Krönika: Var står skåpet Peter?
Jag behövde inte se matchen för att med eftertryck kunna påstå att AIK inte spelade bra mot Helsingborg.
"Vi slog flest passningar rätt, men vad hjälpte det på sista raden?"
Att skriva att det gått troll i AIK:s spel, eller att det är grus i maskineriet känns lite vagt i den motgångsvåg som drabbat de svartgula. Då det började blåsa emot stod sportchefen Peter Kisfaludy stark och upprepade likt ett mantra, "det är nu vi måste stå enade". Ett mantra som mer än någonsin gäller nu.
Jag såg inte matchen mot Helsingborg. Den här gången gjorde jag några tappra försök att försöka följa drabbningen via Radiosporten. Försök jag var när att ge upp då Sveriges Radio valde att prioritera gräsrotsfotboll före katastrofen i Helsingborg. För en katastrof var vad det var, och det kan jag påstå även utan att ha sett mer än sammandrag från matchen. Hur kan någon påstå att det var en bra match?
Jag vill stå enad, enad med truppen och resten av klubben, men inte kan vi väl påstå att det är bra att fölora mot en seriekonkurrent med 5-1? Vi hade en bra offensiv läser jag, vad var bra? Jag tycker inte det är bra offensiv att prestera ett mål framåt, speciellt inte när det kommer till genom ren slump. Om vi ska se framåt och stå enade, ska vi då ljuga för oss själva och säga att vi var bra eftersom vi hade ett bra passningsspel? Vaddå ljuga för oss själva? Vi får ju till och med medhåll från Helsingborgstränaren, tänker många. Självklart är det ren och skär lögn. En lögn vi tar till för att försöka trycka ner den besvikelse vi känner över förlusten.
Vi slog flest passningar rätt, men vad hjälpte det på sista raden? Jag tycker att det är jättekul att vi tog ett steg i rätt riktning och faktiskt får igång ett bra passningsspel, men inte anser jag att vi kan ha spelat bra för det. Att vi har en trubbig spets tycker jag mer stämmer in på det AIK jag sett spela. AIK har gjort 26 mål i årets allsvenska, Niklas Skoog har gjort 18. Det mina damer och herrar är bara ett mål mindre än vad de som idag är med i AIK:s trupp (skadade Andreas Andersson och till Norrköping flyktade Andreas Alm borträknade) mäktat med tillsammans. Det Mr Money är vad jag kallar bra offensiv.
Jag kan stå enad bakom uttalnanden om att vi faktiskt hade en svag defensiv. Nog fan var den svag alltid, fem (!) mål i baken - det är inte konstigt att supportar och media är kritiska. Vi fick Rubarth utvisad säger en del, vi stod faktiskt upp bra med bara tio man på plan säger andra, den tredje tycker att Frisk är Sjuk. Jag säger att det är rent genomuselt av Mats Rubarth att sätta sig och laget i den situationen. Gula och röda kort är en del av spelet, för AIK är det dessutom en stor del av spelet. Lagledningen har gång på gång påtalat att det nu ska vara slut på de idiotiska korten från Gnagets del, trots det går Mats Rubarth ut och drar på sig två onödiga kort, måhända att något var hårt eller fel dömt, men Rubarth borde veta med sig att hans opolerade spelstil gjort att han har matkens ögon på sig. Det blir tufft mot Djurgården.
Jag står enad bakom Richard Money, och hoppas att han och resten av laget nu släpper Allsvenskan. Ta istället resterande matcher som en underbar möjlighet att spela ihop det lag som nästa säsong är med i guldstriden, ta dessa tillfällen till att testa spelare. Ta fram urnan och bestäm en gång för alla - vilka ska vara med och vilka ska bort? Avståndet ner till det otäcka kvalstrecket är långt, långt nog. Vi kommer inte sluta topp fyra i år, hur bra laget än börjar spela. Om jag vet att lagledningen testar och hittar vägar för framtiden, då spelar det egentligen ingen roll om vi slutar femma eller tia i allsvenskan, säsongen är ändå ett praktfiasko.
Jag ställer mig enad om AIK väljer att isället lägga stor kraft på att ge oss ett fantastiskt europaäventyr. UEFA-cupens kvalmatch borta mot Fylkir bara ska vi vinna. Allt annat vore i mina ögon ett av de större fiaskon vi mäktat med. Gör vi enligt plan och vinner över islänningarna stundar än roligare matcher och även om det gått motigt tror jag att den trupp vi har kan prestera och till och med överraska i enstaka matcher bara inställningen finns där.
Det finns en väg kvar ut i nästa års Europa, ta det kraftfullaste av fordon och kör in på den. Vägen stavas Svenska Cupen och är av tradition en fin svartgul angelägenhet. Vinn kvartsfinalen över Djurgården, krossa Assyrsiskas gulddrömmar och kör sen, med den högsta växlen i, över finalmotståndet inför ett fullsatt Råsunda, vår sjungande och gungande borg.
Det kan trots allt bli en rolig höst, men för att den ska bli vad vi vill krävs det att sportchefen och tränaren gemensamt med truppen fattar det tuffa beslutet om vart skåpet ska stå. När det är beslutat visa oss det och gör det med full kraft.
Berätta var skåpet står, herr Kisfaludy, jag lovar att jag kommer stå enad bakom det och hoppas att det blir riktigt trångt där jag står.
