IFK Göteborg - AIK 1-0
Torsk på Gamla Ullevi efter att Mild gjort mål i den halvlek som var AIK:s bästa hittills i allsvenskan.
Byten, AIK:
24: Novakovic in, Edman ut. Thylle vb, Nesh hmf.
80: Casserly in, Thylander ut.
80: Lagerlöf in, Åslund ut.
Matchrapport:
Matchen satte igång i högt tempo som höll i sig halvleken ut. Redan efter tjugo minuters spel hade båda lagen skaffat sig några målchanser var, som det "bara ska vara mål på". AIK ställde upp med en offensiv uppställning och när Edman tvingades utgå (har varit sjuk i veckan) blev det än mer på det viset. De yttermittfältare som då fanns inne är inga defensiva fenomen, varför också IFK kunde komma fram via kanterna när AIK dessutom fyllde på med ytterbackarna. Sin vana trogna spelade göteborgarna mycket inläggsspel och bollar in bakom backlinjen. Det svartgula mittbacksparet spelade mycket bra och kunde tillsammans med Daniel Andersson avvärja de målchanser och nästan-målchanser som uppkom på dessa sätt. IFK:s två bästa chanser var Henrikssons miss från nära håll och Anderssons friläge som Daniel stod i vägen för. Målet tillkom efter ett klockrent vänsterinlägg av Jimmy Svensson mot Håkan Mild som Thylle inte lyckades hålla sig på insidan av.
AIK spelade snabbt och längs marken. Ett väldigt varierat anfallsspel visades upp: Snabba spelvändningar och grundligt uppbyggda uppspel. Väl framme i banan varierades det likaså - det blev kombinationer, utmaningar och avslut. Olle Nordin har efterlyst att spelarna ska våga mer i anfallsspelet och att man ska hålla i bollen när man väl är uppe i anfall, så att man hinner få med fler i anfallen. Båda dessa saker fungerade klart bra, det var bara målskyttet som saknades. Anfallsparet var rörligt, innermittfältet kom igång bättre än i tidigare matcher och AIK rullade verkligen boll. Helt rätt melodi mot IFK Långboll. Men IFK spelade smart och skapade som sagt också chanser. När de fått fram bollen i banan, fyller de också på centralt och på inläggen fanns det ibland flera rena skallar.
Första halvlek var det bästa AIK visat upp hittills i årets allsvenska, för det var trots beskrivningen inte någon egentlig okontrellad Hawaii-fotboll utan snarare bra passningsspel, offensiv, rörelse och variation som borgade för chanserna. När AIK fyllde på med hela laget hamnade IFK:s mittfält alldeles för långt ner och AIK tilläts spela runt, dessutom vann man väldigt mycket andrabollar. Precis det man saknat i tidigare matcher. Båda Anderssönerna hade goda chanser, Lucic avslutade omarkerad utanför efter hörna, såväl Touma som Andersson föll i straffområdet, Tjernström sköt med fri sikt en halvvolley rakt på Bengt Andersson efter en fin cross från Lucic. Plus att flera framspelningar, genombrottsförsök och inlägg (bland annat från höger genom Nebojsa och Kalle) slarvades bort eller räddades av IFK-försvaret i sista stund.
Redan i den första halvleken kunde man se hur Nesh och Tomba sökte sig inåt i banan, vilket inte bara lämnade plats åt de egna ytterbackarna utan även motståndarnas. I andra halvlek såg det ut som att de bytte kant efter ett tag, Nesh spelade nästan uteslutande centralt.
I den andra halvleken sjönk tempot när IFK höll bättre i bollen när de skulle bevaka sin ledning, vilket gjorde det svårare för AIK att skapa lika mycket som under de första 45 minuterna. AIK:s uppspel blev sämre och ett par, tre spelare blev sämre i passningsspelet och tog fel beslut under press samt när lägen uppstod. AIK vann färre andrabollar, lagdelarna fick lite för stora mellanrum ibland medan IFK:s mittfält kom fram i banan och de spelade än mer aggressivt. Gnagets övertag från första halvlek försvann utan att man spelade dåligt.
Nebojsa Novakovic var inblandad i det mesta framåt, AIK hade många avslut men det som inte gick utanför täcktes undan av en kraftig köttmur. Den bästa chansen var en nick av Nesh efter en sällsynt lyckad löpning och vänsterinlägg av Thylle. Tyvärr var inte nicken svårare placerad än att Bengt Andersson kunde plocka ner den. IFK:s spel blev än mer typiskt IFK:skt och den sista kvarten såg det ut precis som man kan gissa om man tänker "IFK-AIK 1-0, 15 minuter kvar". AIK matade in inlägg mot igelkottsförsvaret och utöver de två anfallarna så var det verkligen alla i eget straffområde mot slutet. IFK slog undan bollarna, AIK försökte även spela sig igenom men mer än nämnda nick och täckta skott blev det inte. När man hoppades att den enda offensive spelaren på bänken, nämligen Slavik Jevtushenko, skulle in istället för den inte särskilt lyckade Touma, kom Tolle och Luke in med tio minuter kvar. Båda gjorde hyggliga inhopp men ingen av dessa är väl egentligen spelare man kastar in (varav en i försvaret) vid underläge 1-0? Skulle jag inte vetat om ställningen och sett det bytet med tio minuter kvar hade jag jublat, för jag hade fattat att Gnaget ska bevaka ledningen...
Utöver min förundran över dessa byten undrar jag varför domaren förföljde Kibebe? Vid flera tillfällen blåste han av till Kibbes nackdel för till synes ingenting. Vid några av dessa tillfällen kändes det uppenbart att det var Kibebe som skulle få frisparken med sig...
Sammantaget en jävligt frustrerande förlust med tanke på att a) AIK inte gjorde en dålig match b) det var mot IFK c) det var en förlust.
Betygen är satta av hemmalagets rapportör
