Liverpool - Arsenal3 - 3
Djurgården - AIK 2-1 (1-1)
Det blev ingen vinst heller i årets sista allsvenska derby för AIK.
Vi fick se en helt annan match än den i våras. Då var vi inte med i matchen de första 75 minuterna, i går var vi bättre än Djurgården, framför allt i andra halvlek. Ologiskt nog blev det förlust den här gången. Matchen var "en typisk derbymatch", med högt tempo, mycket vilja och tuffa närkamper. I början av första halvlek böljade spelet fram och tillbaka, och båda lagen skapade hyfsade målchanser. Derek Boateng nickade en hörna över och Stefan Ishizaki hade ett bra skottläge strax utanför straffområdet i matchinledningen.
Rivstarten av matchen fick åtminstone mig att tro på att det kunde bli lika många mål som sist. Men det dröjde inte länge förrän alla spelare hittat rätt i sina positioner och det blev mindre ytor för båda lagen. Mål skulle det dock bli, och det var Daniel Hoch som gjorde det för AIK i den 39 minuten. Kwame Quansah bröt bollen och avancerade mot Djurgårdens straffområde innan han lade ut bollen till vänster till Hoch. Denne gjorde inget misstag och satte bollen trots att Andreas Isaksson var på den. Men säg den lycka som varar för evigt. Den i går varade inte ens i två minuter. Geert den Ouden kvitterade tämligen omgående efter ett dåligt ingripande av Gary Sundgren.
I andra halvlek var AIK det bättre laget och man lyckades skapa ett par farliga målchanser, som borde ha resulterat. Djurgården stack upp i AIK-pressen och Samuel Wowoah gjorde mål tio minuter från slutet utan att egentligen ha en riktigt bra målchans. Där har vi den enda matchavgörande skillnaden lagen emellan. AIK är för ineffektivt. Vi saknar riktigt flitiga målskyttar.
Vi har i år sämst derbystatistik av Stockholmslagen. Inte en enda vinst på fyra matcher har det blivit i år, och vi har dessutom slutligen lyckats förlora mot Hammarby. Den segerfria sviten uppgår nu till sju matcher och på Råsunda har vi inte vunnit sedan maj.
Det borde vara totalt mörker för en klubb som siktar på en topplacering och europeiskt cupspel varje år. Och även om man efter gårdagens förlust känner en oerhörd besvikelse och misströstar över att Djurgården är på väg mot sitt andra raka SM-guld går det inte att låta bli att se lite ljusare på framtiden.
Visst, vi förlorade i går. Men vi gjorde det inte mot ett bättre lag, och det laget leder just nu Allsvenskan överlägset. AIK höll definitivt jämna steg med djurgårdarna i första halvlek, för att sedan trycka på för ett segermål i andra. Av Djurgårdens så hyllade mittfält såg man inte mycket, åtminstone inte av landslagsmännen Kim Källström och Andreas Johansson. I stället dominerade Martin Åslund mittfältet. Krister Nordin var återigen så bra som vi vet att han kan vara och Boateng gjorde sin bästa match hittills i AIK, även om han var lite upp och ned. På topp var Hoch oerhört pigg och hade ett par chanser att avgöra.
Lik förbannat vinner Djurgården. Inhopparen Wowoah drar på ett skott från ett läge där han lika gärna hade kunnat träffa hörnflaggan. Kanske fick vi igen för det flyt vi hade i vårderbyt. Samtidigt har vi haft oflyt i rätt många matcher nu, medan Djurgården tycks vinna match efter match utan att vara bra. För Djurgården var inte bra. Djurgården är inte lika bra som senast vi mötte dem. Och just det är en av anledningarna till framtidstro och hopp. Är Djurgården lika dåligt i cupkvarten ska vi banne mig slå ut dem. Inte bara för att Djurgården inte är det fantastiska lag Lukic och Åkeby utger det för att vara, utan även för att AIK faktiskt gjorde Djurgården ännu sämre i går. Eller som Åkeby själv sade efteråt: vi åt upp deras mittfält. Vår taktik fungerade på det sättet, men den här gången räckte det inte. Nästa gång ska det göra det.
