Gästkrönika: Svensk klubbfotboll gör sitt jobb
Signaturen Ratbite skriver ifrågasätter utspelen om att klubbarna ska betala för polisbevakningen kring fotbollsmatcher och pekar istället på hur mycket positivt klubbarna bidrar med till samhället.
Kristina Axén Olins utspel om att svensk klubbfotboll ska betala för polisinsatser i samband med fotbollsmatcher, dessutom påhejad av vissa sensationslystna s k sportkrönikörer, får verkligen folk att reagera. En tidning hade en omröstning på sin hemsida för om man tyckte klubbarna ska betala för polisinsatser eller om man var emot. Jag tror uppemot 75-80 procent var för(!) när jag tittade.
Där ser man vad man kan åstadkomma som politiker och hos journalistkåren, när man inte har vett att utföra sina jobb på rätt sätt. Att Axén Olin gör detta utspel kan man till viss del förstå då hon förutom att företräda moderaterna också är ordförande i Polisstyrelsen i Stockholms län. Hur som helst, man tar bara till det sensationella i att det kostar mycket pengar att upprätthålla polisiär bevakning i samband med t ex Stockholmsderbyn ihop med att några ungdomar uppför sig åt helvete och så utelämnar man allt annat. Kostnader för polisinsatser är bara en av väldigt många saker som ska räknas in för att bilden av verkligheten ska bli hyfsat hel och hyfsat sann.
Om klubbarna skulle tvingas betala för polisinsatser, betyder det att klubbarna måste få vara med och bestämma vilka och hur mycket insatser som behövs, var de behövs och när de behövs. Annars skulle det bli ungefär som om konsulter själva skulle kunna bestämma hur många timmar de säljer till sina kunder och de själva bestämmer när de ska göra vad. Polisen kan inte bara skicka en faktura för nåt de själva har all makt över. Fick de det skulle Polisen i så fall i samma veva börja finansiera sin egen verksamhet då och då kan vi räkna med mängder av poliser varje match som kommer att provocera fram bråk och kravaller. Varenda grupp C-supportrar i Sverige skulle bli gröna av avund.
Vidare, vilket regelverk skulle kunna reglera en sån sak, med juridik, ansvarsgränser etc inräknat? Ska det sättas upp en prislista och hur i hela friden skulle den i så fall se ut, för det skiljer enormt gällande polisinsatserna mellan olika matcher runt om i landet. Vad skulle olika typer av matcher kosta klubbarna, hur prissätter man t ex derbyn? Kan man sedan jämföra AIK-DIF med MFF-Helsingborg eller IFK Göteborg-GAIS? Ska man i stället kräva en viss procent på kostnaderna för polisinsatserna? Det skulle slå väldigt snett ändå med tanke på de stora skillnaderna mellan storstadslagen, som alltid måste ha en hel del poliser på sina matcher, mot de mindre klubbarna i övriga Sverige som när de inte möter de stora lagen bara behöver konstapel Karlsson på plats när folk ska cykla hem. Dessutom är vi då tillbaka till det där med konsulter och självfinansiering igen.
Ungdomar och företrädelsevis pojkar kommer alltid att dra sig till fotbollsklubbar och använda stämningen på matcher som en triggare för att få känna sig som en del av en grupp och för att kunna ge utlopp för sin person genom både glädje, aggressivitet och annat, av olika anledningar. En del av dessa använder också droger vilket förstärker det de ger utlopp för. Det är dock inte klubbarnas fel att de drar till sig ungdomar som beter sig på det här sättet. För en 15-åring kille ger det en väldigt mäktig självkänsla att få känna sig vara en del av den stora klacken och det går det aldrig att komma ifrån. Så fungerar det i stort sett över hela fotbollsvärlden. Problemen med de här ungdomarna är samhällets, men klubbarna blir drabbade eftersom det finns en naturlig kaxig mycket attraktiv attityd i klackarna. Därför är det viktigt att klubbarna också förstår vad det handlar om och hur man bör hantera läktarkulturen och det är precis vad de gör också.
Gällande Allsvenskan och med storstadsklubbarna i spetsen, görs det väldigt mycket för att motarbeta våld, vandalisering, droger och annat kring hemma- och bortamatcher. Visst går det alltid att förbättra saker och det görs också ständigt, men våldet på gatorna är aldrig, aldrig någonsin något annat än samhällets ansvar, oavsett om våldsutövarna bär AIK-tröja, Greenpeaceoverall eller Moderatkjol.
Förutom allt det här ska vi i rättvisans namn ta fasta på klubbarnas övriga aktiviteter, som från 5-6 åringar upp till A-lag bidrar med ett enormt värde för samhället och som uppfostrar sina medlemmar med noga genomarbetade föreskrifter av olika slag för hur man ska uppföra sig mot allt och alla och att man ska ta avstånd från våld, diskriminering, droger, rasism, bemöta andra med respekt etc. Använd gärna adressen http://www.aik.se/fotboll/ungdom/pdf/aikstilen.pdf för att läsa lära mer om AIK ungdoms ’’AIK-Stilen’’, som är ett kompendium på drygt 10 A4-sidor med värderingar som AIK lär ut och arbetar efter. Det måste vara något som Kristina Axén Olin och hennes sportkrönikörkompisar totalt har missat eller bara valt att bortse ifrån.
Klubbarna liksom övriga i samhället betalar redan i dag för alla tillgängliga samhällstjänster i form av skatter och skatter på skatter etc och så måste det förstås förbli. Politiker ska inte försöka vräka över sina egna problem på någon annan och samtidigt försöka finansiera sina samhällsfunktioner genom svensk klubbfotboll.
Till sist 1: Det finns en i mina ögon odiskutabel gränsdragning mellan klubbarnas ansvar och samhällets. De kallas för VÄNDKORS och de sitter precis där de ska, där ansvarsgränserna går mellan fotbollssverige och det svenska samhället.
Till sist 2: Klubbarna bidrar mer till samhället än vad samhället bidrar till klubbarna!
/Ratbite
