jag att det viktigaste är att hugga av deras huvuden. Vad jag syftar på då är att fokusera på vad som gör deras spel, för att sedan förstöra det. Det är däri ett lags verkliga svaghet ligger: Att inte få sitt bränsle, att inte kunna genomföra det man är bäst på, det man är tryggast i att utföra. Inte i de svagheter man de facto har. Åtminstone inte när man är bäst. Därför lämnas deras direkta svagheter därhän i denna text.
Att ett så inövat och rollfördelat spelsystem som Djurgårdens ska kunna lamslås är föga troligt. Givetvis förekommer i deras spel viss flexibilitet, men spelsättet är mestadels anpassat till att slå klassiskt svenskt spelande lag. Vilket bevisats gång efter annan. Svenska lag är ju vad de har fått öva på att vinna och åter vinna mot. Att enstaka förluster inkasseras mot lag som spelar typiskt svenskt men med lägre press, betyder inte nödvändigtvis att det är rätt medicin mot epidemin Djurgården. De har ju faktiskt vunnit en mängd matcher mot lag som spelat ungefär som Helsingborg respektive Örebro. Vad går det då att göra för att störa dem kraftigast? Teorierna i landet är säkert många. Vissa bättre underbyggda än andra, vissa mer detaljerade än andra. Det finns säkerligen flera bra sätt, men Djurgården bör definitivt mötas med något de är ovana vid. Att konfrontera ovana situationer är visserligen utmanande, men svårare än det man övat på om och om igen. Även utanför spelet fotboll.
Landets mest exponerade allsvenska tyckare Ola Andersson och Tomas Wernersson har olika teorier huruvida Djurgården ska mötas med högt eller lågt försvar. För mig är det av sekundär betydelse. Frågan är snarare hur man styr när man försvarar och vad man tvingar Djurgården att göra.
På måndag möter de vårt lag, för närvarande seriens ledarlag. Ett lag som innehåller många riktigt bra spelare – särskilt offensiva sådana – och som allt mer visat sig kapabelt till att orka pressa högt i nittio minuter. Men något taktiskt organiserat spel olikt andras har AIK ännu inte utvecklat under Richard Money. Däremot har vissa nyansskillnader – ibland större och mer tydliga sådana – märkts mot olika motstånd. Det intressanta blir att se hur just Djurgården ska hanteras. Fysiskt spel är en viktig komponent men långt ifrån ett enkelt segerrecept.
Uppenbarligen är Kim Källström en nyckelspelare. En övervägande del av uppspelen och speldirigerandet går genom honom och hans kolleger i mitten. Källström bör inte ges den tid han är van vid att få, ty han är kanske bäst i allsvenskan på att använda den. Uppspelen till det centrala tremannamittfältet bör därför inte få slås på det sätt Djurgården vill. Huruvida Mr Money väljer att uppmana till att ligga extra tätt på Kim och/eller andra i mitten, sätta disciplinerad press högt upp för att tvinga deras minst bollskickliga och presståliga backar slå dåliga uppspel eller bollar mot Björcks och Nilssons huvuden, låta deras försvar jaga hemåt utan boll i frekventa omställningar, styra mittfältarnas benpipor mot Krister Nordins, tvinga fram deras mittfält för att ställa om bakom dem och i fart med boll attackera deras backlinje, eller en kombination av dessa återstår att se. Att de uppräknade möjligheterna är i olika grad tänkbara grunder i ett framgångsrikt koncept är jag övertygad om. Men jag vet inte vad fokus kommer att läggas på dagarna fram till match. Jag hoppas verkligen att Money&Kisfaludy har studerat sin fiende noga och vet exakt hur skalpellen ska skära. Endast en veckoända finns att tillgå för slipandet.
Frågorna fick inte många svar i den här texten (heller). Snarare väcktes väl fler frågor. Svaren levereras mellan åtta och tio i en av de mest (av fest, hopp och ångest) laddade måndagskvällarna i gnagares och gårdares gemensamma allsvenska historia. Under tiden en uppmaning till laget:
Krossa Kim!
