Deep Weekend
Stuart Baxter återvänder till Borgen. Visst vill vi att du ska känna dig välkommen men det blir ingen te-bjudning. Själva tänker vi nämligen ta ytterligare kliv mot den där underbara utsikten!
Stuart Baxter! Om du försöker känna smaken när du läser hans namn tror jag mig veta vad du känner. Det är framgång, det är storklubb och det är professionalism! Jag tillhör själv absolut de som kommer välkomna Stuart lite extra idag, det handlar ju om mannen bakom tiden då vi var precis så där stora som vi alla vill vara. Tiden då vi faktiskt var så stora som vi sedan låtsades vara och därför straffades obönhörligen med lagens strängaste straff: Superettahelvetet!
Idag har vi avslutat karuselleriet vad gäller tränare. Vi har kastat ut de som levde kvar i storhetsvansinnet och ersatt dem med hungriga personer som vill upp till den där höga nivån men som även är beredda att ta skitjobbet för att slutligen nå målet. Kort sagt, klubben har vunnit insikt och kommer därför även kunna vinna utsikt. Utsikt från den allra högsta nivån inom detta lands gränser.
Om Stuart var byggherren bakom förra storhetsperioden så är givetvis dagens Chef den som skall föra oss tillbaka. Jag syftar inte på vår VD eller någon annan med denna titel utan givetvis på Rikard Norling. Han själv är inte sen att dela med sig av berömmet till både Nebojsa, Mikael Stahre, Thomas Lindholm, Anders Almgren eller spelarna. Även vi supportrar ingår i hans förstauppställning. Här någonstans hittar vi slutligen skillnaden mellan en jättesupercoach á la Stuart och en ultimat coach á la the Ayatollah of Rockn’Rollah! Rikard har aktoriteten. Han har kunnandet. Han vågar. Men samtidigt hela vägen är han en ödmjuk jävel som ser människorna omkring sig. Den dagen Rikard börjar kaxa upp sig om sin egen färdighet lär aldrig dyka upp men han är ändå så kaxig att han till exempel gärna klär på sig ett stort favoritskap.
Varför hymla om att vi är bra? Varför låtsas att vi är underdog när vi inte är det? Varför i hela friden skulle det vara bättre att ligga bakom och lurpassa när det givetvis är bättre att leda serien? Enkelt. Självklart. Men absolut inte för alla!
Jag tror, och tendenserna har smittat av sig på fler ställen (läs IFK Göteborg), att just ödmjukheten som präglat AIK detta år är en av de största anledningarna till våra stora framgångar. I supporterled har vi jublat över varje hemmamatch redan i förväg eftersom den spelas i serien Allsvenskan och inte där de som döms med lagens strängaste straff hamnar! Tack vare vår ödmjukhet inom laget har vi orkat hålla fast vid vår spelidé även då det gått lite grus i maskineriet. På samma sätt har vi på läktarna hållit modet uppe och gång på gång har vi belönats i slutändan.
Tänk om vi går hela vägen! Tänk om laget som alla ville stampa på för bara två år sen helt plötsligt går raka spåret och vinner guld! Det är här och nu det händer, inte är det omöjligt. Tänk om vi sen roffar åt oss förstaplatsen i Royal League! Inte heller speciellt omöjligt eller hur? Tänk om vi sen, av bara farten liksom, kvalar in i Champions League! Alltså, jag menar, det är ju självklart väldigt svårt och förmodligen lite lätt överoptimistiskt men det skulle ju faktiskt k.u.n.n.a hända! Jag lovar er allihopa att den dagen kommer det stå 35.000 svartgulklädda samt euforiska gnagare på läktarna och bara vråååla
VA SA NI NUU DÅÅÅ???
Fast med en ödmjuk underton...
Veckans citat
Jag har trivts väldigt bra i GIF och på något vis känns det som jag skulle vilja spela med båda lagen. Tyvärr går ju inte det.
Patrik Karlsson, ny spännande vänsterback från Gefle, visar vilket val som ändå vägde tyngst.
”Mannen med Stockholms säkraste musiksmak” rekommenderar
Idag heter LÅTEN: Fools Gold med The Stone Roses
Veckans ord – Ödmjuk
Ordet beskrivs tyvärr helt fel i alla möjliga ordböcker eftersom man får det till att man inte hävdar någon stolthet eller att man hellre klandrar sig själv. Som tur är så har ni mig! Jag kan helt enkelt förklara att ordet betyder att du tar ansvar för din egen prestation så att den sammanslagna summan av allas prestation populärt kommer benämnas för överprestation av alla andra...ha ha haaa...eller nåt...Äh!
Deeps Innelista
1. Nicklas Carlsson
Bilderna från Öis-matchen är redan klassiska. Jag får nästan tårar i ögonen, men det är ju mest p g a skratt. Att Nicklas dessutom bjuder så på sig själv i intervjuerna gör ju mannen självklar som etta på den hetaste gnagetlistan...
2. Rikard Norling vs Stuart Baxter
Egentligen var det en självklarthet att Rikard skulle bli AIK-tränare. Att vi skulle få se en batalj mellan honom och hans läromästare var dock inte lika självklart men OJ vilket prestigemöte!!!
3. Gnagets nummer 12
Idag kommer vi förmodligen vara över 25.000 förväntansfulla gnagare på plats. Under hela säsongen har vi vallfärdat till lagets matcher och under hela resan har det handlat om ett enda långt party! Vi är oslagbara i genren, det är något vi kan konstatera och ändå behålla vår (kaxiga) ödmjukhet intakt!
Bubblare (igen) – Lennart Johanssons Pokal
