Krönikan: Det här var vändningen
AIK bjöd på bra underhållning i derbyt även om effektiviteten framför mål gjorde att Djurgården tog alla tre poängen med sig. Framför allt gladde Martin Åslunds spel på mittfältet.
2-1 till Djurgården var AIK:s andra derbyförlust för året. När hände det senast?
Trots det känns det inte speciellt tungt efter matchen. Till skillnad från i våras innehöll den här matchen inte samma prestige och det fanns inte den där riktiga nerven heller. Vi är för långt efter just nu.
Dock så tycker jag att det var en mycket underhållande match även om det inte skapades så speciellt många målchanser. I alla fall stundtals. Och i alla fall med AIK-ögon sett. Jämfört med den tafatta historien mot Öster var det här som en VM-final. Jag är mycket stolt över AIK:s insats.
Äntligen fanns löpviljan utan boll där igen och äntligen fanns ett försvarsspel över hela banan som sånär fungerade hela matchen. AIK:s sätt att möta Djurgårdens tre mittfältare med samma mynt var ofta mycket effektivt. Det nya 4-1-4-1-systemet börjar utvecklas till något bra som på sikt kan bli spännande och framgångsrikt. Det som saknas i dag är flytet, effektiviteten och tyngden framför motståndarmålet. Men det kommer förhoppningsvis.
Det var också roligt att se att AIK klarade av att ställa om snabbt igen och att man klarade av att skapa avslutningslägen efter flygande anfall. Åslund, Boateng, Hoch, Quansah och Ishizaki är alla spelare som kan behandla bollen snabbt. Gårdagens match visade att AIK är på rätt väg igen. Det här var vändningen även om det blev noll poäng. Det är jag övertygad om.
* * *
Daniel Hoch och Martin Åslund var två stora glädjeämnen mot Djurgården. Åslund var strålande så länge han orkade och han har kommit igen mycket starkt efter sin långa skadeperiod. Han ser ut att vara på väg mot sin bästa period någonsin i AIK. Stark i närkampsspelet, bra förmåga att hitta lediga ytor och snabb i tanken. Tänk om han kunde få till det bättre i avslutningarna också. Åslunds fina comeback känns som det mest positiva just nu.
Daniel Hoch gjorde också en fin insats som ensam anfallare. Ett mål och två bra lägen till. Har han löpt mer i en och samma match någonsin? Hade Daniel bara valt att panga på bollen med vristen i stället för att använda bredsidan vid sin bästa chans i andra halvlek hade AIK förmodligen vunnit.
* * *
Derek Boateng fortsätter att göra framsteg i AIK-tröjan. Nu började han för omständigt med ett par enkla missar men efterhand blev det rakare och enklare. Plus ett par mycket fina genomskärare till löpande yttrar. Derek tillhörde en av de bästa under AIK:s fina inledning av den andra halvleken innan han tröttnade sista kvarten. När han är fulltränad kommer han att bli ännu bättre.
* * *
Jag tycker att Krister Nordin gjorde en strålande match i det tysta med att ta bort Andreas Johansson och styra övriga mittfältet med snack. Nordin låste ofta bort Johanssons försök att hitta fria ytor och såg ofta ut som en femte back i positionen precis framför mittbackarna. Tyvärr var det just Andreas Johansson som fick komma förbi innan det avgörande 2-1-målet då Nordin var överspelad. Sen syntes det också än en gång att "Krille" fortfarande har problem i sidled och i vändningarna när motståndarna har fått upp farten. Men i den här matchen var Krille bra igen, tillskillnad mot vårderbyt mot Djurgården.
* * *
Till nästa match mot Örebro är Pa-Modou Kah spelklar för AIK. Blir det Krister Nordin som får stiga åt sidan? Och vem av Kwame Quansah och Mats Rubarth är bäst som vänsterytter? Kwame gjorde sin bästa insats i AIK-tröjan mot Dif och låg bakom 1-0-målet.
* * *
Backlinjen i AIK var det stora frågetecknet i går. Ytterbackarna Tjernström och Nilsson klart godkända, däremot kändes Gary Sundgren och Fredrik Björck mer osäkra. 1-1-målet var en bjudning, var fanns djupet?, och våra mittbackar höll även på att ställa till det för sig vid ett par andra tillfällen. Håkan Svensson kan dock inte lastas för något av målen den här gången, snarare ska han ha beröm för sina tre fina räddningar i slutet av den första halvleken då Dif tryckte på.
* * *
Det är skillnad om man heter Krister Nordin eller Kim Källström när det gäller att få ett gult kort. Det visade Martin Ingvarssons insats.
* * *
Satt och funderade efter slutsignalen om vad som var värst, förlusten i sig eller att Dif i och med segern tog ett stort steg mot ännu ett SM-guld. Kom fram ganska snabbt till det senare. Det andra känns mer lättsmält med tanke på vår tabellsituation och att matchen faktiskt var ett stort kliv framåt för AIK spelmässigt. Nu ser jag fram emot ÖSK-matchen samt att få revansch i den viktiga cupkvarten om en månad. Då jäääävlar...
