Tottenham - West Ham4 - 1
En fantastisk vändning gav poäng
Öka takten sista kvarten - AIK. Det känns rätt att låna en Bajenramsa en dag som denna. Matchrapport från gårdagens derby där AIK vände 0-3 till 3-3.
0-3 blev 3-3 den sista kvarten. Detta inför 35 000 personer på ett kokande Råsunda. Ett osannolikt slut på en mycket bra fotbollsmatch. En match där Djurgården var det bästa laget men där AIK visade upp en grym moral som till slut gav resultat.
Än en gång visade det sig att en match inte är slut förrän efter 90 minuter plus tillägg. Djurgårdarna lär aldrig glömma det.
Matchen startade i ett otroligt högt tempo. Snabba anfall från båda håll. Inom loppet av åtta minuter hade båda lagen vaskat fram ett par feta målchanser var utan att näta. Daniel Hoch hade ett jätteläge på volley från nära håll som Andreas Isaksson räddade och Svante Samuelssons närskott täcktes i sista stund efter fint förarbete av matchens bäste AIK:are, Andreas Andersson.
Åt andra hållet handlade det mycket om Andreas Johansson som hade autobahn bakom AIK:s centrala mittfältare. Han kom gång på gång i andra våg och fick ta avslut i gyllene tillfällen. Desto bättre för AIK hade han inte siktet inställt den här gången.
Efter en stark inledning av AIK var det Djurgården för hela slanten resten av halvleken. Laget var betydligt rörligare och ställde om blixtsnabbt. AIK lyckades inte alls få grepp om det centrala mittfältet och mittfältarna Arneng, Källström och Johansson i Dif såg hela tiden till att utnyttja sitt numerära överläge. Dessutom med god hjälp av löpvilliga anfallsspelare och ytterbackar. Håkan Svensson fick storspela och rädda ett par frilägen för att freda sitt mål.
Framåt var det inte mycket för AIK. Andreas Andersson var hårt uppvaktad av motståndarförsvaret men var den spelare som såg till att AIK då och då kunde flytta upp och komma till anfall. Spelarna gav varandra för dåligt understöd och anfallen blev för korta. Centralt gick det för långsamt när Nordin eller Samuelsson fick bollen.
AIK lyckades dock få bättre grepp om matchen sista tio av första halvlek och såg ut att kunna hålla nollan till paus. Då, på den andra övertidsminuten, slog Johan Elmander till. Fri vid den bortre stolpen kunde han överlista en chanslös Svensson. Förarbetet stod Samuel Wowoah för som snurrade ett varv med Kalle Corneliusson innan inspelet kom.
Rättvist men självklart snöpligt.
I den andra halvleken mattades tempot inledningsvis och det blev inte lika mycket attackfotboll från de båda lagen. AIK bytte ut Svante Samuelsson och in med Arash Talebinejad vilket medförde att Hoch flyttades ner som mittfältare.
AIK lyckades också få bättre grepp på Djurgårdens anfallsspel genom att inte starta pressen så högt upp i banan. Framåt var Gnaget dock fortsatt bleka och de feta chanserna var lätträknade.
Sen kom tre minuter som höll på att bli avgörande. Först rakar Kim Källström in bollen från nära håll i den 69:e minuten. Detta efter en hörna där AIK-försvaret agerat passivt. Tre minuter senare gör Johan Elmander mål på ett friläge där han såg ut att vara i misstänkt offsideläge vid passningstillfället. Bollen mellan Svenssons ben och matchen kändes körd.
AIK gav dock inte upp. Framför allt gav inte klacken upp som eldade på från Norra. Efter det tredje målet började spelarna i AIK äntligen löpa utan boll. Framför allt Kalle Corneliusson och Daniel Tjernström började våga ta löpningar framåt vilket gav understöd till mittfältarna. AIK satte allt på ett kort vilket gav resultat. Helt plötsligt fick AIK igång kantspelet.
Först dundrade Mats Rubarth in 1-3 på volley från nära håll sedan Andreas Andersson slagit in ett inlägg från höger som gick över allt och alla utom Mats Rubarth.
Fem minuter senare var det dags igen. Denna gång var det Rubarth som bjöd tillbaka med ett par finter på vänsterkanten nära kortlinjen. Inlägget gick över de flesta och fram till Stefan Ishizaki som placerade in 3-2 nära den bortre stolpen. Det var match igen.
Slutskedet blev oerhört dramatiskt. Först hade Djurgården och Elmander chansen att punktera och göra 4-2. Skottet dock över. Sedan hade AIK en hörna där bollen fastnade i en klunga någon meter från mållinjen och bara låg och väntade på att tåas in. Det blev ett AIK-avslut till slut, men då högt över och utanför.
3-3 skulle dock komma. Daniel Tjernström fyllde på från backposition och efter att Rubarth spelat fram kunde Tjernström nära sidlinjen få till ett suveränt inlägg som ännu en gång ställde Dif-försvaret. Backklippan Markus Karlsson såg som fastväxt ut i gräset och missade bollen medan inhoppande Samuel Ayorinde precis bakom placerade in bollen med pannan. Stolpe in bakom en maktlös Isaksson. AIK hade kvitterat.
Det höll dock på att sluta med en Dif-seger sedan Johan Elmander fått ännu en chans i den 93:e minuten. Fantom-Håkan Svensson hann dock ut och rädda med en benparad och matchen slutade 3-3.
Summering:
AIK gjorde ingen bra match i 75 minuter eller kanske var det Djurgården som gjorde laget dåligt. Framför allt var Dif bättre på mittfältet där Kim Källström såg snabbare, starkare och säkrare ut än någon av AIK:s mittfältare. Dessutom rev Andreas Johansson upp stora sår med sina djupledslöpningar. Det gick oerhört fort när Djurgården ställde om från försvar till anfall.
Både Svante Samuelsson och Krister Nordin hängde inte med i svängarna och kapten Nordin hade en riktigt tung dag på AIK:s mittfält, både med och utan boll.
Dock så svarade AIK för en fantastisk kämpainsats den sista kvarten och det var märkligt att se hur tröttkört Dif var de sista tio minuterna. Det Djurgården som har tre så fantastiska försäsonger i bakfickan. Laget gick på knäna medan AIK trummade på med klacken i ryggen.
Scenförändringen var total och frågan var var de krafterna kom ifrån. Oerhört kul att se.
Bäst i AIK var Andreas Andersson som verkligen prickat in toppformen. Han var ett ständigt hot framåt med sina löpning och han fick hela tiden stoppas med ojusta medel. Det var också kul att mittfältarna i AIK lyckades hitta Andreas då han löpte ut bakom ytterbackarna. Detta lyckades man ofta med.
Håkan Svensson var också ruggigt bra i mål och bäst bland backarna var än en gång Fredrik Björck. Arash Talebinejad svarade för ett piggt inhopp.
