WBA - Bournemouth1 - 2
AIK - IFK Göteborg 0-2
Bra AIK-spel i en timme, sedan föll laget ihop efter två snabba mål av IFK Göteborg. Andreas Andersson allvarligt knäskadad. Matchrapport
Än en gång blev det första målet matchavgörande på Råsunda. Och än en gång gick Gnaget mållösa från en allsvensk hemmamatch. AIK lyckades inte följa upp den fina insatsen från senast. Dessutom blev Andreas Andersson knäskadad och kan missa resten av säsongen. Det fanns många anledningar till att inte vara glad efter den här matchen.
AIK hade dock matchen i ett bra grepp fram till det första baklängesmålet. Gästerna hade svårt att hålla i bollen och Krister Nordin kunde gång på gång bryta bollen högt och starta motattacker. AIK fick dock aldrig det ledningsmål man behövde och när så bollarna ramlade in bakåt fanns inte kunnandet eller kraften att komma tillbaka.
- IFK Göteborg vann mittfältet. Det bästa laget vann, sa Richard Money efter matchen.
Första halvlek:
Spelades i relativt högt tempo och med hög intensitet. Det smällde friskt i närkamperna och det var mycket mittfältsspel. Mycket kamp och lite skönspel som det heter. AIK hade mest boll och kontrollerade stundtals matchen men hade svårt att skapa de riktigt feta målchanserna. IFK försvarade sig bra och satsade på kontringar. Framför allt var det Jonas Henriksson som oroade på sin högerkant. Han skapade på egen hand två-tre lägen som kunde ha resulterat.
I AIK var det Mats Rubarth och Daniel Hoch som skapade farligheterna. Nästan alla AIK:s anfall kom via vänsterkanten och Rubarth spelade två gånger om fram Hoch till farliga skottlägen mitt framför mål. Men båda gångerna hann en IFK-back täcka undan i sista stund. Fredrik Björck hade en bra nick på mål och ett mycket tungt vänsterskott precis utanför. Bengt Andersson hade dock inga större problem att freda sitt mål under halvleken.
Andra halvlek:
Richard Money möblerade om halva laget i paus och gick över till att spela 4-2-3-1. Med Corneliusson och Tamandi som ytterbackar, Kibebe bredvid Nordin centralt, Mutumba och Rubarth på kanterna och med Alm bakom Hoch längst fram. Detta fungerade bra ända fram till Erlingmarks ledningsmål. Innan målet kändes det som om AIK var nära ett ledningsmål men att man mötte ett bra försvar. IFK kändes uddlösa och skulle de göra mål var det på en kontring eller en fast situation. Vilket också blev fallet.
Efter de två snabba IFK-målen föll AIK:s spel ihop och man föll tillbaka till gamla synder med allt för många långbollar och stressade anfall. Richard Money tyckte också att laget för första gången i år gav upp mot slutet.
- Det kändes lite efter 0-2 att vi slutade tro på oss själva. Däremot var fansen fantastiska. Det kändes som om de var de enda som trodde på en vändning sista tio, sa Money efter matchen.
Visst skapade AIK en del chanser, men trots att Mild var skadad och Sebastian Johansson utvisad sista kvarten lyckades man inte få till något vidare tryck mot motståndarmålet. IFK-spelarna kämpade frenetiskt och skulle bara hålla tätt.
AIK:s bästa chans efter paus hade annars Mats Rubarth direkt efter 0-1-målet. Fint framspelad av Kalle Corneliusson fick Rubarth fritt skottläge i vänsterläge, men Bengt Andersson gjorde en fin parad. I övrigt var det också Mats Rubarth som skapade farligheterna från sin vänsterkant, men inläggen hittade ingen AIK:are den här kvällen.
Målen:
1-0 av Erlingmark var en intränad frisparksvariant. Martin Ericsson slår den perfekt med inåtskruv mot mitten och Magnus Erlingmark visar vad rutin betyder då han enkelt håller undan sin markerare (Fredrik Björck) och nickar in bollen från nära håll bakom en chanslös Håkan Svensson.
2-0 var en rörig situation där AIK allt för enkelt lät gästernas bästa spelare, Martin Ericsson, vandra in och slå ett inspel längs marken. Dock så var han offside då han fick tillbaka bollen, men domaren menade att den kom från en AIK-spelare som kom i vägen för ett skott från Sebastian Johansson. Fredrik Risp var sedan sist på bollen från Ericssons andra inspel och Risp dunkade upp bollen i nättaket från nära håll. Svensson maktlös igen.
Skadan på Andreas Andersson:
Andreas fick en boll av Alm inne i straffområdet och i duell med Magnus Erlingmark vred "Adde" till knät. Det såg inte ojuste ut på något sätt, och inte heller som om det skulle vara något farligt. Men det stod ganska snabbt klart att Andreas hade spelat klart matchen och efteråt var det allvarliga miner på AIK:s läkare doktor BOT.
- Vi får avvakta morgondagens (läs i dag) magnetröntgen innan vi vet med säkerhet, sa Bengt-Olov Tengmark efter matchen.
Andreas själv var inte glad efteråt. Omsvärmad av journalister i omklädningsrummet sa han att det var samma känsla som mot Trelleborg år 2000 då korsbandet gick. Dessutom var det i samma knä.
- Jag kan bara hoppas att det inte är det, sa han.
Andreas ersattes av Martin Mutumba som gjorde en fullt godkänd insats även om han ibland såg vilsen ut i AIK-anfallet. Mutumba vågade utmana och släppte bollen i tid. I slutet av andra byttes han korrekt ut då han var trött.
AIK:
Gjorde definitivt ingen dålig match i 60 minuter. Snarare tvärtom, det var bra inställning och spelarna stod upp bra mot ett tufft spelande IFK. Det som saknades var spets framåt. Laget nådde inte upp till de höjder man haft hemma tidigare i år. Efter att Andreas Andersson gått ut saknades tyngd framåt och högerkanten med Corneliusson och Tamandi i första kom inte alls till i offensiven. Däremot fungerade vänsterkanten bättre. Mats Rubarth gjorde en riktigt bra match.
Det var också frustrerande att se att AIK inte orkade jobba till sig ett reduceringsmål. Och med så bra spelare som "Adde" och Ishizaki borta, plus att Arash och Ayorinde såg lite ringrostiga ut när de kom, hade man inte kunnandet att dyrka upp det samlade IFK-försvaret.
Bra i AIK var också Jimmy Tamandi, Pelle Nilsson och Krister Nordin. Fredrik Björck var också felfri under hela matchen och gjorde en fantastisk bra insats, förutom missen vid målet, som tyvärr kostade matchen.
IFK:
Var betydligt mer aggressiva än på Gamla Ullevi senast och dessutom var Martin Ericsson och Jonas Henriksson mycket bättre. Men framför allt imponerade deras defensiv. Bengt Andersson var lika bra som senast och mittbackarna Antonsson och Risp mycket svårpasserade. Dessutom såg Magnus Erlingmark till att Håkan Mild inte saknades speciellt mycket på mitten. En eloge till IFK Göteborg för en väl genomförd match.
