Inför AIK - Valencia
AIK ställs inför sin tuffaste uppgift detta årtusende. Målet: Att slå ut Valencia.
AIK möter på onsdagskvällen Valencia CF från Spanien. Ett Valencia som ligger på tredje plats i la primera división española, eller La Liga, eller som vissa gärna kallar den: Världens bästa liga. Jag är benägen att hålla med det sistnämnda alternativet. Trots att jag inga andra klubbar har jämte AIK så är det den spanska högstaligan som har fångat mitt intresse tack vare en underhållande fotboll och spännande matcher. Sen får man ju ibland njuta av Real Madrids artister som till exempel mot Valladolid härom veckan. Den spanska fotbollen tillhör den bästa i världen, och bara det faktum att Valencia spelar i Uefacupen är bevis på detta. I fjol nådde man kvartsfinal i Champions League.
AIK parkerar alltså på en sjundeplats i en internationellt sett medioker svensk liga. Fast frågan är ju hur medioker den är. Jag undrar vad det är som har hänt sedan 90-talets dagar då lilla Trelleborgs FF kunde slå ut Blackburn Rovers och sedan bara åka ut med ett enda mål mot Lazio, och Halmstad slå ut Newcastle? Dessutom på senare år har AIK och Helsingborg spelat i Champions League (Helsingborg slog ut Inter på sin väg dit) och Halmstad slagit ut Benfica. Dessförinnan hade vi ett lag från västkusten som spelade i Champions League nästan varje år.
Svenska lag lider många gånger av dåligt självförtroende. Man tror sig vara så otroligt långt efter den övriga världen att det inte ens är värt att hoppas. Man ska vara nöjd att det ens blir sådana här matcher på svensk mark verkar det som. En oroande utveckling som gör att de svenska lagen bara hamnar längre bort från europatoppen. I slutet av 80-talet var Allsvenskan rankad som den åttonde bästa i Europa. Nu återfinns vi på plats 23.
Jag är tämligen säker på att de flesta lagen i den övre halvan av Allsvenskan i år hade haft en god chans att nå Champions League-gruppspelet om man hade haft möjlighet. Djurgården var de som hade chansen, men de bommade. Detta trots bra spel mot ett Partizan som nu tampas i samma grupp som Real Madrid, Marseille och Uefacuptitelhållarna Porto. Partizan klarade 1-1 mot Porto, och det är jag övertygad om att även Djurgården hade gjort.
Vad jag menar är att vi måste sluta se på oss själva som chanslösa slagpåsar och tro mer på oss själva. Då kommer framgångarna och snart kanske Sverige har två lag i Champions League-kval. Vi kan börja redan på onsdagskvällen när Valencia kommer till Råsunda. Ett Valencia som självklart är skyhöga favoriter, men om vi ska anse oss slagna på förhand kan vi lika gärna ge upp.
Valencia kommer med samtliga tillgängliga spelare till Råsunda, vilket innebär att spelare som Ayala, Pellegrino, Albelda och Angulo inte är med. Comeback för Francisco Rufete som är tillbaka efter skada. Valencia är ett högklassigt lag med spelare som jag gärna skulle byta till mig varje dag i veckan. Men Valencia behöver ha något mer än bara sina bästa spelare med, nämligen fokus och inställning. AIK är en match som egentligen inte ska vålla några större problem för dessa herrar, tänker man. Dessutom möter man Real Madrid i helgen, en nog så viktig match som kan ta bort fokus.
Tränaren Rafael Benitez har sagt till spanska sporttidningen Marca att man hoppas göra ett bra resultat på Råsunda för att sedan avgöra hemma. Det kan betyda att man inte går ut för att vinna utan för att hålla ställningarna, oavsett vad herr Benitez har sagt på tisdagens presskonferens. Underskattning är en viktig faktor som inte kan snackas bort. Man kan tala om den, påstå att den inte finns, att europamatcher är viktiga även om det inte är Champions League. Men faktum kvarstår, inne i skallen finns en liten känsla av lätthet, och det är där AIK måste slå till.
Spelare för spelare på varje position har naturligtvis Valencia ett bättre lag, men det är inte det som avgör sådana här matcher. Man måste vilja också. Mot Inter i Champions League-kvarten i våras ville Valencia verkligen och man lyckades sånär. Hur mycket vill man vinna på Råsunda?
Nu är det inte så att Valencia är det enda laget på plan som har problem med skador och avstängningar. Rubarths tuppjuck mot Fylkir har kostat honom en plats i laget, och han ersätts troligen av Kwame Quansah som yttermittfältare/-anfallare. Martin Åslund är enligt Money högst tveksam till spel, och där är det ett större frågetecken. Kalle Corneliusson gjorde en mycket fin match mot Elfsborg och får kanske chansen. Eller så får Gary Sundgren chansen som back samtidigt som Nordin flyttar tillbaka till mitten. Jag föredrar nog en ettrig Kalle som har den fysiska kapaciteten att ligga på Valencia-spelarna en hel match.
Utgångsuppställningen är 4-3-3 med yttrarna högt upp i banan. Om Valencia får mycket bollinnehav finns dock risken att det trycks ihop till ett 4-5-1, vilket inte alls behöver vara en nackdel. Valencia har haft stora problem med lag som spelar på det sättet, bland annat lyckades man bara få 1-1 hemma mot Valladolid som spelade på det sättet (Valladolid förlorade två omgångar senare med 7-2 mot Real Madrid). Förhoppningsvis är de brister som finns i Valencias spel kartlagda noga och kan utnyttjas till fullo.
Valencia spelade dessutom så sent som sitt mästarår 2001/2002 i Uefacupen. Man nådde även där kvartsfinal mot Inter innan man åkte ut. Intressant att notera från dessa möten är att man i aldrig tog en klar seger på bortaplan. Inte ens i mötet med den dåvarande ryska ligajumbon Chernomorets kunde man vinna med mer än 1-0. I övrigt spelade man oavgjort mot schweiziska Servette och polska Legia Warsawa samt Inter och förlorade mot Celtic. I Uefacupen är man inget bortalag. Som ett annat exempel kan nämnas en 7-0-förlust borta mot Karlsruhe på tidigt 90-tal.
Ska AIK vinna någonstans så är det på Råsunda. Mot Legia, Chernomorets och Servette har Valencia sedan vunnit med stora siffror hemma. Med vilja, kämpaglöd och en smula tur så kan det gå vägen. Men jag skulle inte gråta blod om vi förlorade. Det är Valencia som måste prestera, inte vi.
